Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby. Berättelse af Emilie Flygare-Carlén. XIX-XXII - Logogryf. Turdus Merula - Schack - Lösning af schackuppgifter - Brefvexling - Uttydning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hoppas, att jag i sömnen skall blifva så fredlig eller
åtminstone modig, att jag af visar alla slags näsvisa
insinuationer af min fruktsamma fantasi.»
Han slog armen om sin hustrus lif, utblåste lampan
och gick genom månfloden i salen och med blicken
uppåt stjernorna till det rum, der de båda små
gossarna slumrade.
»Du har för min skull velat flytta barnen ut i lilla
kammaren till sköterskan», sade han mildt, »men
det skall ej ske. Deras ljufva anleten och deras
små knubbiga, utsträckta armar utgöra en tafla,
som riktigt lugnar mig.»
Och denna natt steg lugnet också ned öfver honom. Han
drömde ej.
-
Logogryf.
Tänk om jag skulle djerft försöka
En logogryf att kläcka fram
Och dessa snillets alster öka,
Som kommit mången lärd på skam!
Men konsten är att näpet finna
Ett ord, som något innebär,
Som vålla kan så man som qvinna
Båd’ hufvudbry och kärt besvär.
Nu, låt mig söka då – Evreka!
Jag ordet redan funnit har
Och kan det ringaste ej tveka.
Mot högre orymd min flygt jag ta’r!
Mitt ord går fram på nio fötter.
Sätt dessa se’n än si, än så,
Och blir du ej i förtid – trötter,
Fås nog en mängd att gissa på.
Att börja med af namn rätt många
Du får – ett tjog, om icke fler.
Den gud, som plägar hjertan fånga,
Du ibland dem betecknad ser;
Den stad, dit grisens mamma kom
Och hvarifrån hon vände om;
Den bland kalifers stolta skara,
Som brände ordets ädla sådd;
En stackars konung i Megara,
Som blef af eget barn förrådd;
En kung, som, då han lefde, tog
Ön Kreta och som, då han dog,
Blef dommare i Plutos rike;
En hög prestinna, Fenix like,
Som lefver än i konstens verld,
Fast der af bålets eld förtärd;
En skotsk regent, som offer faller
För straff, det sjelf han funnit på;
En dam med attributet "sqvaller";
Den skönaste bland blommor små;
Tre namn, som rimma bra på Stina,
Men mer än detta anses fina.
Den undersköna, som vid brunnen
Profeten möter hvarje qväll;
Den starke gud, som, öfvervunnen
Vid Troja, flyr med gräsligt gnäll;
Ett barn, af tvänne drakar vaktadt;
Ett djur af Israels barn föraktadt;
En lockande, men falsk gudinna;
Man åt en skaldekungs väninna;
En sångare af utmärkt rang
Med röst af skönsta silfverklang;
En flod i mångbesjungen dal;
Ett högst poetiskt, prisadt tal;
En stad med väldig stod, som speglar
Sig i Maggiores klara våg.
Ett ting, nödvändigt då man seglar,
Och som i skogen dagen såg;
En dal berömd för skönsta lilja;
Slagfältets vilda, sköna gäst;
En man med vankelmodig vilja,
Fastän han är en högste prest;
För hvarje näsa otäck smärta,
För hvarje korp ett kräsligt mål;
Det högsta för ett menskohjerta;
Ett tilltalsord, man än ej tål.
Ett af de ord, man gerna säger
Om hvad man ägt och äger qvar;
Ett ting, som högsta värde äger
För denna verldens "krönta" par;
Hvad man i båtar plägar göra;
Dit man i köld som regn vill gå;
Allt som ens sinne brukar störa;
Det som man efterlängtar då;
Det smutsigaste djurets boning;
En "onkel", som är verldsbekant;
En kraft, som drifver utan skoning
Fartygets köl på klippans brant;
Ett retsamt ord i mången mening;
Ett dito, när det gäller tid;
En dallring, som i rik förening
Blir harmoni och klingar blid;
Det par, som vin ur kannan bjöd,
Tills Mahomet allt vin förbjöd;
En Kresus, som i Nya Verlden
Blef stiftar’n af en koloni;
Hvad den kan bli, som hyllar flärden;
Hvad en hyena ej kan bli;
Två städer små på svenska jorden;
Ett giller och en teckenskrift;
En marsch med kraft i ton som orden;
En vigt rätt stor för guld och gift;
En ånga blott, som dock kan döda;
Ett stoft, som jernt och stål kan öda;
Takläggningen på Ägirs sal;
Ort, der Gustaver hållit tal.
Än funnes säkert dussintal
Märkvärdigheter i mitt hela;
Men som nu rimmen börja fela,
Jag slutar tvärt med en, som hal
Sig in i Edens lustgård stal
Och der, fast bild af evigheten,
Ger allt till pris åt dödligheten.
Turdus Merula.
-
Schack.
Uppgift n:o 4. Af Th. Jensen.
SVART.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
