Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min pilt kan läsa! Egerius - Tre sydameriknaska insekter. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bryt loss, drag fram och släpa der ut
Hvad du helst förmår,
Medan ljuset står,
Och uttänj och spänn hvar krumpen minut!
Ej må en rätt skattsökare sky
Sitt värfs besvär:
Vare ädelt guld eller nyttigt bly
Det i dagen han bär.
Hvad helst du skaffar ur schakt och hvalf,
Tag ärlig börda, tag ingen half,
Och din gerning, son,
Du ej skrämmes från
Af blixt och dunder och jordeskalf! ...
Dock öppnar dig nyckeln ännu en port,
Om du blott vill,
För visso är det en däjlig ort,
Som han leder till;
Den stigen är vek, som den förra hård:
Till borgen hörer en blomstergård
Med kostelig ting
Och rundt omkring
Förtrodd i skuggande lunders vård.
Der faller aldrig ett lof från qvist,
Der fylls ej år:
Der inne råder, från först till sist,
En beständig vår.
Med sjungande fåglar, dag som natt,
Är hvar de lundernas gren besatt:
Och källors svall
Med spelande fall
I samklang sorla med sången gladt.
Konvaljer der, såväl som jasmin
Och rosor, gro;
Så ljuflig ånga i intet vin
Funnits innebo.
Och fägnad växer, för gom som lukt,
Vid samma fäste, i blom och frukt,
På sådant sätt,
Att du glömmer lätt,
Hvad båda kostat af ans och tukt.
Men ströfva heller ej kring för trygg
Med åtrå väckt!
Der sprider äfven en ört, så stygg,
Sin giftiga flägt.
Den flägten döfvar dig själ och sinn,
Och andas du den, så somnar du in –
Du då är såld
I besvärjarens våld,
Och åter han kommer till makten sin!
Sök hellre hinna den hålas grund,
Der, till sorg och men,
Sömntörnet sluter i dödlig blund
En jungfru, ren!
En gång dock vaknar hon, dubbelt skön –
Blif du den riddarn, som väcker mön,
Och af Faderns hand
Du får dig land,
Och henne sjelf, prinsessan, i lön!
Egerius.
Tre sydamerikanska insekter.
Teckningen å följande sida leder våra tankar till
tropikernas mångskiftande och rika insektsverld och
de der återgifna representanterna för densamma skola
vi ledsaga med några upplysande ord.
Bilden 1 framställer Surinamska lyktbäraren
(Fulgora laternaria). Denna märkvärdiga insekt, som
förekommer endast i Sydamerika, är lätt igenkännlig
på sitt stora, framför ögonen starkt förlängda
och liksom blåsformigt uppsvällda hufvud, hvilket
utgör omkring tre fjerdedelar af kroppens öfriga
längd. Pannspröten äro korta och treledade. Kroppen
är gul- och svartbrokig. Framvingarna äro gulgröna
med svarta teckningar; bakvingarna hafva emot spetsen
en stor, med brunt omringad så kallad ögonfläck. – Denna
Fulgora finnes mest i Guiana, der hon i alla
tider gjort sig bemärkt af inbyggarna, hufvudsakligen
till följd af en egenhet, som hon besitter, nämnligen
att lysa om natten eller i mörkret. Af denna anledning
har hon äfven fått sitt namn.*
Kännedommen om denna egendomliga varelse spriddes
redan i förra århundradet till Europa, förnämligast
genom en då ryktbar vorden bok, som bär titeln
Metamorphoses des imectes de Surinam. Denna lilla
bok är af en qvinna, Sibylla Merian, som vann mycket
uppseende genom sina naturvetenskapliga forskningar,
hvilkas resultat hon lagt i dagen i synnerhet
genom prydliga teckningar och sammanställningar af
insekternas olika utvecklingsformer.
Då hon första gången gjorde bekantskap med
Ful-goran och hennes märkliga egenskaper, skedde
detta under ganska öfverraskande och oförmodade
omständigheter. Hon erhöll nämnligen en dag af
indianer ett stort antal Fulgoror, hvilka, då de
förhöllo sig stilla, såsom nattdjur i allmänhet pläga
göra under dagens lopp, hon utan vidare besinning
instängde i en större portör. Hon ställde denna sedan,
såsom vanligt, i sitt sofrum och gick till hvila. Men
länge fick hon
dock icke njuta af den ljufva sömnen, förr än ett
hiskligt buller och ett sällsamt prassel väckte
henne. I den första öfverraskningen och häpenheten
kunde hon icke fatta orsaken till denna besynnerliga
företeelse, men kom dock snart att tänka på sin
portör och på sina deruti instängda små kräk, och
mycket riktigt var det också dessa, som åstadkommo
detta oväsende.
Men hennes öfverraskning blef ännu mycket större,
då hon i sin ifver öppnade portörluckan, i tanke
att möjligen kunna tysta det oroliga och’ stojande
sällskapet. Hon möttes nämnligen dervid af ett
eldsken, af gnistor, bloss och raketer, hvilka
stannade dels på henne sjelf, dels flögo omkring
öfverallt i rummet. Det är lättare att tänka sig, än
att beskrifva, huru undransvärdt och häpnadsväckande
ett sådant möte skulle hafva varit, och Sibylla Merian
blef också i början alldeles förskräckt, men besinnade
sig dock snart och fångade de förlupna, lysande
individerna, för att å nyo sätta dem inom lås och bom.
Det säges vara ett storartadt och vackert skådespel,
när Fulgororna, genom att ofta i stort antal flyga
omkring under de mörka nätterna, sprida ett behagligt,
mildt ljus omkring sig. Detta lyse tjenar ej sällan
till ledning för vandraren och den vilsekomne, –
Mången har trott, och ibland andra äfven Sibylla
Merian, att skenet skulle utstråla ifrån Fulgorornas
uppsvällda och märkvärdigt bildade hufvud; men detta
påstående har blifvit motsagdt af andra forskare.
Bilden 2 föreställer ett slags geting’ hörande till
slägtet Polistes. Dessa getingar öfverensstämma med
de vanliga, slägtet Vespa, åerutinnan, att de lefva i
samhällen, äro af tre olika former, nämnligen hanar,
honor och arbetare, samt att de bygga sina bon af ett
gråpapperslikt ämne och hysa sina larver i sexkantiga,
med öppningen nedåt vända celler. Men då de vanliga
getingarna omsluta sina bon med tunna, gråpapperslika
* En större afbildning af denna märkvärdiga insekt
återfinnes i 18:e årgången sid. 200. Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
