Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolle Björnssons äfventyr, berättadt af Aldebaran - S:t Lambertikyrkan i Düsseldorf. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
under den senaste tiden betydligt utvecklat sig. Den
äger många och betydande fabriker, hvaribland
kattuntryckerier, färgerier, knallhattsfabriker, ull-
och bomullspinnerier och väfverier, grufvor och stor
järnindustri, äger en frihamn och idkar en ansenlig
handel. Dtisseldorf är dock företrädesvis en konstens
stad. Der samla sig målare från alla möjliga olika
länder, för att sedermera derifrån till de respektive
hemlanden of versända sina der för första gången
exponerade konstverk. Dtisseldorfska konstnärsklubbens
egendom, den s. k. »Malkasten», medelpunkten för dess
glada sällskapslif, är den i närheten af Jägerhof
liggande Jacolisclie Garten, som en gång varit bostad
åt den berömde filosofen Fr. Heinrich Jacobi (t 1819)
och en samlingsplats för flera af Tysklands ädla
tänkare och skalder, såsom Göthe, Hamann, Herder,
Wieland, grefve Fr. Leopold Stolberg m. fl., hvilka
derstädes uppehållit sig längre eller kortare tid.
Det fordom så berömda målningsgalleriet, som
grundades af den ofvannämnde kurfursten Johan
Vilhelm, i början af 18:de seklet och af landets
egna medel, lät konungen af Bajern, Maximilian
Joseph år 1805 bortföra till Mtinchen, allt under
förevändning att skydda galleriet under de dåvarande
krigsoroligheterna. Det har sedermera förblifvit i
Mtinchen, der det utgör den värdefullaste delen af
det gamla Pinakoteket. Det är tydligt, att man från
Dtisseldorf gjort de enständigaste reklamationer,
för att återfå de bortförda konstskatterna, man, har
bevisat att målningarna varit Bergisk riksegendom,
men allt utan framgång. Blott mindre betydande
saker hafva i Dtisseldorf qvarstannat. Det
oaktadt äger konstakademien en vacker samling
af originalteckningar, skisser och kopparstick,
gipsafgjutningar efter antiken och har af den
nyare tidens målare blifvit riktad med framstående
konstverk. Professor Schäfers arkitektoniska institut
utgör af denna konstakademi en väsentlig gren,
hvarjämte finnes en antiksamling, fysikaliskt kabinett
samt det ganska ansenliga riksbiblioteket. Såsom
ersättning för de till Mtinchen bortförda äldre
taflorna’ har uti den för några år sedan uppbyggda
»Städtiscbe Tonhalle» å stadens bekostnad samlats
och anordnats det s. k. »Städtische Galerie», som
innehåller högst värdefulla taflor af den moderna
Dtisseldorf-skolans målare, bland andra af Achenbach
samt äfven af skandinaverna Tidemand och Nordgren
m. fl.
Af det forna kurfurstliga residensslottet, som till
stor del förstördes år 1794 af fransmännens bomber
under marskalk Bernadotte, finnes numera knappt
någonting qvar, sedan en brand år 1870 ödelade hvad
som efter krigets förstörelser återstod. Biblioteket
och i slottet förvarade konstverk lyckades
man emellertid att rädda, och’konstakademien har
förlidet år erhållit för sina rika samlingar en ny och
praktfull byggnad, belägen i närheten af Hofgarten,
Dtisseldorfs vackraste promenadplats.
De nederrhenska musikfesterna, hvilka på senare tiden
varit så mycket omtalta, hafva äfven sitt upphof uti
Dtisseldorf. Den första af dessa fester föranstaltades
derstädes år 1818 af det musikaliska sällskapet i
staden, och sedermera hafva de hållits omvexlande i
Köln, Elberfeld, Aachen och Dtisseldorf.
Bland stadens offentliga skulpturverk och
arkitektoniska prydnader böra företrädesvis omnämnas
en på gården till det nu af brunn a residenset
ännu qvarstående marmorstaty af den i Dtisseldorf
födde kurfursten Johan Vilhelm, samt en kolossal
ryttarestaty i brons af samme furste, hvilken pryder
stadens förnämsta torg. Af kyrkorna äro S:t Andreas
eller Jesuiter-kyrkan samt Sankt Lamberti-kyrkan
de förnämsta. Den senare hör till 14:de seklets
öfvergångsstil och inrymmer bakom högaltaret den
konstnärligt utförda marmorgrafvården öfver de bägge
sista hertigarna af Cleve och Berg, Vilhelm IV och
Johan Vilhelm III (f 1609).
