Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enkedrottningen, Kronprinsen och "Flaggstocken". Ett minne från mitt sjömanslif, upptecknadt af H. af Trolle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fonyrimen ach
Ett minne från mitt sjömanslif, upptecknadt af
H. af Trolle.
(Eftertryck förbjudes.)
våren 1853 utrustades i Karlskrona en större
örlogseskader för en öfningsexpedition i
Östersjön. Den politiska horisonten började att
mulna. Man befarade utbrottet af ett krig mellan
Ryssland å ena samt Vestmakterna och Turkiet å andra
sidan; och vederbörande ansågo det nödigt, att svenska
örlogsflaggan visade sig från dess »trävallar», om
ej för annat, så åtminstone för att ådagalägga, att
vår diplomati aktgaf på tidens tecken och att man var
redo att upprätthålla »den beväpnade neutraliteten».
Om bord på linieskeppet Carl XIII hissade
eskaderami-ralen von K. sin flagga och om bord
å chefs&eppet tjenstgjorde dåvarande hertigen af
Östergötland i egenskap af flaggkapten. Ångfartyget
Thor, under befäl af kaptenen friherre C-m,
var beordradt att i egenskap af »tender» åtfölja
chefskeppet, och å Thor hade författaren äran att
vara anställd som officer.
Eskadern lemnade Karlskrona och stack ut i Östersjön;
kursen sattes nord på och de oinvigde gjorde sitt
»bänkbestick», hvilket gaf till resultat: att eskadern
troligtvis var stadd på väg till Finska viken för
att der excercera med lösa skott och på så sätt gifva
herrar moskoviter en dundrande notis om, att vi voro
i rörelse och färdiga att, om så påfordrades, lägga
en tjugofyrapundig kula framför kardusen. De ärorika
minnena ifrån 1788-1790 hägrade för vår syn, och alle
man om bord å eskadern, från högste befälhafvaren
ända ned till tågrumsgubben, besjälades af det mest
högstämda mod och längtan efter krigiska bragder.
Men af den varan fingo vi platt intet. Kursen bar upp
mot Stockholmsskären. Hunna på höjden af Sandhamn,
erhöll Thor order att ingå dit och hemta ut lotsar
till eskadern. Med full ånga kilade vi i väg, med
lotsgös blåsande på förtoppen. Ett signalskott kom
alla Sandhamns »tjärqvästar» att skynda ned till
bryggan och midt ibland dem stod den glade sångaren
och tullnären Elias Sehlstedt och signalerade
oss välkomna med en stor hvit handduk. Vi fingo
sedermera veta, att han varit ute och badat. Thor
hade som galjonsbild sjelfva dunderguden i egen hög
person, omgifven af sina attributer: den väldiga
hammaren Mjolner och en hel knippa blixtstrålar
och åskviggar. Bilden var rödmålad och guden i
öfrigt prydd med ett par stora mustascher. Detta gaf
Sehlstedt anledning till att på »rak arm» qväda fram
följande impromptu:
"Se den väldige Thor,
Rödmålad och stor,
Som en kräfta han skiner i synen.
Hvad vill åskmolnets gud,
Hvad för han för bud
Till oss, som bo vid hafsbrynen?
Vi hörde en "knall"
Och i dylika fall
Vi ha order: ta’ benen på nacken.
Nu här ödmjukt vi stå,
Bad’ stora och små,
Och ber er sätta foten på backen."
Vi gjorde så och välkomnades på det hjertligaste
af den fryntlige skalden. Sehlstedt bjöd oss på
»aqua vitse» och några visstumpar till tilltugg. En
halftimma senare voro vi åter på väg till eskadern,
medförande om bord tio till tolf väderbitna lotsar,
hvilka utplanterades på fartygen. Thor fick order att,
som vinden dragit sig konträr, taga chefsskeppet
på släp. Den starke guden drog den svage konungen
uppför hela skärgården. Den öfriga eskadern följde
så småningom efter och till slut lågo alla fartygen
med »krokarna» i botten på Stockholms ström. Första
akten af expeditionen var gången till ända.
"
Men skådespelet hade äfven haft sin prolog. Denna
spelades i Karlskröna och vår gamle Thor uppträdde
i densamma’ som ensam aktör. Se här innehållet:
Redan i första dagarna af April månad erhöll
detta fartyg order att rusta, för att i medio af
Maj vara redo att från Karlskrona öfverföra gamla
enkedrottningen Desideria till någon tysk hamnort,
Stettin eller Lybeck, hvarifrån majestätet vidare
ämnade färdas till Paris, som det uppgafs för att
ännu en gång i lifvet der sammanträffa med kära
slägtingar: Thor förlades för den sakens skull
vid utrustningsbron. Det kungliga möblemanget, som
vid dylika tillfällen begagnas, transporterades om
bord. Salong, gunrum och hytter tapetserades och
inreddes till en kunglig bostad. Allt putsades och
fejades och en vacker dag förkunnades, att hennes
majestät i högönsklig välmåga anländt till Karlskrona.
Dagen derpå var jag vakthafvande om bord å Thor. På
eftermiddagen sattes pumparna i gång och hela skutan
skulle rengöras. Med sand och sten skurades däcket,
vattnet flöt i långa banor och, som brukligt är
vid dylika tillfällen, hade jag aflagt strumpor och
stöflar och gick omkring på däcket med de onämnbara
uppvikna långt mot knäna.
Jag kom att kasta blicken öfver relingen. En syn
mötte dervid mina ögon, som kom mig att utropa:
»Hit på ögonblicket med mina strumpor och
st0flar! Fort, skynda, annars är jag förlorad!»
Hvad såg jag väl?
.-.-.-.,.
Sv. Familj-Journ. 1879.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
