Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vikingagraf. O. L. J-n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En
an dag i våras öfverraskade tidningarna med
under-1 rättelsen, att ett stort vikingaskepp,
med nästan alla dertill hörande redskaper, blifvit
funnet i Norge, i en öppnad grafhög invid badorten
Sandefjord.
Hvad var naturligare, än att den för saken
intresserade önskade på stället förvissa sig om
tillförlitligheten af denna underrättelse? Så kom det
sig, att författaren och tvänne reskamrater, som voro
lika nyfikna, klockan nio om aftonen den 2:dra Juni
befunno sig om bord på ångfartyget Kristiania, hvilket
tio minuter derefter lade ut ifrån kajen i Göteborg.
Gynnad af det herrligaste väder, gick resan lätt
och behagligt, så att vi klockan fem den 3:dje Juni
befunno oss lyckligen framme i Sandefjord. Omedelbart
efter framkomsten ilade vi ut till den märkliga
fyndorten.
Snart sågo vi ute på en äng en större jordhög
uppkastad, och det var ej svårt att förstå,
att här var platsen för vår längtans mål,
vikingaskeppet. Framkomna till ort och ställe, bestego
vi den stora grafhögen och fingo så se det gamla,
tusenåriga skeppet ligga der nere på femton fots djup,
till sitt inre helt och hållet blottadt.
Anledningen till upptäckten af skeppet var den,
att tvänne söner till enkan, som äger jorden, der
grafhögen finnes - gården heter Gokstad och sönerna
äro sjömän och vistas hemma endast under vintern -
en dag kommo på den tanken att i forngrafven söka den
stora skatt, som der i trakten gängse sägner visste
omtala skulle finnas i "kungshögen", såsom graf-kullen
kallas. Efter långt och svårt arbete i den frusna
jorden drogo de slutligen fram två horison-telt
liggande stockar, och nu började de gräfva ännu
ifrigare. Lyckligt nog, hade en handlande i Sandefjord
kommit underfund med deras före-haf vande, och som
han intresserade sig för saken, så skref han
genast tiU antiqvarien Nicolaysen l Kristiania,
hvilken Ock skyndade ut till platsen och lyckades
uppehålla arbetet, genom att lofva att snart sjelf
komma och fortsätta gräfningarna mot att
Fornfyndet vid Sandefjord
(Teckning af Otto L. Janssen.)
ägarna skulle få allt guld- oeh silfvervärdet af hvad
man komme att finna, äfvensom en summa derutöfver
- allt vilkor, som äro de vanliga i Norge vid
anställandet af utgräfningar.
Sedan antiqvarien Nicolaysen börjat gräfningarna,
dröjde det ganska länge, innan minsta spår till något
större fynd röjdes, men mödan lönades dock slutligen
med framgång, i det att en dag - framstammen till
ett fartyg stack upp ur jorden.
Yid fortsatt gräfning visade det sig snart, att kölens
vanliga förlängning jämte det brukliga drakhufvudet
felades. Att detsamma funnits till, kan väl vara
antagligt, men besynnerligt kan det också synas,
att man ej funnit det bland de andra påträffade
sakerna. Personer hafva äfven uttalat den åsigten,
att det skulle blifvit borttaget, till följd af högens
byggnad, men en sådan åsigt kan väl med säkerhet sägas
vara oriktig, ty att högsätta fårtyget ostympadt,
genom att deröfver kasta några fot jord mera, hade ju
varit en småsak att utföra. Det vill fastmer synas,
som om drakhufvudet aldrig funnits.
I denna del af fartyget fann man åtskilliga föremål.
Det första, som påträffades, var ett stycke
timmer, hvilket låg tvärs öfver fartyget och
som säkert kan sägas hafva varit stocken till
ankaret, ty i midten finnes ett rundt hål, hvaruti
man kunnat upptäcka spår af järn, men af ankaret
har ej synts ens den minsta del, så vida ej
en i närheten funnen järnklump får antagas hafva
hört dit. På bottnen lågo trästycken, hvilka vid
närmare påseende befun-nos vara lemningar af två
eller tre mindre båtar af särdeles fint arbete.
Allt detta fanns utbredt öfver en ganska stor mängd
åror, både större och mindre, alla af fin form och
påminnande om dem, hvilka nu för tiden Användas på
de engelska kapproddsbå-tarna (fig. 6).. Skaftet är
jämnförelsevis tungt och groft och med afrundadt, kort
utlöper afsmalnande. Egendomligt är äfven
att se, huru stor omsorg i arbetet blifvit
nedlagd på dessa
enkla och hvardagliga fortskaffningsmedel.
finnas till
Sr. Pamilj-Journ. 1880.
34.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
