Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur de optiska glasens historia - Ett heraldiskt byggnadsmotiv. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 180
gjord. Huru mycken sanning som finnes i denna
berättelse, är svårt att bestämma, emedan uppfinningen
till att börja med betraktades som en hemlighet. Man
vet att kikare allmänt begagnades redan af trctioåriga
krigets fältherrar, men snart nog började forskningens
män att rikta fjärrglasen mot himlakropparna, för
att iakttaga företeelserna i verldsrymden.
Den berömde italienaren Galileo Galilei (född 1564,
död 1642) hade, som det berättas, knappt erhållit
en dunkel underrättelse om den i Middelburg gjorda
uppfinningen, förrän han förfärdigade ett teleskop,
den så kallade Galileiska tuben, medelst hvilken
han år 1610 upptäckte berg och dalar i månen,
Jupiters drabanter, solfläckarna och deras rörelser
med mera. Underrättelserna om hans upptäckter väckte
allmänt uppseende; från alla håll strömmade man till,
för att se denne utmärkte lärde och för att fråga
honom, hvad han med sina instrumenter varseblifvit
på stjernhimmelen. Nära tretio år njöt han af den
stora glädjen, att hafva för forskningen banat nya
vägar i den oändliga rymden, och han hade till följd
deraf varit aktad och ärad af sin samtids bildade män,
tills han tre år före sin död blef ett offer för det
ovisa och fanatiska religionsnitet, som med bibeln
i hand inspärrade denne himmelens och upplysningens
härold i ett underjordiskt fängelse, ur hvilket den
då blinde och gamle mannen efter tre år slutligen
befriades - af döden!
Teleskopet har sedan dess blifvit mycket
förbättradt, först af Kepler 1611 och sedan år 1665
af de Eheita. Uppfinningen af mikroskopet tillhör
sextonhundratalet och tillskrifves flera personer. På
intet forskningsområde är vetenskapsmannen mera
beroende af sina instrument än på mikroskopiens. Den
hittills mest berömde, som för sina forskningar
användt mikroskopet, är professor Ehrenberg i
Berlin. Han har visat oss en ny verld i vattnet och i
jorden, i kritbergen, i stenarna och i luften. Under
sin resa i Egypten visade Ehrenberg för en förnäm
egyptier medelst mikroskopet, att det fanns lefvande
djur i dricksvattnet. Då utropade muhamedanen:
"Du har gjort mig mycket olycklig. Min religion
förbjuder mig att förtära lefvande djur, och när jag
nu icke mera kan dricka vatten, måste jag omkomma
af törst.» Men den store vetenskapsmannen tröstade,
honom på så sätt, att han visade honom, huru djuren
genast sjönko till botten, när man slog litet rom i
vattnet. Solmikroskopet uppfanns 1738 af en läkare
i Berlin vid namn Lieberkiihn. Camera obscura, som
sedermera (först af parisaren Daguerre 1838) blifvit
använd vid framställande af fotografiska bilder,
var känd redan 1558 och uppfanns af italienaren
Porta. Trollanternan (laterna magica) skall hafva
uppfunnits redan 1252 af Koger Bacon, men sedan
råkat i glömska. Först 1646 framställdes en sådan
ånyo af den lärde jesuiter-patern Kircher. Alla dessa
instrument hafva i nyare tider undergått mångahanda
förändringar och förbättringar - i all synnerhet
mikroskopet. Astronomen Jean upptäcka nya stjernors
tillvaro, utan att använda teleskopet. Arago säger
om Leverrier, när denne på rent matematisk väg hade
upptäckt planeten Neptunus, att han, utan att rikta
blicken mot himmelen, sett den med spetsen af sin
penna. Men det från de gamlas enkla brännkristall
härstammande mikroskopet visar oss, att det omätliga,
det oändligt stora uppenbarar sig lika väl i den lilla
vattendroppen, som i den stjernuppfyllda verldsrymden.
Ett lieralclislct
osseska vapnet har å sin hjertsköld, såsom ofvan
stående teckning utvisar, i den öfre delen afbildad en
från två/sidor trappstegs-formad, upptill afsmalnande
mur och i den nedre delen tvänne halfva sådana mot
hvarandra ställda murar. Anledningen till denna
anordning söker man fåfängt, man vet blott, att
slägten ända sedan 1300-talet fört detta sköldemärke.
Vi skola icke heller här fördjupa oss i heraldiska
forskningar eller spekulationer och detta sä mycket
mindre, som Possevapnet här icke blifvit aftecknadt i
heraldiskt ändamål, utan endast derför, att det under
senare tider fått den för ett sköldemärke ej vanliga
uppgiften, att tjenstgöra som byggnads-motiv. Det har
nämnligen utgjort modell för ett par af vårt lands
privata slottsbyggnader: Hellekis -på Kinnekulle och
Stäflö vid Kalmarsund.
Det är med det senare, såsom det mindre -kända
stället, vi här skola, med några vägledande ord till
teckningen å följande sida, göra våra läsare bekanta.
Stäflö säteri, beläget en och en qvarts mil norr
om Kalmar, tillhör det vidsträckta, sammankopplade
gods, tillsammans omkring 35 mantal, som dessutom
utgöres af egendommarna Björnö, Leckeby, Yisslö och
Persmåla med underlydande hemman i Åby, Eyssby och
Kleckeberga socknar och sedan äldre tider blifvit
bildadt dels genom arf, dels genom köp och tillhörde
intill år 1787 den Ulfklou’ska slägten, hvarefter
det öfvergick till familjen Berg von Linde och 1835
till majoren grefve Carl Otto Posse, en verksam man,
som genom stora kostnader till god del omskapade det
vidlyftiga jordagodset och, särskildt hvad Stäflö
beträffar, i dess nya slott gaf denna gamla egendom en
märkvärdighet, som den förr icke ägt. Denna egendom
har af ålder intagit en underordnad ställning till
Björnö och är derför ensam för sig föga känd. Endast
en tilldragelse med någon historisk färg är nämnligen
från gångna tider förbunden med Stäflö, och af denna
anledning må derom en kort skildring här inrymmas.
I Åby kyrkobok för 1761 finnes antecknadt, att
öfvcr-stiiman Dorothea Zeidewitz den 25 December samma
år aflidit på Stäflö. Bakom det anspråkslösa namnet
Zeidewitz doldes för detta markgrefvinnan Dorothea
af Bayreuth, som här, gömd för verlden och långt från
sitt fädernesland, framlefde större delen af sitt lif
och slöt -sina dagar. Född prinsessa af Holstein-Beck
V1685, förmäldes hon 1709 med markgrefven Georg Carl
af Bayreuth, med hvilken hon hade sonen Fredrik af
Bayreuth, som sedan gifte" sig med drottning Lovisa
Ulrikas syster. För trohetsbrott blef hon 1716 skild
från sin gemål och hållen i fängelse i Ntirnberg ända
till 1734, då hon, falskeligen ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
