Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett par minnesblad från 1808 och 1809, af O. v. K. I. Den blodiga striden i Wasa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett pai» minire^tolad från 18O8 ooh 18O0,
af O. v. K.
I. Deri l>lodigti striclen i Wasa.
"Ett fattigt land, men rikt på ädla sinnen; Dess
enda statt (den växer evigt ny) Ar tro och kraft och
stora hjeltendnnen; Men guld bär "blott dess himmels
aftonsky." A. A. Grafström.
ådana ärorika minnen, som de, hvilka vår krigshistoria
äger, icke minst från 1808 och 1809 årens strider
i Finland, kunna aldrig för ofta framhållas till
erinran för det fria och ädla svenska folket, hvars
fosterlandskänsla derigenom lyftes och liftas. Genom
dem lära vi oss att älska det förflutna och att hedra
det närvarande, ty icke vilja vi, som nu lefva,
gifva våra förfäder efter i manliga dygder och
kärlek till den jord, oss fostrat. Jag har derför
trott det kunna vara af intresse och måhända äfven
till gagn att upplifva ett och annat minne från
detta sönder- och hjertslitande finska krig, rörande
hvilket den snillrike och mångkunnige, förutvarande
kanslipresidenten, friherre Ehrenheim skref, bland
annat, följande behjertans-värda ord:
»Den svenska tapperheten, gäckad af den påträngande
fienden, fjettrad af högsta maktens sanslösa
anstalter, var innesluten uti individuella känslor
för ära och fosterland och väntade fåfängt
en gemensam, kraftig väckelse till afgörande
företag. Finska folket, långt ifrån att uppkallas
mot det öfverhängande förtrycket, måste undergifva
sig, så till sägandes, man för man-, måste se alla
försvarsmedel öfvergifna, ammunitionsförråden dränkta,
skärgårds-eskadrar .brända, magasiner förstörda,
hästar och boskap bortförda, allt på grund af den
instruktion, som den olycklige ’general en chefen’
medförde. Ändtligen uppträdde några behjertade
krigsmän och hejdade den vanhederliga reträtten,
der instruktionen tycktes medgifva det. Krafterna
spändes till motstånd. Krigsäran fick lif igen.»
1808 års vinterfälttåg hade nämnligen, såsom läsaren
torde erinra sig, för svenskarna utgjort ett ihållande
återtåg ända upp mot Uleåborg. Men så fick ändtligen
Carl Johan Adler-creutz göra sin mening gällande,
»att det nu vore tid att försvara härens krigsära
och landet». Vid Sikajoki elf gjordes halt och genom
affärerna i och omkring SikajoU kyrkby den 18:de och
vid Eevolaks den 27:de April gjorde Adlercreutz slut
på svenskarnas långa, nedslående, ja, snart sagdt
nesliga, återtåg. Nu blef det nytt lif i hären. Yåra
krigare begärde ingenting hellre, än att få drifva
ryssarna tillbaka och, liksom
den Cronstedtska fördelningen i nyssnämnda strider,
visade den SandelsJca snart derefter vid Pulkila,
den 2:dre Maj, att man med de svenska och finska
krigsbussarna har allt skäl att gå anfallsvis till
väga.
Också tog nu den svensk-finska hären till offensiven.
Våra trupper i Finland voro vid denna tid fördelade i
huf-vudstyrkan under fältmarskalken, grefve Klingspor,
omkring nio tusen man stark, och uti den Sandelska
fördelningen, som räknade ungefär ett tusen tre hundra
man. Hufvudstyrkan framryckte, allt sedan striden
vid Revolaks, utefter kusten, söderut och stod vid
denna tid vid Gamla Karleby, under det att Sandels
opererade i Kuopio-trakten. Denne härförare skulle
marschera mot sydöstra delen af landet, för att hota
och af-skära ryska härens förbindelser samt medverka
vid den folkresning, som man sökte åstadkomma i det
inre Finland.
De ryska stridskrafterna voro fördelade och skulle
operera på följande sätt: Sju tusen man, under Barclay
de Tolly, voro i frammarsch mot Sandels, under det att
Rajevsky, med en styrka, uppgifven från fem tusen tre
hundra till sex tusen åtta hundra man, stod vid Gamla
Karleby emot fältmarskalken Klingspor. De båda nämnda
ryska generalerna skulle, i samband med hvarandra,
operera sålunda, att Rajevsky, undvikande allvarsam
strid, borde hindra finnarna från att strömma till
Wasa och, genom att så mycket som möjligt leda
deras uppmärksamhet på sig, söka underlätta Barclay
de Tollys uppgift, som var att med den styrka, som
återstod honom, sedan han qvarlem-nat trupper för att
sysselsätta Sandels, falla Klingspors här i ryggen. *
I händelse Klingspor skulle med kraft vända sig
mot Barclay de Tolly, borde Rajevsky åter anfalla
finnarnas högra flank och rygg, för att sålunda få
dem »mellan tvänne eldar».
I sydvestra och södra Finland stodo dessutom tvänne
andra ryska afdelningar, på förra hållet en styrka om
åtta tusen man, kommenderade af furst Bagration och
fördelade i Åbo stad och län, i Björneborg, Tavastehus
och på åländska öarna, för att afvärja alla svenska
landstigning s försök; general Kamen-sky hade befälet
öfver ryssarna i södra delen af Finland och förlade,
efter Sveaborgs fall den 3:dje Maj, sina tolf tusen
man till kustens bevakande allt ifrån Hangö udd intill
Lovisa stad.
* Jag har vid denna redogörelse för stridskrafterna
följt dåvarande löjtnanten, generalstabsofficern
Gustaf Ugglas föredrag i Militärsällskapet
den 10 Mars 1871, ur hvilket intressanta
och sakrika föredrag äfven de följande
uppgifterna om operationsplanen äro hemtade.
O. v. K.
v, Familj-Jqurn. 1S30.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
