Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I salongen och på mjölkkärran. Ett barndomsminne af Turdus Merula - Fatnasi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
holmsfrökcn». Svarta pudeln, som sprang efter kärran,
är den enda varelse hon frågar efter här i lifvet.»
Följande morgon hade vi lemnat Åbo. Finlands strand
sjönk ned i vågen, och vi gungade snart öfver Ålands
haf. Jag kunde dock icke få bilden af »taterskan^,
såsom jag kallade mjölkbudet, ur mitt sinne, och ännu
många år derefter plågade jag min moder med frågor
om den gamla.
Slutligen stillades min nyfikenhet. Min mor berättade
hennes historia en dag, då jag sjelf första gången
skulle föras ut i verlden.
Qvinnan med det väderbitna, skrumpna anletet och
eld-kolsglindrande blicken, den i grofva kläder höljda
»taterskan», som dagligen körde mjölk till gamla Åbo
stad, var en fru G*** af israelitisk härkomst och
hemma från Frankfurt am Main. I min moders ungdom
lefde hon som en rik grossörsfru i Stockholm och var
en af de tongifvande damerna.
Min mor såg henne första gången på en bal, som gafs
å stora börssalen till ära för en engelsk prins.
Prinsen vrickade sin fot under sjelfva an glasen,
och man gjorde i anledning häraf följande vers,
som sjöngs till ang-läsens melodi:
Engelska prinsen till långdansen drog, Men han
föll och vrickade sin fot, Fröken Koskull tog emot,
Grefvinnan Brahe bara log.
På nämnda börsbal såg min mor fru G*** lysa
i purpur-sammetskläd ning och blixtrande af
juveler. Sedan såg hon henne som värdinna göra tes
honncurs i sin egen rikt upplysta
våning vid Gustaf Adolfs torg, iklädd de dyrbaraste
parisertoaletter med omvexlande garnityrer af
smaragder, opaler, turkoser och andra ädelstenar. Hon
såg henne i morgontoalett af ostindiskt taft eller
musslin, med agraskanter och mössa af brabantska
spetsar, sitta vårdslöst tillbakalutad i en
hvilstol och mottaga förmiddagsbesök.o Med ett ord,
mjölksurran, den gamla qvinnan, som vi sett i Åbo,
hade under ett par decennier uppträdt som gr ande
dame i Stockholms finaste kretsar.
Hon försvann sedan plötsligt, någon tid efter det
mannen nödgats gifva upp sin stat och af grämelse
häröfver dött, såsom det påstås af slag eller -
förgift. Den allmänna tr^n i Stockholm var, att den
utblottade enkan begifvit sig till sina anhöriga i
Tyskland, och dermed fick det bero. I societeten
glömmes man lätt, när man inte längre har råd
att der vara med. Den glans, som fru G*** spred,
var såpbubblans. I mitt barnasinne hade dock bilden
af den fula taterskan, såsom jag kallade henne, så
lifligt inpräglats, att jag sedermera nästan alltid,
då jag åkt eller gått öfver Gustaf Adolfs torg,
sett upp till ett af fönstren, för att der uppfånga
dragen af den tongifvande dam, hvilken fattig och
glömd funnit sin graf i främmande land.
Lyckans branta höjder äro slippriga för
mången. Slinter foten, bär det med allt mera
brådstörtande fart utför backen, ju högre spets man
nått. Otaliga exempel finnas härpå. Prinsessan Cecilia
Wasa och rika Hall hafva delat den frankfurtska
judinnans öde. Hon bar likväl sitt fall med mera
stoiskt mod än sina föregångare, hon arbetade för
bröd, och jag undrar just, om Napoleon den store fann
sin lott på klippan i oceanen trefligare än fru G***
på mjölkkärran.
Tempo di Mazurka.
in f
-ZH1’ in f
&-rt? r-j-1~t-f-rH^’-
- . .
izzl - gzzz&––––-ii–n
£____*L
^^-
-*-5-f-fr-5–j -i/ i IL * > *
p f* P P v P ’ ! *
^^^i^^
. ___ _
_______L!___________________.–––––––––-j
_
gS-ilTj^^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
