Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ny hypotes för kometsvansarnas uppkomst. Arvid Lindhagen - Underjordiska salar. N. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
För att gifva ett experimentelt stöd åt sin teori,
har Schwedoff angifvit ett mycket enkelt sätt
att åstadkomma »ar-tifieiella kometer», såsom han
uttrycker sig. Om man i ett någorlunda stort kärl
(med ungefär en qvadratmeters bottenyta) häller
vatten och färgar detta svart med bläck (för att
undvika spegling mot kärlets botten), kan man med
tillhjelp af ett stift (till exempel en blyertspenna)
i vattnet frambringa de mest olikartade vågformer,
analoga med kometernas gestalter, såsom synes af
teckningarna å de två föregående sidorna.
Figuren l afbildar det vågsystem, som uppstår, då
stiftet föres med ringa hastighet.
Figuren 2 visar utseendet af Enckes komet den 19
Oktober 1838, två månader innan den kom solen närmast
eller, som är detsamma, passerade sitt perihelium.
Figurerna 3, 5 och 7 framställa de olika vågformer,
som uppkomma, då stiftets hastighet ökas allt mer
och mer.
Figurerna 4, 6 och 8 af bilda Enckes komet fyr tio fyr
a dagar före periheliipassagen, kometen af år 1819,
och 1811 års stora komet två dagar innan den uppnådde
sitt perihelium.
Figurerna 9, 11 och 13 visa, huru vågorna gestalta
sig, då stiftets rörelse är cirkelformig.
Figurerna 10, 12 och 14 föreställa kometerna af åren
1744 och 1577 samt Donatis komet af 1858.
Om den. i rörelse stadda kroppen har betydliga
dimensioner och stor hastighet, så alstrar den, utom
»svallvågor», äfven »kölvatten», som är af mindre
föränderlig natur än vågorna, emedan det består af
ett system af hvirflar, hvilka ganska länge bibehålla
ett oföräadradt läge. Figuren 15 visar vågorna och
kölvattnet efter en båt; och likheten mellan figu-
./tom den naturliga bro, som - två hundra sextio fot
högt - sväfvar mellan två på sextiosex fots afstånd
från hvarandra stående klippväggar å ömse sidor om
Ceder-Creek, har staten Virginien, Nord-Amerika,
också, i närheten af Shenandoah mellan Harper’s
Ferry och Newmarket, att uppvisa en storartad
droppstensgrotta, hvilken såsom märkvärdighet täflar
med Adelsberg-grottan i Österrike, men i storlek vida
öfver(raffar denna.
Denna grotta upptäcktes af en händelse i Augusti
1878. Arbetare, som voro sysselsatta med väganläggning
bland traktens med småskog klädda kullar, stötte
på några klippblock, och bakom dessa upptäckte de
en nedåt ledande gång, som vid närmare undersökning
befanns föra ned till en stor, förut okänd grotta.
Grottan, som vanligen kallas iMray-grottan,
har så mycket som möjligt gjorts för besökande
tillgänglig. Det är en droppstensgrotta af första
rang. På en konstgjord stentrappa kommer man dit
ned; åt alla håll hafva vägar blifvit uppröjda:
stegar eller lösa plankor, lagda öfver ojämn mark
och afgrunder, eller till och med ordentligt byggda
broar jämna för den besökande hans väg.
För en vandring genom alla gallerierna med deras
sidogångar behöfver man sex dagar; men så är också
i denna underjord hopad en hel verld af underverk,
som vi här måste afstå från att beskrifva, men
med hvilken vi dock vilja låta våra läsare göra en
flygtig bekantskap.
Öfverallt träffar blicken groteska former:
der reser sig - ett hundra tjugofem fot i
höjden - Washington-pelaren med egendomligt
refflad yta och tjugosex fot i omkrets; längs
väggarna löpa droppstensbildningar i form af
jättesköldpaddor. Gångarna hafva fått sina särskilda
upptäckares namn. Här finnas korridorer, gemak,
domer, nischer, afgrunder och der emellan vackra
vattenbehållare. Den så kallade Silfversjön är klar
som kristall och omätligt djup; framför mynningen
af en annan gång står, i en undangömd vattengöl, det
lutande tornet, en droppstensobelisk, under hvilkens
tyngd grunden delvis vikit undan; liksom Pisas bekanta
torn erbjuder äfven detta en något ängslande anblick.
rerna 15 och 16 (hvilken senare återger anblicken af
1769 års komet) antyder, att icke heller detta slag
af vågrörelse saknar analogier inom kometverlden.
