Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Bergqvara Borgrätt och Ängsö Hals- och Handrätt. Bernhard Schlegel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^328
det gjort hade, ropade han: »thet sände Starten tigh»,
dels att justitieplatsen i mannaminne blifvit afröjd,
och att lemningar af steglet samt ben och styckpn
af hufvudskallen då varit qvar, dels att, enligt
berättelse af en då afliden, mycket gammal man,
på detta stegel voro lagda en båge och en skäkta,
hvilken senare var vänd åt Bergqvara gård »allom
till en ättersyn och warriagell, hvarföre han der war
justifieerat». Ett vittne berättade, att han hade en
gång haft med sig, då han kom ridandes från Vexiö,
en ung, öfverdådig sälle, hvilken rände bort .till
steglet och ropade: »kom och rid med mig, din skälm!»,
en annan aflade ed, att han hört af sin moder, att en
adelsqvinna, hustru Karin på Gimmétorp, hvilken mördat
sin man på bemälta Gimmétorp, blef justificerad på
den platsen, men hvar hon blif vit dömd, var vittnet
obekant. Måns Svensson i Bergunda, en gammal man,
berättade följande, som han hört af sin moder Karin,
hvilken beviste sig vara ett hundra tjugo år gammal,
nämnligen att på samma plats stod stegel och andra
»ju-stiewärk», och då en hop bönder sutto i Bergunda
by och drucko, så föll tal på steglet. Då sade en:
»jag törs gå dit och hugga en ’twet’ deraf», den
andre sade: »det törs intet du»; hvarpå de slogo vad
om ett par oxar; då lopp den ene i sitt fylleri till
steglet och högg i hastighet eller räddhåga, så att
steglet föll omkull, hvarför han blef fången och måste
på Bergqvara »lösa sitt lif». Yidare upplystes, att
justitieplat-senflyttatsfrånBerg-qvara gårds ägor till
Ljungsåkra på samma gods, der rättegångsförhandlingar
höllos till år 1619 vid pass, då tingsstugan derstädes
nedföll, hvilken sedan uppbyggdes på ett annat
ställe. Efter det Bergqvara ägare, Johan Sparre,
äflirvats af 1599, sedan Kalmare slott intagits af
hertig Karl, och Sparres fru, Margareta Brahe, gått
i landsflykt, förläntes Bergqvara som friherreskap
till hertigens naturlige son,- den ryktbare Karl
Karlsson Gyldenhjelm, och som Bergqvara Borgrätt
var vidsträcktare
Järnträdet (Siderodendron ferreuni).*
än den särskilda jurisdiktion, som tilldeltes andra
friherrar samt var alldeles obestridlig, så nämndes
ej i Gyldenhjelms friherre-bref, deri olikt alla
andra sådana, den friherrliga domsrätten. * Sedan
Gyldenhjelm år 1637 återlemnat Bergqvara sätesgård
till ofvan nämnda fru Margareta Brahe, flyttades hans
»Borgrätt», hvilken fortfarande var lika vidsträckt
som vid Gamla Bergqvara, till Husseby gård, der den
hölls, äfven sedan Gyldenhjelms friherreskap »Nya
Bergqvara», hvilket i hans liand öfvergått från
friherreskap till aflinge, genom testamente kommit
tiU hertig Adolf Johan af Pfalz-Zweibriicken, till
dess friherreskapet år 1688 indrogs till kronan,
hvarvid domsrätten af sig sjelf upphörde.
Mr fru Margareta Brahe, som ofvan berättats, år
1637 fått Gamla Bergqvara »bekymbrade hon såsom en
uthlefwat fruu [sig] icke om sådana syslor», utan
låg Borgrätten nere
1 några år, till dess herr Lars Sparre, som år
1641 genom arf efter fru Margareta, hvilken aflidit
redan år 1638, blifvit ägare till Bergqvara. I bref
af den
2 April 1642 anmodade han lagläsaren Nils
Eskilsson att efter »gammal, loflig, plägsed» hålla
Borgrätt derst ädes, fastän »nu på några åhrs förlöp
är sådant afstådt». Denne förfrågade sig härom hos
Göta Hofrätt, hvilken resolverade den 9 Maj samma
år, att emedan de adliga privilegierna innehöllo,
att den, som sig på någon synnerlig rättighet
»pågårdarochöijar» beropar, måste den bevisa, och som
intet bevis ännu var tedt, för att rättegång må hållas
på Bergqvara, i synnerhet som ägaren sjelf medgifver,
att borgrätten på någon tid ej varit i bruk, samt
Hofrätten ej visste, om Kegeringen ville
efter Hofrätternaå inrättande, att Borgrätt skulle
hållas, så vore det för lagläsaren säkrast att
låta Bergqvara ägare förete så goda skäl och bevis
jämte landshöfdingens tillstyrkan, så att han kunde
fria sig från efterräkning. Emellertid inlemnades
till Hofrätten samma år ett bref från Lars Sparre,
hvari han
* Friherrarnas domsrätt bestod deri, att friherren
fick alla häradshöfdingerättigheter, som kunde falla
i friherreskapet, dock med det vilkor, att han skulle
skaffa allmogen lag och rätt, samt att den", som
förordnades till att förestå jurisdiktionen, skulle
dömma efter Sverges lag. "Crimen Isesse majestatis,
edsörebrott och andra grofva missgerningar: kätteri,
hor och mord, vill konungen hafva sig förbehållna och
skall ingen hafva makt att utan konungens samtycke
benåda och försvara sådana grofva ogerningsman,
men, om de benådades med konungens samtyeke, skulle
friherren uppbära och behålla de sakören, som derför
botas enligt lag." Om friherren utan konungens
samtycke benådade någon sådan ogerningsman, så hade
han förbrutit de konungsliga sakörena i sin lifstid.
** Ett i de tropiska landen förekommande högväxt
trädslag, som lemnar ett utomordentligt hårdt virke’
(fransmännens lois de f erf tyskarnas Eisenholz).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
