Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En slocknad vulkan. A. H-e.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
varit en verksam vulkan, hvilket synes såväl af dess
och den omgifvande traktens formation, som af de gamla
mynt från de första århundradena af vår tidräkning,
hvilka påträffats i närheten af Kaisarie och å hvilka
berget är afbildadt omgifvet af lågor. - Hela denna
trakt är för närvarande och antagligen sedan lång
tid tillbaka skogfattig, med undantag just för
Argseus-berget, hvars sluttande sidor betäckas af
skog, der befolkningen när och fjärran hemtar sitt
bränsle. Så har detta berg, från att vara traktens
fasa så länge det tjenstgjorde som den underjordiska
brasans skorsten, efter det denna dess bestämmelse
upphört blifvit till välsignelse!
Vi låta nu herr P. de Tchihatcheff få ordet, för att
berätta om sitt uppstigande på Argseus den 12 Augusti
år 1848.
Han uppslog sitt tält vid omkring 10,000 fots höjd,
sedan han användt sju timmar för att tiUryggalägga
den besvärliga vägen från byn Everek, på bergets
södra sida. Glaciererna
berget, omfattar blicken en snart sagdt omätlig
rymd. I söder, sydvest och nordost begränsas
horisonten af Alla-Daghs och Boulgar-Daghs
bergskedjor; i norr och nordvest företer landskapet
ett mindre storartadt utseende, till följd af de
nästan ständiga dimmor, som utbreda sig deröfver:
man ser blott en vågrät yta, betecknande en ofantlig
slätt, genomskuren af ett blått band: floden
Kyzyl-Irmak. Staden Kaisarie synes, på omkring en
och en half mils afstånd, endast som en liten knappt
märkbar, svart punkt.
Den bergssträcka, som på nordöstra sidan begränsar
synkretsen och utgöres af utsprång från de Armeniska
och Pontiska bergen, bortskymmer Svarta hafvet. Detta
omkullkastar det förut antydda påståendet, att man
från berget Argaeus samtidigt skall kunna se både
Medelhafvet och Svarta ^hafvet.
Ingenting kan jämnföras med det storartade skådespel,
som en morgon, tillbragt på detta berg, erbjuder den
resande, anmärker Tchihatcheff och fortsätter:
Parti af berget Argaeus i Mindre Asien.
visa sig först i de fördjupningar, som finnas på
bergets båda öfversta spetsar; för öfrigt höja de
sig endast obetydligt öfver den ödsliga kraterns
sydliga kant.
Kraterns inre väggar äro betäckta med en otalig
mängd spetsiga klippstycken. Då man befinner sig på
någon af de båda nämnda spetsarnas branta sluttningar
och kastar blicken ned i detta svalg, liknar det en
ofantlig tratt, hvars djup dock är mera anslående än
omfånget. Kraterns södra kant innehar vid foten af
en utaf de högsta spetsar, som på denna sida omgifva
honom, en höjd af 12,775 fot.
Detta är den högsta punkt, man kan nå, ty de öfversta
spetsarna hafva nästan lodräta sidor, hvadan alla
Tchi-hatcheffs försök att bestiga dem förblefvo
fruktlösa; bergväggarna erbjuda ej heller något
fotfäste, och ingen möjlighet linnes att kunna fästa
något tåg, för att dermed hissa sig upp, ej ens om
man ville äfventyra lifvet genom den dermed förbundna
faran: att störta ned i afgrunden.
Då man befinner sig vid foten utaf en af de högsta
spetsarna, hvilken höjer sig omkring 330 fot öfver
det egentliga
"Yid soluppgången hördes plötsligt ett starkt dån,
och vi sågo skurar af nedrasande klippblock, hvilka
korsade hvarandra i alla riktningar och stundom
beskrefvo underliga krok-linier i luften. Dessa
talrika klippblock, som hopat sig i den genom
nattkylan hårdnade snön och der blifvit qvarliggande
under natten, störtade ned så snart solen upptinat
snön, liksom utslungade ur en kanon, hvarvid de med
väldiga hopp studsade tillbaka mot de uppskjutande
klippspetsarna i sin väg.
"Oaktadt vi, till följd af våra vägvisares varningar,
iakt-togo den försigtigheten, att söka medhinna
vår vandring före solens uppgång, lyckades vi dock
ej undvika den farliga äran att vara närvarande
vid den Argaeiske jättens uppvaknande och blifva
skott-taflor för en ganska försvarlig del af de
salvor, som vid detta tillfälle aflossades. Stundom
blef elden så häftig, att, på samma gång som vi
anföllos af stenar, hvilka kommo rullande emot
oss, andra slungades fram från sidorna, liksom
ur något bakhåll: också behöfde vi en half dag
för att bestiga en höjd af 2,758 fot, hvartill
vi eljest endast skulle användt ett par timmar."
A. H-e.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