Ehuru öfverensstämmelse!! mellan de experimentelt
fram-bragta vågsystemen och vissa kometformer stundom
(till exempel figurerna 7 och 8) verkligen är slående,
skall dock hvar och en, som försöker att tänka sig
in i de ofvan berörda förhållandena, utan tvifvel
inom kort upptäcka, att visserligen åtskilliga
omständigheter tala till förmån för den framställda
hypotesen, men att också många välgrundade inkast
kunna göras mot densamma. Man kan till exempel draga i
tvifvels-mål riktigheten af Schwedoffs förfaringssätt
att från likheten mellan de i vattenkaret alstrade
vågorna och några kometers svansar sluta till en
analog orsak till båda dessa företeelser. I det ena
fallet frambringas nämnligen vågorna på gränsytan
mellan tvänne olika kroppar, vattnet och luften;
i det andra deremot uppstå de i det inre af ett
homogent ämne. En annan brist är onekligen den, att
teorien ej är i stånd att på ett tillfredsställande
sätt förklara, huru kometsvansarna blifva synliga för
oss. Flera anmärkningar af dylik beskaffenhet skulle
kunna göras, men de anförda torde vara tillräckliga
för att visa, att den ifrågavarande hypotesen är
långt ifrån att uppfylla alla de fordringar, som
kunna ställas på densamma. Icke heller må någon
föreställa sig, att Schwedoff framträdt med anspråk
på att vara sanningen särdeles nära, än mindre att
i ett enda slag hafva afhuggit den gordiska knuten;
han bar endast velat gifva ett nytt uppslag till
förklaringen af dessa gåtfulla företeelser. Och från
denna synpunkt betraktad är hans hypotes säkerligen
ganska beaktansvärd.
Arvid. Lindhagen.
Grottan äger ock en bottenvåning, dit man nedgår på
en stege. Öfver Gytjesjön färdas man antingen med
båt eller på en bro. I senare fallet går man genom
gångar, hvaröfver hvälfva sig andra grottor, hvilkas
golf likväl på sina ställen nedstörtat och nu delvis
spärra vägen.
Underbara växter sticka fram, liksom rötterna i
en fruktträdgård, och.i närheten framstörtar ett
vattenfall - af sten; just som vattnet strömmat ned
från höjden, tyckes det hafva stelnat. Smäckra pelare,
prydda med de underligaste sirater, uppbära väldiga
klippblock. Yid slutet af bron kommer .man genom
ett ståtligt hvalf in på Fisktorget, så kalladt på
grund af de sällsamma bildningar af de mest skiftande
fiskformer, med hvilka dess väggar klädt sig.
Klättrar man upp på en kulle, ungefär femtiotre fot
högt öfver Gytjesjön, så är man i grottans varmaste
del, med en temperatur af omkring aderton grader,
medan grottan i öfrigt vanligen håller endast femton
grader. Luften är öfverallt frisk och ren; här och der
kännes drag, men vanligtvis är det lugnt och stilla
- blott vattnets droppande åstadkommer ett svagt,
sjungande ljud.
Plötsligt gapar en afgrund for vandrarens fot. Det är
Dödsdalen. På dess botten upptäckes vid facklornas
sken ett menniskoskelett, till hälften inbäddadt i
droppsten. Hur det kommit dit, är ännu en gåta.
Yägen går vidare till de tre sjöarna och många
underbart prydda, vidsträckta salar. Äfven här
finns ett så kalladt för-stenadt vattenfall, och
detta består af mjölkhvit droppsten. En källa i dess
närhet tyckes vilja bjuda på en dryck klart, rent och
välsmakande vatten, men skarpa klippspetsar omgärda
henne; öfver dess halfva yta ligger, lik ett istäcke,
ett tunnt, kristalliseradt kalklager.
Kejsarkällan har betydligt omfång. Hon är omkring
tre-tiotre fot lång och tjugo fot bred och befinner
sig i en sällsam grotta, som omgifves af bruna pelare,
mellan hvilka mjölkhvita kaskader tyckas forsa fram;
men allt är äfven här blott för-steningar, denna
gång af skimrande alabaster. Öfverallt mellan dem
och hvart man än blickar, hänga de mest sällsamma
droppstensformer.
10*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
