Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bartolomé Estéban Murillo. Th. E. - Knifstakannan. L. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
Öfverspända fantasterier, å andra sidan Sancho
Panzas flinthårda, men godmodiga prosa. Det,är
öfversvinnelig fantasi och sundt bondförstånd,
hyperidealism och hypernaturalism, erkeka-tolskt
bigotteri och erkeprotestantisk humor, som icke
ens skräder det krassa - allt förenadt i en och
samma person. Och dock sakna, så pa-radoxt det än
kan låta, dessa Muril-los tiggarungar visst icke sin
idealitet, sin poesi. Skulle den solbrända lättingen,
som vi sid. 304 se framför oss, händelsevis lyfta
upp sitt öga från det arbete, som han nu som bäst
ifrigt sysslar med - ett arbete, som kanske icke
förefaller honom på långt när så motbjudande, som
oss –, så skulle vi helt säkert få se hans blick,
i trots af trasorna, riktas på oss fullt så stolt,
som vore han grand af Spanien, och fullt så belåten,
som bure han under sin lappade, gråa tröja några
dussin af Brasiliens största diamanter. I denna
sublima sjelfförnöjel-se ligger onekligen en flägt
af idealitet, som nog kan i någon mån minska det
ofantliga afståndet mellan de båda olikartade
stoflkretsar-na för den Murillo-ska penseln.
Af hans många tiggarbar n s,-bilder, med en eller
flera figurer i kroppsstorlek, träffar man de mest
kända i Spanien, England, Mtin-chen, Paris och
Petersburg. Särskildt är Mtlnchens Pina-kotek i det
hänseendet ovanligt rikt utrustadt. Den i vårt tycke
bästa af dessa fem hithörande taflor visar oss tvänne
trasiga söner af det unga Spanien, sys-
mästares beprisade »conception» i Louvren. A en annan
tafla, som är något mindre till formatet än de öfriga
fyra, se vi -ett annat par af samma slag iosällskap
med en stor hund smörja kråset med vattenmeloner. Å
den tredje spela ytterligare tvänne
bronshyade, unga dagdrifvare tärning om några slantar,
den tredje kamraten tuggar på ett bröd, som tyckes
vara så stenhårdt, att hunden bredvid
selsatta med det behagliga
bestyret att äta frukost. Den ene
’ :
skär stora skifvor ur en väldig vattenmelon och ser
afundsamt på den andre, som sjelf belåtet stoppar
i munnen en klase svällande drufvor. En ypperlig
tafla! Vi skulle för vår del vara frestade att sätta
den kanske lika högt, som någonsin samme
Kanna af förgyldt silfver.
(Tillhörig Knifsta kyrlca i Upland; se uppsatsen
sid. 310.)
täflan visar oss tvänne systrar till alla de
föregående, de räkna nu öfver de slantar, som dagens
kommers med ’drufvor och meloner inbringat. De
små grossörskorna äro tydligen icke fullt hemma i
aritmetikens svåra konst. Den femte täflan visar oss
samma slags äkta sydländska arbete, som vår teckning
framställer, ehuru den unge sen örn icke här värdigas
sjelf sysselsätta sig med slika vetenskapliga
insekt-studier, utan funnit det beqvämare att
öfverlemna detta göra åt sin mormor, som med synbar
vana och lust far fram i piltens okammade hår, medan
han, lutad mot hennes knä, leker med en fyrbent,
hals-bandprydd kamrat. Påtagligen är den lilla
spanska Diogenes, som vi äga i vårt, Nationalmuseum
(i italienska måleriets sal, katalogens n:r 753, se
teckningen .sidan 304), en köttslig bror till alla
dessa lof vande, ynglingar från de spanska tiggarnas
klassiska stad, Sevilla. Arten af hans sysselsättning
betecknas försigtigt af katalogen med de orden, att
han »söker befria sig ifrån något, som .gör honom
obehag». Täflan har samma format, som den i Munchen,
och är hållen i samma varma, starkt bruna ton. j
Karnationen förefaller något besynnerlig; detta kan
dock sannolikt
honom anser duga mat.
påtagligen det endast till . . . hund-Den fjerde
ST, Familj-Journ. 1880,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
