Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En mauritanisk konungagraf. H. H-d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
nåde att låta någon menniska träda in i det
inre. Portarna upptaga nästan hela rummet mellan två
kolonner, de äro smalare upptill och omgifvas med’
ett listverk. Kolonnerna vid sidorna hafva rikare
ornerade kapital än de andra.
Xär undersökningen hade fortgått en tid, utan att man
lyckats finna rätt på en ingång, beslöt man sig för
att på något sätt bryta sig in, för att se till, om
det icke vore lättare att inifrån leta sig ut. Då ett
fullständigt utgräfvande af det inre var otänkbart,
för den tid och den möda det skulle kräfva och äfven
derför, att man icke ville förstöra, utan tvärtom
bevara allt på det noggrannaste, tog man sig för
att med en jordborr undersöka byggnadens inre. På
planen å följande sida äro de punkter, på hvilka
man använde borren, angifna med små cirklar, och
de vidstående siffrorna angifva i hvilken ordning
borrhålen gjordes. Det är lätt att se, hvilken
otur man hade under detta arbete. På byggnadens
öfre yta fanns en geodetisk fix-punkt utmärkt; man
tog för gifvet, att till denna hade valts sjelfva
midtpunkten, borren nedsattes, men ledde icke till
något resultat; planen visar dock, att den gick ned
helt nära målet. Borrningarna 2-12 ledde ej heller
till något resultat, ehuru
Utanför den östra blinddörren träffade man, under
fortsättning af rengöringsarbetet, en aflångt
fyrkantig murad förhöjning och från den ledde en
trappa ned till den verkliga ingångsdörren, som
befann sig midt under den sydliga blinddörren. Från
ingången leder en smal gång rätt in till en fyrkantig
kammare; fordom har denna gång haft två portar,
bildade af sten-skifvor, fästa i uppstående rännor,
en vid hvardera väggen. För att öppna dörren sköt
man med tillhjelp af häfstänger stenskifvan i vädret;
i golfvet syntes märken af de stänger, man för detta
ändamål hade användt. I kammarens norra sidovägg
finnes en dörr, hvars öfversten är försedd med groft
skulpterade bilder af tvänne lejonhufvud. Genom denna
dörr kommer man in i en smal gång lik den förra,
afbruten af en stendörr, som till en del är bevarad,
så kommer man till en trappa och när man stigit upp
för den inträder man i det hvälfda galleri, i hvilket
jordborren hade sjunkit ned. Det går i en cirkel,
parallelt med yttermuren, genom hela den norra, vestra
och nästan hela den södra delen af byggningen. När det
kommer i närheten af det första fyrkantiga rummet,
böjer det tvärt af inåt samt slutar nära midten. Ur
galleriet kommer man åter i en
Det yttre af en mauritanisk konungagraf.
borren ibland genomträngde hela monumentet och
gick ett godt stycke ned i den underliggande
marken. Slutligen giorde man det trettonde
försöket. När borren hade trängt ned 50 fot, sjönk
den plötsligt mer än 7 fot i ett tag: der nere måste
tydligen finnas något tomrum. Man sänkte ned en
gruflampa och åstadkom en belysning der nere med
bengalisk eld; då visade det sig, att tomrummet
var omslutet af regelbundet murade väggar. Man
begynte genast bryta sig en gång in till det rum,
man hade på detta vis upptäckt, och efter en veckas
förlopp kunde Berbrugger, MacCarthy och den sedan det
fransk-tyska kriget äfven för svenska läsare bekante
general Faidherbe, som är en ifrig fornforskare, krypa
in igenom den och kommo då in i en gång, 6V2 fot bred
och 8 fot hög, täckt med ett regelbundet tunnhvalf. Åt
höger och åt venster såg man gången fortsätta sig och
man fullföljde nu sina undersökningar. Deras förlopp
behöfva vi icke omtala, det är nog att redogöra för
det slutliga resultatet. Byggnadens massa innanför den
yttre beklädnaden samt omkring gångarna och kamrarna
består af en mindre regelbunden murning af stenar,
af olika storhet och fasthet.^
smal gång med dörr i midten, så in i ett litet
fyrkantigt rum så åter i en smal gång med dörr i
midten, samt slutligen i ett större fyrkantigt rum,
som intager byggnadens midt. Nu var man hunnen till
målet, och hvad fann man der? - Alls intet!
Hvad här funnits, hade för länge sedan blifvit
bortröfvadt. Turkarna hade på 1500-talet börjat arbeta
sig in i byggnaden, men de hade icke hunnit långt. Det
är möjligt, att plundringen försiggått temligen kort
tid efter byggnadens fullbordande, kanske redan under
det uppror som rasade i Mauri-tanien vid midten af
vårt första århundrade, kanske först under vandalernas
tid, på hvilkas meritlista man gerna sätter alla
möjliga förstörelseverk, till en del visserligen
med orätt. Yisst är, att sedan man hade brutit sig
in stod byggnaden länge öppen och var då tidtals,
kanske oafbrutet, bebodd. Man har i det inre funnit
krukskärfvor af berbiskt och byzantinskt ursprung,
somliga med kristna symboler, samt en mängd bronser
af så utprägladt arbete, att man kan mycket noga
bestämma deras tid. Allt hvad man funnit tillhör det
romerska rikets tid, intet enda föremål är af arabisk
upprinnelse, och således
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
