Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. LXXXVII. John Ulric Gustafsson Améen. H. af Trolle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
nytt kanon-exercis-reglemente hade i
flera år varit kändt och erkändt. Enighet
i instruktionssättet vid kanonexercisen
saknades. Artilleri-båtsmans-institutionen
hade blifvit införd, för att dana skickliga
kanonkommendörer och serviser, men det inne
på värf vet belägna exercishuset var till
alla delar oändamålsenligt och således snart
sagdt odugligt. Batteriet var mörkt och trångt
och saknade den i ett exercishus så nödvändiga
apparelj-gymnastiken. Målskjutningsbatteriet på
Kungshall var alldeles odugligt och lemnade rum
för endast en kanon. Med ett ord, materielen och
exercishusen befunno sig i ett bedröfligt tillstånd
och en förbättring af båda delarna var högst af nöden,
såvida krigsfartygen och deras besättningar skulle
motsvara det med dem afsedda ’ändamålet. Eedan tidigt
hade Améen insett dessa bedröfliga förhållanden,
och han beslöt, lifvad af ett glödande intresse för
det vapen, han tillhörde, och manad af en brinnande
fosterlandskärlek, som ej skydde något offer,
att arbeta för och om möjligt afskaffa alla dessa
ölägenheter. Med kraft och allvar slog han sig på att
grundligt studera artillerivetenskapen. De rön och
iakttagelser, han härunder gjorde, meddelade han i
flera sakrikt skrifna artiklar, år. efter år införda
i Kungliga örlogsmanna-sällskapets »Tidskrift i
t». Under år 1856 gjorde han resor i England och
Frankrike, för att studera
artilleri-vetenskapen. Frukten häraf var nya rön och
iakttagelser, hvilka han offentliggjorde i ofvannämnda
tidskrift. Den praktiska nyttan af dessa resor blef
ett nytt
kanon-exercis-reglemente och ett dylikt för exercisen
med han d-vapen. I utarbetandet af dessa reglementen
tog Améen en framstående del, ja, man kan säga, att
han var deras skapare och derigenom en grundläggare
af den utmärkta skola i exercis, så med kanoner,
som handvapen, hvilken numera genomgås af flottans
manskap. Han hade till fullo insett den förbisedda
sanningen: att krigsfartyget och dess besättning,
båda delarna, äro till för artilleriets skull och
att hela dess duglighet är beroende på vapnens
ändamålsenliga konstruktion och användande, Men
det gamla och odugliga exercishuset qvarstod
ännu i all sin jämmerlighet, och så länge ej
ett nytt och ändamåls-enligare kom att uppföras
var det lika illa-bestäldt med undervisningen
och rekrytutbildningen. I tal och skrift verkade
Améen för åstadkommande af förändring härutinnan,
kraftigt understödd af flottans fåtaliga målsmän
inom riksdagen. Men lika envisa voro majoritetens
ledamöter inom riksdagen att af-slå hvarje äskadt
anslag. Slutligen togo riksdagens revisorer
hand om saken och ändtligen randades den dag,
då Améen och hans medkämpar sågo sin förhoppning
realiseras. Riksdagen såg sig nämnligen nödsakad att
ej längre blunda för ett så ytterst maktpåliggande
och trängande behof. Anslag till ett nytt exercishus
blef beviljadt, och på en lämplig plats inom *
General Gardell.
John Ulric Gustafsson Améen.
sjelfva staden blef det vackra, rymliga
och ändamålsenliga nya exercishuset uppfördt,
i hvilket flottans manskap numera öfYas. Ingen,
som äger kännedom om förhållandena, kan frånkänna
Améen den stora och verksamma andel han hade i detta
företags lyckliga utförande. Han var den, som först
tog initiativet härtill gch som sedan med orubblig
kraft fullföljde detsamma. Yid Örlogsmannasällskapets
sekularfest i Karlskrona den 3 Maj 1872 uppläste
dåvarande kommendörkapten Améen ett af honom
författad!, längre poem, hvars första verser vi
här citera, emedan de kunna fullt tillämpas på
författaren sjelf:
"Bland alla gåfvor, hvilka skaparn skänkte, Då verlden
nyfödd för hans fötter låg, Jag sätter högst, att
menskan, frambragt, tänkte Och kunde minnas hvad dess
tanke såg.
"Förnuftet men’skan fick att rätt bedömma,
Hur kärleksfull och vis försynen jar;
Men minnet fick hon, för att deri gömma
Den verldens vishet, tider vunnit har."
Och han ägde också i rikt mått denna tankens klarhet,
detta förståndets ljus, som äger förmågan, icke blott
att skingra mörkret och fördommarna,utan äfven att
blicka framåt i tiden.
Vi hafva sagt, att Arnéen företrädesvis hade gjort
artilleriet till sitt skötebarn, men äfven hand
vapnen hade i honom funnit en målsman. Till dessas
förbättrande afgaf han åtskilliga förslag. Han var en
praktisk man, derom vittnar bland annat hans förslag
till liuggvwrja, för sjöofficerarna. I ingressen till
detta sitt förslag yttrar han, bland annat:
»Det är i sanning ett ’psykologiskt problem’ *
att under dessa framåtskridandets tider och då
skjutvapnens fullkomning omfattas med aldrig nog
stegradt intresse, äro såväl flottans som härens
officerare beväpnade med värjor, hvilka, långt ifrån
att bära prägeln af nu-
tidens förbättringar, äro en afart, en fullkomlig
parodi på de fäktvapen, som fordom begagnades. Och
under det man ’sålunda liksom har förnekat all
vigt och värde åt värjan, så har. man icke desto
mindre antagit, att den måste bäras - och dertill
reglementerat en modell, som, för att komma sanningen
närmast, är oduglig. Det lilla ihopträngda fästet,
utan . något skydd åt handen, den smala och
veka klingan, rikligen prydd med emaljering och
förgyllda namnchiffer, äro omisskänneliga prof på
en hattstofferares dåliga smak, men utvisa intet af
krigarens sakkännedom och omdömme. Skulle man med
dessa slags värjor kunna gifva dödsstöten åt en Iten
gris, så är det dock en fysisk omöjlighet att dermed
skada en beväpnad man - så vida man ej får sticka
honom i ögonen. Ja, icke nog hjerta färger kunna
tillblandas, för att afmåla den löjliga vanmakt,
som ligger uti en dylik beväpning." ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
