Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växternas sömn. X+
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Växternas sömn.
*larid de många likheter, som uppenbara sig mellan
växterna och djuren i deras lifsyttringar, är den
icke minst förunderlig, att icke säga beundransvärd,
som ådagalägger, att de förra såväl som de senare
hafva behof af hvila. Icke nog med att växterna i
de kallare regionerna hafva sin långa vintersömn, då
de befinna sig i ett skenbart dödstillstånd, liksom
somliga djurarter, hvilka "ligga i ide", såsom man
kallar det; äfven under sommartiden, då de frodas och
blomstra, då de utveckla sig med, snart sagdt, synbar
fart och svälla af yppig lifskraft, röna många af dem,
liksom djuren, inverkan af den tillstundande natten,
då "hvilans timme inne är". Trötta af sin verksamhet
under dagens lopp, intaga dessa vid skymningen en
ställning helt olik den under dagen och bibehålla den
tills dagsljuset åter tändes. Detta tillstånd kallar
man växternas sömn.
Denna egendomlighet har länge varit vetenskapen
bekant. Den förste, som veterligen iakttog den, var
Gärdas de Horto, hvilken år 1567 i Indien märkte,
att tamarindträ-det under natten regelbundet hade ett
annat utseende än vid dagsljus. Några år derefter
eller 1581 gjorde Val- Cordus samma iakttagelse på
la-kritsörten. Blomsterkonungen Linné, vår berömde
landsman, var e-mellertid den förste, som förmådde
inse rätta naturen äfven af denna växt-verIdens
hemlighet. Genom en tillfällighet kom han den på
spåren hos en 2o-tus-ark (Ornithopodioides) i ett af
Upsala botaniska trädgårds drifhus. Han hade funnit
växten blommande på morgonen, men på qvällen såg han
den helt och hållet förändrad, det vill säga utan
blommor. Misstänkande att en ^\ af dessa
blomstervänner varit framme, hvilka icke kunna se en
blomma utan att bryta den, anställde han en närmare
undersökning och fann då att "Växten sjelf stulit
sina blommor" hvarje afton, att lotusväxtens blad
Sofvande och vakande sensitiva (Mimosa pudica).
Sedermera iakttog han genom en förändrad ställning
slöto sig liksom skyddande öfver blomkronorna.
Han sträckte sedan sina iakttagelser öfver till andra
växter och fann hos många bland dem samma företeelse,
mer eller mindre tydligt framträdande. Några
förändrade sig vid nattens inbrott till och med så
betydligt, att det var svårt att igenkänna dem. Numera
ligger det inom mångas, äfven icke vetenskapsmäns,
erfarenhet, att en skog eller ett fält hafva ett helt
och hållet annat utseende om natten än om dagen. Hvad
skogen beträffar, kommer denna sällsamhet sig deraf,
att många
träd under natten sluta sina grenar nära
intill stammen, medan bladen trycka sig intill
hvarandra, liksom för att ömsesidigt skydda sig mot
nattkylan. Särdeles. tydligt röjer sig detta tillstånd
af hvila och sömn hos den känsliga sensitivan, som
under natten slokar små grenar och hoplägger bladen
liksom sömntyngda ögonlock.
I de tropiska trakterna faller detta fenomen mest i
ögonen. I beskrifningen öfver sina vandringar längs
Magdalenaflodens stränder anmärker Humboldt, att
växterna der vakna senare än i mindre heta länder,
liksom »vore växtligheten i detta klimat smittad
af den lättja, som är kännetecknande för alla i
eqvatorialländerna boende folk". Men äfven hos oss
kan man, såsom vi redan antydt, hos flera växter
tydligen skönja denna
intressanta företeelse. Betrakta till exempel under
sensommaren mot skymningen ett klöverfält! De två
sidobladen sluta sig då tätt tillsammans och det
mellersta bladet betäcker dem som ett skyddande
tak. Hela fältet får derigenom ett förän-dradt
utseende. - Många blommor, som hvarje afton draga sig
tillsammans, göra emellertid icke detta, åtminstone
ej uteslutande, för att hvila och sofva, utan äfven
för att skydda .ståndarnas frömjöl, hvarom Th. Fries
lemnar utförligare upplysningar i sin skrift "Om
växternas blomning".
Ursprungligen var man benägen att förklara företeelsen
af växternas förändrade utseende nattetid ensamt
såsom en följd af nattens lägre temperatur. Men denna
åsigt visade sig snart ohållbar, ty drif-husväxter,
hvilka icke äro underkastade några värmeförändringar,
hafva äfven sin regelbundna hvi-lotid. Men man fann
dess likes att, liksom det gifves menniskor, hvilka
genom ett onaturligt lefnadssätt förvandla dagen till
natt och natten till dag eller,
med andra ord, sofva om dagen och hålla sig vakna
nattetid, äfven växter kunna bibringas samma förvända
vana. Det var fransmannen De Candolle, som genom flera
intressanta försök tydligt visade, att åtminstone
vissa växters sömn beror på ljusets frånvaro. Han
inneslöt några sensitivor under dagen i djupt mörker,
men utsatte dem under natten för en belysning,
som motsvarade fem sjettedelar af dagsljuset. Och
han vann sitt ändamål, ty de gingo fullständigt i
fällan. I mörkret intogo de sin sofvande ställning,
men i den konstgjorda dagern vaknade de upp och
visade sig krya - åtminstone till utseendet och så
länge experimentet räckte. x. +
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
