Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hägerum. O. v. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
talas äfven Christer Trana, adlad med namnet Tranhjelm, och hvilkens dödsår var 1701.
En af hans döttrar var gift med en professor Malmström och en dotter utaf detta äktenskap blef år 1728 gift med ryttmästaren Eric Weidenhielm. Hägerum har sålunda varit i Weidenhielmska slägten ett och ett halft sekel; men det var först den sistnämndes son, Carl Wilhelm Weidenhielm, som gjorde egendommen - fem mantal säteri - till fideikommiss på slutet af 1700-talet. Det är fideikommiss-stiftarens sonson, landshöfdingen August Weidenhielm, som nu innehar egendommen, hvilken i många år dock arrenderats af hans yngre broder, generalmajoren Eric Oscar Weidenhielm.
Hägerum är icke något praktfullt herresäte. Det möter oss icke med borgtinnar och torn, ej med någon villa i elegant italiensk renässans eller med några pikanta partier i pittoresk schweizerstil. De byggnadsprof, som här erbjudas, äro ytterst enkla, men detta
herresäte äger ett läge, som den omgifvande naturen förlänat en sällspord fägring. I närheten af en liten å, som kommer från den angränsande sjön Långgölen och rinner ut i Östersjön vid Virbo, ligger det inbäddadt mellan lönnar, aspar, lindar, björkar och ekar,
och med de utaf trädens stammar bildade, oräkneliga kolonnaderna, med de under de yppiga trädkronorna spända, i tusen former vexlande arkaderna, i förening med den rika prakten af löfverkets i grönt med ett inslag af solens guld prunkande draperier, kan det ändock på sitt sätt förete en arkitektur af så underbart slag, att med densamma något af
menniskohand bygdt tempel eller palats väl icke förmår att täfla. Den fruktrika trädgården, med sammetslena gräsmattor och doftande, mångskiftande blomsterrabatter, der och hvar späckade med granna, jättelika solrosor, gifver åt sjelfva bostaden ett särskildt täckt, idylliskt behag, på samma gång som den ökar det helas förtrollande skönhet.
Då man reser från Oscarshamn vesterut, tager vägen en mil derifrån, vid Århults gästgifvaregård, af i nordvestlig riktning mot sjön Hummeln, hvilkens vackra stränder den följer, tills den i Christdala by böjer af mot nordost. Sedan man derifrån hunnit ett
stycke på häradsvägen mot Bankhults gästgifvaregård, belägen tre mil från Oscarshamn, tager en väg af genom en tät barrskog mot nordvest, och så, en fjerdedels mil från Christdala kyrka, befinner man sig plötsligen förflyttad ur den djupa furuskogen in i den park af löfträd, som närmast omsluter Hägerum. I denna park ser man på båda sidor om vägen åtskilliga fyrkantiga stenhögar af ett par alnars höjd, hvilka, om de få
ligga orubbade, troligen komma att sätta
I parken vid Hägerum.
(Teckning af C. S. Hallbeck.)
Sv. Familj-Jouvn. 1879.
myror i hufvudet på framtida fornforskare. Deras ursprung är dock ganska enkelt och får,
såsom mycket annat på Hägerum, tillskrifvas ett rent menniskovänligt syfte. Den nuvarande
fideikommissariens äldste broder, öfverstelöjtnanten Carl Weidenhielm, hvilken innehade fideikommisset på 1840- och 1850-talen, lät nämnligen godsets underhafvande under ett par dåliga år plocka upp stenar ur parken och der lägga dem i väl ordnade högar, sådana de nu befinnas. Derigenom blef parkens utseende förskönadt och arbetsförtjenst beredd åt många behöfvande familjer.
Ett verkligt fornmärke finnes dock på Hägerums ägor - vid det underlydande, särdeles naturskönt belägna hemmanet Hummelstad, som anses hafva varit ett gammalt vikingasäte - en märkvärdig sten, hvilken påstås vittna om att ett fältslag i forntiden der utkämpats. I tallskogen utanför Hägerums park är ett i många branta afsatser och djupa klyftor afdeladt berg, benämndt Rackeberg, på och invid hvilket många sällsamma händelser skola hafva tilldragit sig. Men trollens och spökenas tider äro nu mera förbi. Vi vända oss derför med mera intresse till sjelfva Hägerum, der endast goda andar hafva sitt tillhåll och der man följaktligen också derför, antingen man befinner sig i »dagligstuen» eller i något af de andra lika trefliga rummen inomhus eller på verandan eller ock i någon af trädgårdens skuggrika bersåer, har fullt skäl att utropa: "Här är oss godt att vara!"
Och gå vi utomhus, så kunna vi företaga långa promenader genom de, i all synnerhet för en landtbrukares erfarna ögon, mest beundransvärda sädesfält och klöfvervallar i det yppersta skick. Lyckligtvis finnas mellan dessa godbitar i landtbruksväg äfven de allra vackraste beteshagar och ekbevuxna kullar, af hvilkas skönhet äfven en icke-landtbrukare kan i fullt mått njuta. En sådan der naturskön tafla utbreder sig nedom trädgården, der Hägerumsån slingrar sig i många bugter genom en saftigt grönskande äng, på tvänne sidor begränsad af sluttande ekbackar. Också hafva Hägerums ägor att bjuda på ypperlig harjagt och i sjön Långgölen är godt tillfälle att fiska både gäddor och aborrar. På hemvägen från jagten eller fisket tager man sig en uppfriskande dusch vid Qvarngårdens såg eller svalkar sig i åns lugnare vatten inom det af höga ekar och alar beskuggade badhuset längre ned mot ängen.
Ett besök vid Hägerum lönar rikligen turistens möda. Aflägset från de större kommunikationsleden, torde det dock tills vidare komma att förblifva en undangömd "vrå bland bergen", men till följd deraf ock länge bibehålla vissa sådana egenskaper, som tilltala konstnären och som skalderna så gerna besjunga.
O. v. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
