- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 19, årgång 1880 /
242

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vegas färd. O.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

242

Vindarnas gud var emellertid fortfarande afVogt
stämd mot Yega. I trenne dagar måste fartyget för
svår storm ligga i en utnämn nära Nordkap, och först
den 25 Juli kunde man ge sig till sjös. Under hård
vind och svår sjögång gick färden nu till Jagor
scharr (sundet mellan Waigatsch-ön och fastlandet),
der man låg för ankar från den 30 Juli till den
l Augusti. Då resan åter fortsattes, hade vädret
fullkomligt slagit om. Under strålande sol inlopp
fartyget i Kariska hafvet, hvilket var isfritt så
långt man kunde se. Den 3 Augusti mötte den första
drifisen, hvilken likväl lätt kunde forceras.

Den 6 Augusti ankrade Yega i "Dicksons hamn», der man,
för utförandet af åtskilliga vetenskapliga arbeten,
qvarstannade till den 10 Augusti. Sedermera fortsattes
seglatsen, hvilken till en del försvårades af tjocka,
till den 19 Augusti, då Kap Tscheljuskin, gamla
verldens nordligaste udde, - dublerades. Den märkliga
kringseglingen, hvilken skedde under kanonsalut och
med flaggorna på topparna, åskådades från stranden
af en stor isbjörn, den -der uppträdde som ett slags
representant för sitt ogästvänliga hemland.

Den 20 Augusti klo f åter Yega vågen eller, rättare,
drifisen, hvilken nu i förening med den arktiska
tjockan gjorde allt, för att hindra färden. På
natten den 27 Augusti skedde ankomsten till Lenas
flodmynning, der Yega och Lena åtskildes i största
hast, enär det förra fartyget här gynnades af
isfritt vatten och god vind. Men snart återtog
isen sitt välde: den 2-3 September blef drifisen
tät, qvicksilfret sjönk under nollpunkten och ett
ymnigt snöfall inträffade. Sistnämnda dag-passerades
Björn-öarna och den 4 September på morgonen var vägen
åt nordost fullständigt spärrad af grof drifis,
sammanbunden med nyfrusen, två tums is. Derefter
återstod intet annat, än att hålla sig så nära
kusten som möjligt^ der utsigten att komma fram var
större, än längre ifrån densamma. Småningom blefvo
förhållandena allt ogynnsammare. Snart kunde man,
i anseende till isens täthet, icke begagna seglen,
och nattmörkret tilltog hastigt, hvarigenom färden
hindrades under en . god del af dygnet. Den 6
September varsnades Kap Schelagskojs bergudde, och
strax öster om ’denna sågo de resande för första
gången infödingar, af hvilka de dock ej kunde erhålla
några upplysningar, i anseende till deras obekantskap
med tschuktschiska språket.

Yid Kap Schelagskoj började den svåraste delen af
resan. Man måste nu formligen boxa sig fram genom
den tätt packade isen, och under detta arbete hände
ofta, att man endast hade några tum vatten under
kölen. Emellertid visade sig Yega vara ett bastant
fartyg: knappt en rispa syntes i hennes järnekssidor,
trots de många och svåra törnar, hon fick mottaga
af isen.

Den 12-18 September qvarhölls Yega af is vid Nordkap,
der man försökte anställa tidvattensobservationer. Då,
man åter kom loss, började å nyo samma aldrig
lyktande kamp med isen. Och randades så den 28
September. »Hafvet», säger Palander, »hade under
natten blifvit belagdt med en till två tums
isskorpa. Yi rundade udden (Koljutschin bays
nordöstra udde), men kunde sedan endast arbeta
oss fram fyra engelska mil, då vi återigen måste
förtöja. Föga anade jag på morgonen af denna dag,
att det skulle blifva sista gången vi under 1878
skulle kunna röra fartyget, då vi förut haft gröfre
is och större svårigheter att kämpa emot, och då vi
nu för att komma till Behringssund endast hade ett
hundra tjugo engelska mil qvar af de fyra tusen,
som utgöra längden af gamla verldens

nordkust.––––––Här skulle vi komma att
öfvervintra - här,

der amerikanska fångstfartyg årligen framsegla i
fullständigt rent vatten flera veckor senare än den
28 September.»

