Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Shakersamfundet vid New-Libanon - Ett afrikanskt konungarike - Bilder från Prag. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
det i församlingen», men att. ditintills alla
hade lefvat i en-drägt och att inga allvarsammare
svårigheter oroat dem. Ännu en sak har jag iakttagit
med hänseende till shakerna. Hvem helst, jag talat
med i Amerika, har högeligen prisat deras stora
moralitet, deras redbarhet och heder i umgänget
med medmänniskor. Alla instämma i detta vitsord, med
undantag af sådana, hvilka icke tro att dygd och heder
finnas på jorden. Utan tvifvel måste det finnas någon
orsak till den stora framgång detta samfund röner. Och
hvilken är denna orsak? Jag vill icke inlåta mig på
att besvara denna fråga. Likväl är det en fråga, som
torde vara väl värd ett svar. Många dylika företag
hafva helt och hållet gått om intet. Hvarför har
detta haft framgång?
Så långt Vincent. Vi anföra slutligen några ord om
shakersamfundet af en annan författare, som närmare
studerat dess hemlif och lärosatser. »I denna tid»,
säger han, »kämpa många tusen verksamma hjernor ^och
deltagande hjertan på lösningen af problemet, huru
menniskorna från det nuvarande utvecklingsstadiet
af längtan och oro må kunna komma i ett tillstånd
af renare och sannare uppfattning af kristendommens
läror. Att många af dessa famla i mörker och söka
ljus, der intet ljus står att vinna, det känna
vi. Men såvida de redligt och med innerlig åtrå söka
att finna rätta vägen, så äro äfven de förtjent a
af vår uppmärksamhet och aktning. Bland de främste
af dessa %sökare efter ljus står syskonförbundet
vid New-Libanon.»
Ett af rökan slet
Lfrikas mellersta del, som i en icke aflägsen tid var
ett för européerna nästan okändt land, är nu till
största delen genomforskad, tack vare de djerfva
resande, hvilka under de senaste årtiondena utsatt
sig för de största faror, för att göra menskligheten
bekant med en af jordens intressantaste trakter. Man
känner nu på det mest fullständiga sätt åtskilliga
riken i hjertat af den väldiga kontinenten - riken,
som blifvit noggrannt uppmätta, så att kartorna
öfver Mellan-Afrika icke längre förete den ödsliga
anblicken af en stor hvit yta. Bland dessa riken
intager Adamåua ett af de främsta rummen, icke blott i
fråga om ytvidd, utan äfven med afseende på en mängd
andra förhållanden, hvilka tyckas lofva detta område
en stor framtid.
Adamåua är beläget sydvest om sjön Tsåd, på två
och en half graders afstånd. Största delen af
befolkningen är af neger-ras, under det höfdingarna
äro af fulah-börd. En väldig flod med namnet
Bénué rinner genom landet från öster till vester
och utfaller i nedre Niger. I denna förening af
vattendrag äger man en farled, hvarigenom man vida
lättare, än på den forna karavanvägen genom öknen,
kan underhålla förbindelser med de inre landskapen i
östra Sudan. Derigenom kan för Afrika, såväl som för
Europa, beredas en kommersiel framtid, hvilken bör
erhålla en stor utveckling. Om man på grundvalen af de
framtida förbindelserna angriper slafhandeln i dessa
trakter - en af den nesliga kommersens härdar -, skall
utan tvifvel deras olyckliga invånares öde betydligt
förbättras. För närvarande anställas ordentliga
slafjagter bland befolkningen i dessa trakter. De
krigståg, som de mohamedanska furstarna i östra
Sudan företaga mot de hedniska stammarna i södern,
hafva vanligen intet annat syfte, än att göra slafvar.
Befolkningen i Adamåua är intelligent och
liflig samt utmärker sig till det yttre genom en
skön kroppsbyggnad och genom sin ebenholzsvarta
hudfärg. Jorden är i högsta grad bördig och lämpar
sig i synnerhet för bomullsodling, hvilken redan
bedrifves i ganska stor omfattning. Hufvudstaden
i Adamåua heter Jola och räknar omkring tolf tusen
invånare. Bostäderna utgöras, såväl i hufvudstaden
som på landsbygden, af lerhyddor, vanligen cirkelrunda
till formen och täckta af rörtak, som lifligt påminna
om kinesernas hufvud-bonader.
