Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anekdoter ur vår flottas minnen. G. C. Witt - Verldsträdet. B. S-m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
hvilka tvänne hade ett tusen mans besättning
hvartdera, jämte några mindre fartyg kastades,upp på
stranden och slogos sönder, hvarvid endast nittiofem
personer, hvilka »halfdöda uppkastades
på Visby strand" (såsom det heter i en gammal
berättelse om händelsen), räddades af dertill öfver
fem tusen man uppgående besättningsstyrkan.
G. C. Witt.
Verldsträdet.
Man har ofta hållit tal om den nordiska gudalärans
förträfflighet, men man har sällan grundat sina
loftal på dess första förtjenst: den öfverlägsenhet
öfver sitt ämne, hvarmed den i Ygdrasil-myten
öfverslcådar de gamla verlds-krafterna.
Hammerich.
tära hedniska förfäder föreställde sig verlden under
bilden af ett askträd, kalladt Ygdrasil, Verldsträdet,
Urträdet, Lifs-
trädet; Himmelsträdet.
Valan qväder (Völuspå
19: 20):
Ask vet jag stånda: Ygdrasil den namnes, högt träd,
fuktadt af hvita leran; dädan kommer dagg, som i dalar
faller; ståndar evigt grön öfver Urdarbrunnen. Dädan
komma mor, mycket vetande (nornorna).
Snorre Sturlesons Edda säger om asken Ygdrasil:
Denna ask är det största och yppersta af alla träd:
dess grenar utbreda sig öfver hela Beriden och räcka
upp öfver himmelen. Trädet hålles upprätt af tre
rötter, hvilka sträcka sig vidt omkring. En rot leder
till åsagudarna, den andra till rimtussarna, dit,
hvarest fordom Ginungagap var; den tredje sträcker
sig öfver Niflhem. Till hvarje rot hör en källa eller
brunn. Hvergelme befinner sig under den roten, som går
öfver Niflhem och der Nidhögg gnager roten nedantill
(här har Hel sin bostad). Mimers brunn är under den
rot, som går till rimtussarna; i den brunnen äro
klokskap och mannavett dolda; Mimer sjelf
är full af spådom, ty han dricker ur sin brunn med
hornet Gjallarhorn. Till Mimers brunn kom en gång
Allfader och begärde en dryck derur, men han fick den
ej förr, än han satt ena ögat i pant. Ygdrasils tredje
rot är i himmelen, och under denna rot är den mycket
heliga brunn, som heter Urds brunn. Vid detta ställe
å Ygdrasil hålla gudarna dagligen dom, der hafva de
sitt dommaresäte; hvarje dag rida de öfver Biy-rost
eller Asabron, alla utom Tor, hvilken måste vada
öfver flera åar. En fager sal ståndar under asken
vid Urds brunn, och från den salen komma tre mor:
Urd, Vardande och Skuld. Dessa nornor, som bo vid
Urds brunn, hemta hvarje dag vatten ur brunnen jämte
den fina leran, som ligger deromkring, och ösa det
öfver asken, på det dess grenar ej må förtorka eller
ruttna. Vattnet i Urds brunn är så heligt, att alla
föremål, som komma i brunnen, blifva så hvita som
ägghinnan, som ligger innanför äggskalet. Den dagg,
som derifrån fäller på jorden, kallas honungsregn och
är biens föda. Två fåglar födas i brunnen; de heta
S van or, och från dem härstammar den fågelslägt,
som kallas så. I Ygdrasils grenar sitter en örn, som
har vetskap om mycket; mellan hans ögon sitter höken
Väderfalne. En ekorre, Ratatask, springer beständigt
upp och ned i asken och bringar ned örnens ord
och säger dem för Nidhögg, som gnager roten
nedanför, eller bär af-undsord mellan örnen och
Nidhögg. Dessutom finnas der fyra hjortar: Dåin och
Dvalin, Dunör och Dunatro, hvilkakrok-halsade gnaga
på de framskjutande grenarna eller löpa omkring
bland dessa grenar och bita löfven. Ygdrasil skall
aldrig förgås helt och hållet, men väl vid Ragnarök
mista sina blad och grenar, hvarefter stammen skall
skjuta nya, herrliga skott. Sådan var den verlds-myt,
som de gamla nord-boarna gjort sig! Den jämnförande
vetenskapen har i nyare tider velat se Ygdrasils,
ursprung i hinduernas och tibetanernas underbara träd
Zampu eller Gia-mun, hvars långa rötter dels gå ned
till hafvet, dels löpa under jorden, och vid hvilket
träd fyra stora stenar gifva upphof åt fyra heliga
floder och så vidare; ja, de tre stammarna och den
gnagande ormen i djupet lära återfinnas i den gamla
hinduiska mytologien. Otroligt är ej det-
. Ygdrasil.
(Teckning af F. W. Heine.)
ta ursprung; den gamla nordiska verldsmyten har
nog, den liksom så ofantligt mycket annat, som ännu
belyser vår andliga tillvaro, kommit från öster,
från ljusets hemland.
Måhända har ock - säger Hammerich - Ygdrasil
ursprungligen endast varit, hvad det sedan fortfor ätt
vara, ett tingsträd, under hvilket gudarna, liksom
menniskorna, samlade sig till gemensam rådplägning;
här är det på ett beundransvärdt sätt användt att
symbolisera det andligt universum i Verldsträdet,
som har sin rot från folktrons motsatta makter,
hvilka hotas af våld och list, men dock bevaras
i nordboarrias medvetande om de stora motsatserna
i tillvaron och deras ömsesidiga förhållande, så
som allt detta hade klarnat för dem under lifvets
mångfaldiga, afsöndrade erfarenheter; här är det
sammanfattadt till en bild, som i spekulativt djup
söker sin make bland alla mytologier. Ännu rätt långt
efter det Hvite Krist i Norden segrat Jtfver de gamla
åsagudarna fortlefde i folkets tro Ygdrasilmyten,
Sv. Familj-Tonni. 1879.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