Öfvervintringsplatsen var belägen utanför en
sandig strand, utan skydd för andra vindar än
sydliga. Man ombonade sig der så godt sig göra lät för
öfvervintringen. Yintertältet uppsattes och däcket
öfvertäcktes med sex tums snö och härigenom, samt
medelst de goda värmeapparaterna, var man skyddad för
äfven deri starkaste köld. Tiden tillbragtes med en
mängd olika arbeten, studier och observationer. Det
trägna arbetet

* En uppsats om dessa hederstecken kommer att meddelas
i rymmet i detta häfte icke medgiMt.

bidrog också säkerligen i högsta grad dertill,
att ingen skör-bjugg visade sig om bord på Yega,
ett förhållande, som torde vara ytterst sällsynt i
fråga om arktiska öfvervintringar. En förströelse
utgjorde äfven de förbindelser, i hvilka man trädde
till det på kusten belägna tschuktschersamhället,
hvars invånares språk flitigt studerades af en bland
expeditionens medlemmar (löjtnant Nordqvist) och hvars
egendomliga förhållanden erbjödo mycket af intresse.

Från den 31 Maj sjönk solen ej under horisonten,
men mäktade dock icke smälta snömassorna. Det dröjde
ända till början af Juli, innan marken var bar;
men snötäcket var icke väl afkastadt, förr än, med
den snabbhet, hvarmed årstiderna följa hvarandra i
de arktiska regionerna, hvarje tufva var smyckad med
gräs och blommor.

Den 18 Juli brusto ändtligen de isbojor, som
hållit Yega fjettrad, och samma dag lemnade hon sin
öfvervintringsplats, der hon varit qvarhållen nio
månader och tjugo dagar. Söndagen den 20 Juli klockan
elfva förmiddagen dublerade man Asiens östligaste
udde, Ostkap, under det kanonerna dånade och de
svenska färgerna strålade från masttopparna. Samma dag
fällde fartyget ankar vid mynningen till Lawrence-bay.

Nordostpassagen var således fullbordad! Hvad verldens
förnämsta sjöfartsidkande nationer icke förmått utföra
under seklers lopp, det hade blifvit verkstäldt
af några få svenske män på en jämnförelsevis kort
tid! Det svenska namnets ära var häfdad, Sverige
intog åter, liksom förr, en plats bland jordens
stordådsfolk, dess namn skulle snart med heder ljuda
bland jordens alla folk, dess rykte skulle åter
uppfylla en verld.

Den öfriga delen af Yegas färd var ett storartadt
triumftåg, hvars like verlden knappt känner. Öfverallt
egnade man Nordenskiöld och Palander hyllningar,
hvilka eljest blott komma de största segervinnare till
del. Från Japans hufvudstad till Sveriges, utgjorde
resan en nästan oafbruteri rad af fester. Regenterna
i de land, som besöktes, täflade om att medelst
utmärkelsetecken åt ledarna af expeditionen erkänna
storheten af den vetenskapliga bragd, som blifvit
utöfvad, af den sjö-mannaduglighet, som gjort
företaget möjligt. De geografiska sällskapen i
Asiens och Europas förnämsta städer uttryckte sin
beundran genom att till Nordenskiöld öfverlemna
sina förnämsta och dyrbaraste medaljer *. I somliga
städer, till exempel i Neapel, firades Yegas ankomst
som en folkfest, och i ett land, Portugal, aflät
folkrepresentationen en lyckönskningsskrifvelse till
Sverges konung med anledning af det stora företagets
lyckliga fullbordan. I Paris voro Nordenskiöld och
Palander, under sin vistelse derstädes, dagens firade
hjeltar, åt hvilka såväl det stora franska geografiska
sällskapet,"som kommunalstyrelsen och regeringen,
hemburo de mest lysande hedersbetygelser. En ännu
mer hjertlig karaktär tog hyllningen i Danmarks
hufvudstad, der Yegamännen erhöllo en försmak af den
mottagning, de skulle röna i Stockholm. Dit skedde
ankomsten den 24 April. Åtföljd af en eskader
af till ett hundratal uppgående fartyg, inlopp
den verldsbekanta Yega klockan tio på aftonen på
strömmen, hvars dunkla vatten återspeglade tusentals
eldlågor från festblossen på stranden, från det
rikt illuminerade slottet och från de lusteldar, som
afbrändes i riklig mängd. Under dånande hurrarop från
de väldiga folkmassor, som åskådade Yegas ankomst,
bestego Nordenskiöld, Palander och deras staber den
storartade bro, som Stockholms stad låtit uppföra vid
landstig-ningsplatsen och genom hvars triumfportar
vägen ledde till konungaborgen. Der mottogos de af
Sverges konung, hvilken med utmärkelser åt cheferna
gaf uttryck åt sin beundran öfver stordådet. Landets
representanter i riksdagen hade genom pensioner åt
expeditionens ledare och genom belöningar åt de
öfriga deltagarna redan förut tolkat de känslor,
med hvilka Nordostpassagens genomförande uppfyllde
svenska folket.

I Sverges odlingshistoria kommer alltid »Yegas färd»
att beteckna en af svenska folkets mest glänsande
triumfer i det nittonde århundradet.

ett följande häfte jämte ännu flera
medaljafbilclningar, hvilket ut-

O.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:33:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1880/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free