Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Små salongsstycken af Claude Gerard. I. Gunila-dagen - Dagsnäs. O. v. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
»Älskade mamma, blif icke ond", sade löjtnanten,
hvilkens milda sinne oroades af moderns vrede,
utan att han visste huru han skulle kunna afvända
den. »Jag är ju icke så gammal, det är god tid att
tänka på giftermål. . .»
"Men Andriette är tjugofyra år, precis lika gammal
som du, och då är det för en flicka just tid att tänka
på den saken . . . Ett sådant parti bjudes dig kanske
icke mera.»
»Vagnen är här!» sade kammarpigan, som i detsamma
inkom.
»Jag ber att du genom ditt uppförande i afton icke
komprometterar mig», tillade kammarrådinnan halfhögt,
då hennes son tog tillfället i akt att sluta det
obehagliga samtalet och gå sin väg.
Då Helge kom ut ifrån sin mors rum, skulle han först
passera salongen och sedan ett kabinett, der Yrsa nyss
haft sin spellektion. Denna var nu slut, och den unga
flickan hade gått för att påtaga sina ytterkläder,
men då löjtnanten hunnit
tycktes hafva märkt det, ty han tillknäppte genast
och mera omsorgsfullt sin rock, men lemnade likväl
rummet utan att upptaga det tappade.
Helge bleknade och närmade sig hastigt ett par steg-,
han hade strax uppfattat hvad det var som Mazzari
förlorat.
Det var några friska, ljusröda rosenblad, som lyste
på det mörka parkettgolfvet.
Kammarrådinnans skarpa ögon hade också sett de fallna
bladen och mor och son vexlade hastigt en sådan der
skygg och alldeles ofrivillig blick, hvarmed den ena
mot sin vilja ertappade den andra.
Intet ord vexlades. Yrsa, insvept i sin kappa och med
ba-hytt öfver hufvudet, inkom i detsamma, man gick
utför trappan och ett par minuter derefter rullade
vagnen bort med familjen.
Det hade varit en sådan der liten stum, för alla
andra än de intresserade omärklig, scen, men som
ofta uppenbarar
Gårdsplanen vid Dagsnäs.
(Teckning af C. S. Hallbeck.)
ungefär midt på golfvet i salongen, som endast svagt
var upplyst af ett enda ljus i kronan och der hans
steg på mattan voro nästan ohörbara, såg han att
herr Mazzari ännu var qvar i kabinettet tillsammans
med Abigail.
De tycktes vara inbegripna i ett tyst och förtroligt
samtal och voro båda vända ifrån honom, så att han
icke kunde se deras ansigten och icke heller märkte,
att det var ett nothäfte de granskade för Yrsas
räkning.
Helge hade omedvetet stannat orörlig, musikläraren
stoppade noterna innanför sin rock, bugade sig för
Abigail och gick ut i matsalen. Hon följde honom och
ett par sekunder derefter, då äfven Helge utkom, var
Abigail försvunnen, men herr Mazzari, hvilken mött
den resklädda kammarrådinnan i dörren, hade stannat
för att helsa henne, då hon i förbigående sagt honom
några ord om Yrsas flit och framsteg.
Nu bugade han sig ännu en gång till afsked och i
samma ögonblick föll någonting på golfvet framför
hans fötter; han
öfverraskande hemligheter och någon gång afgör en
hel familjs trefnad och framtid.
Abigail, som var alldeles okunnig om den roll, hon
sjelf spelat deri, gick in i sitt rum, stängde dörren
om sig, öppnade en af lådorna i sin byrå och framtog
varsamt derur en liten toalettflaska, som hon fyllt
med vatten och hvari hon satt den bengaliska rosen,
som Helge gifvit henne på morgonen.
Hon bar den fram till det lilla bordet med så mycken
omsorg och ömhet, som en ung mor, hvilken bär sin
förstfödde, och sättande sig framför sin skatt,
betraktade hon den med rörda blickar och hviskade:
»Han älskar mig! ...»
»Han älskar mig!» upprepade hon gång på gång och
lutade, liksom berusad af dessa ord, sin kind emot
den doftande blomman, förde den -till sina läppar och
smekte med fingerspetsen de glatta, gröna bladen som
omgafvo den och fulländade dess skönhet. Det rena unga
hjertats hela fröjd och lycka var i detta ögonblick
begränsad inom rosens kalk-, minne och hopp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