Det är af det inre af denna kyrka som vi, efter
en målning af Axel Axelsson, sidan 297 meddela
en afbildning. Lamberti-kyrkan har med förkärlek
begagnats till motiv af ar-kitekturmålare, som
t. ex. Lerche, Seel, Odelmark m. fl. Förevarande tafla
gifver oss en bild af sidoskeppet med sakramentshuset,
der hostian förvaras. Den lilla gallergrinden
till höger är ingången till högaltaret, hvars
arkitektoniska sidoprydnader äro synliga ytterst till
venster å taflan. Presten, företrädd af korgossen med
sitt oumbärliga rökelsekar, har just vid högaltaret
invigt hostian och vandrar nu ut ur kyrkan, för att
åt en sjuk eller döende gifva sakramentet. Sjelfva
taflan, af hvilkens ton och verkan träsnittet endast
gifver en ofullkomlig bild, har varit exponerad i
konstföreningen, sedermera blifvit utlottad samt
tillhör numera en privatperson i Stockholm.
Herr Axelsson, jämnförelsevis en ännu ung målare
(född 1854), har icke blott genom denna tafla, utan
äfven genom en nyligen i Stockholms konstförening
utställd arkitektur-bild, som i hög grad tillvunnit
sig publikens uppmärksamhet, ådagalagt sin
ovedersägliga kallelse för arkitekturmålning,
och den svenska konsten skulle sannolikt uti
honom vinna en framstående mästare i detta fack,
om det blefve honom förunnadt att i Italien eller
Spanien få studera medeltidens och forntidens
storartade och stilfulla monument. Herr A. har,
såsom elev vid de fria konsternas akademi härstädes,
gjort sina förnämligaste studier för vår utmärkta
arkitekt professor Scholander, hvarförutom han
besökt konstutställningarna i Wien och Paris samt
studerat en tid i Dtisseldorf under Lerche. Bland den
närmare kretsen af vänner och bekanta är herr Axelsson
äfven bekant såsom en god aqvarellmålare, och genom
flera efter hans ritningar utförda byggnader har han
praktiskt bevisat sin kunnighet såsom arkitekt.
E.
Tolle Björnssons af ven ty i
fverste Fredrik von Börstell, då kommendant på Bohus,
utgången af löjtnant
Eatzevills företag samt sände derom ilbud till Johan
Drake och befallde sin löjtnant, Eding, att jämte
Tolle och i spetsen för en flock ryttare söka upphinna
de norska ströfvarna. Raskt trafvade den svenska
truppen framåt och ankom till Karreby prestgård något
mer än en timme efter norrmännens aftåg. Efter ett
kort uppehåll fortsatte de färden norrut.
Norrskenet bortdog så småningom och rodnaden i
öster bebådade annalkandet af dagens drottning.
Snart höjes ur öster den glänsande runden,
Som målar sin bana med gyllene färg.
De purprade skyar på djupblåa grunden
Nu sprida sitt skimmer kring dalar och berg, Och
stjernorna blekna allt mer och mer, Och skuggorna
sänkas mot jorden ner.
berättadt af Aldebaran.
(Forts. fr. sid. 291.)
Och dimmorna sjunka i perllika droppar, När solen
kör strålande eldvagnen fram.
Och blommorna öppna Jivar dagghöljd knopp, Och
menskorna vakna ur sömnen opp.
.
Det flammar, det gnistrar kring fjällarnas toppar
Och guldbelagd syns deras mossiga kam,
Det kuttrar i skogen, hör, fåglarna sända Sin
morgonbön glädtigt till skaparens lof, De drillande
sånger, så kära, fast kända, Ä’ hvardagsspråk uti
soldrottningens hof,
Och susande vind med toner uti
Och porlande bäcken ta’ del deri.
Då Jörlanda kyrka skymtade fram för ryttarnas blickar,
stannade Tolle Björnsson sin häst och sade till
löjtnant Eding:
»Halt, herr löjtnant! Om jag såg rätt, så blänkte
en kask i solskenet der vid stugan närmast kyrkan,
och troligen ha norskarna slagit sig ner der. Om
I tillåter mig, så vill jag rida fram och kunskapa
åt eder."
»Men då blir du troligen fast, min gosse, och få de
tag i dig, så släppa de dig inte så lätt, det kan du
lita på. För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