Ett af de intressantaste partierna i detta land är
sjön Tsåd. Sjön, som har en längd af tjugo svenska
mil, är mycket grund. Stränderna äro sumpiga och
betäckas af verkliga vassskogar, i hvilka dväljas den
glupske krokodilen och den ovige flodhästen. Tsåds
utseende vexlar för öfrigt efter årstiderna, under
regn- och öfversvämningstiden utbreder sig vattnet
öfver den kringliggande trakten, under det sjön i den
varma tiden ofta nästan helt och hållet försvinner.
i.
gör ett halft årtusende sedan voro svenskar ej
sällsynta gäster i Böhmens hufvudstad. Prags
universitet, an-lagdt år 1348, det äldsta på
denna sidan om Alperna och Rhen, besöktes af
många skandinaver. Man vet att under tidrymden
1367:-1409 åtminstone fyrtiotre svenskar aflagt
baccalaureats-examen vid den »artistiska»
(d. ä. filosofiska) fakulteten af den böhmiska
högskolan. Och man har sammanräknat sjutionio
svenskar, hvilka under samma tid voro inskrifna
vid den juridiska fakulteten eller, rättare, den
juridiska högskolan, ty sist nämnda fakultet hade
söndrat sig från de tre andra och ordnat sig såsom
ett särskildt universitet; bland dettas rektorer
namnes en svensk och bland dess lärare en svensk,
allt under nyss nämnda period.
Från en senare tid, det tretioåriga krigets, har
Böhmens hufvudstad ett helt annat slags minnen af
det svenska namnet. Prag är skådeplatsen för den
första scenen i det långa, rysliga religionskrigets
drama: det var der det protestantiska partiets ,
ledare den 23 Maj 1618, »enligt gammal böhmisk sed»,
kastade de kejserliga råden Martiniz och Slawata samt
sekreteraren Fabricius ut genom den kejserliga borgens
fönster. Med Prags namn är ock förknippad den sista af
svenskarnas krigsbragder under tre tioåriga kriget,
hvilken väsentligen påskyndade Westphaliska freden:
den 26 Juli 1648 öfverrumplade svenskarna, under Hans
Kristoffer Königsmarks befäl, Hrad-
schin och »Lilla sidan» (den på Moldau-flodens venstra
strand belägna stadsdelen). Och under mellantiden
mellan begynnelsen år 1618 och slutet 1648 namnes
Prags namn oupphörligt. Vid Prag, på »Hvita berget»,
stod det slag, som redan i början tycktes skola
med ens och för alltid* krossa protestanternas
förhoppningar (1620). I Prag slöts den fred (1635),
hvarigenom kurfursten af Sachsen svikligen skilde
sig från svenskarna, dem han hade att tacka för
sin räddning.
Det är emellertid först under krigets sista
tredjedel den böhmiska kronans länder (Böhmen,
Mähren och Schlesien) blefvo en hufvudsaklig del
af svenskarnas vidsträckta krigsskådeplats. Johan
Baner utsträckte 1639 sina operationer till Böhmen,
och derefter intill krigets slut få dessa trakter
oafbrutet bära sin dryga del af krigets lidanden. Till
detta tioåriga tidskifte och till denna krigsteater
höra, utom en af tretioåriga krigets namnkunnigaste
slagtningar - Torstensons seger vid Jankowitz 1645 -
svenskarnas eröfring af Olmtitz, deras långvariga
belägring af Briinn, intagandet af Eger m. m. Befästa
orter föllo än i den ene, än i den andre krigförandes
hand. Skonsamhet mot befolkningen var i den tiden
nog lika litet regel på väns, som på fiendes sida, så
att den folktradition, hvilken skrifver förödelserna
endast på svenskarnas räkning och ännu i dag häftar
skräck och fasa vid blotta namnet svensk, visserligen
ej fäller någon billig dom. I November 1648
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
