Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Små moralkakor. III. Vänskapen. B. F. O. - En smakfråga. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
med dig, så vidt icke ditt samvete bjuder dig
det, eller du ser dig i stånd att verkställa din
föresats. Du bör aldrig med våld taga din lilla
systers guttaperkaskallra; det är bättre att narra
henne med ett löfte om första blanka riksdaler, som
kommer seglande ned för floden på en qvarnsten. Med
den oskuld och frånvaro af misstroende, som äro
egendomliga för din syster på hennes närvarande
lefnadsstadium, skall ditt förslag synas fullkomligt
hyggligt. Om du någon gång finner
lämpligt att tillrättavisa en liten väninna, skall
du icke göra det genom att kasta smuts på henne -
kasta under inga förhållanden smuts på henne, ty
det smörjer ned hennes kläder. Det är bättre att
skålla henne litet! Derigenom vinner du två saker:
först och främst blir hon genast uppmärksam på
hvad du ämnar säga och för det andra skall det heta
vattnet tjena till att skölja hennes hud, och på sina
ställen skall det väl också taga skinnet med sig."
B. F. O.
En
Parti i parken vid villa Aldobrandini.
(Teckning af Ma^lrice,Sand.’)
ett sekel, om ej mer, hafva otaliga i-éåände i
Italien nedskrifvit på papperet och utstrött på sin
väg många skarpa uttryck af. missnöje med den smak,
som uppenbarat sig i de italienska villorna och de dem
omgifvande trädgårdar och parker. En fransk resande,
med utpräglad vurm för antiken, men för öfrigt en man
med omfattande konststudier, är den förste, som mer
än någon annan skämtat öfver den italienska rococon
och de moderna groteskerna, öfverallt blandade med
antikens eleganta konstalster,
Till följd af denne resandes (hr Debrosse)
beskrifning, hafva tusentals turister trott sig rent
af pligtiga att med förakt betrakta dessa det förra
århundradets fantasier, hvilka kanske lida af en
något oästetisk prägel, fastän klandret der-
öfver säkerligen { de flesta fall icke härrört från
intrycket af den omedelbara åskådningen, utan fastmer
haft sin rot i kraften af den en gång uttalade och
sedan många gånger upprepade dommen öfver denna
smakriktning. Det är så mycket som är slentrian här
i verlden, helst i fråga, om smaksaker, och det är
så beqvämt att få inhölja sig i auktoritetstro!
Hvad nu angår den smakriktning, på hvilken vi med
dessa rader velat fästa uppmärksamheten, så erinra vi
om den för de flesta af våra läsare antagligen bekanta
stora skilnaden mellan den franska och engelska stilen
beträffande just parkanläggningar. Fransmännen, ett af
jordens lifligaste folk, skapade den stela, oböjliga
linien, de raka alléerna, de efter en oföränderlig
form klippta och tuktade häckarna, de vidsträckta,
öppna platserna
SY. Familj-Journ. 1879,
39.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
