Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handduken och servetten. Saga af Thorborg Vide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
367
»Servetter utan bårder»», smålog hennes nåd, »»nej,
det får jag säga.. .w Hon gjorde ännu några dragningar
i väfven. »»Till handdukar är det ganska lämpligt. Yar
god mät af åtta alnar, så får jag sex stycken.»»
»»Skall ske»», svarade handelsmannen bugande. -
Och så gick hennes nåd.
Solen sken vackert in på drällspacken, trådarna
glänste-, på tågegarnsinslag och blångarnsinslag
syntes nästan ingen skilnad. Kratsch, krätsch, sade
det i detsamma. Det var handelsmannens sax, som utan
konsiderationer for emellan.
Tolf alnar hit och åtta alnar dit och så vidare. Det
är lotten, icke blott den simpla linneväfvens, utan
till och med det finaste silkets, tänkte handelsmannen
för sig sjelf. Han var en smula filosof, karlen,
fastän han aldrig hört talas om hvarken Hegel eller
Schleiermacher; men så mycken nytta hade han af sin
filosofi, att han på lediga stunder kunde »»hålla sig
sällskap sjelf», när hans likar sutto på värdshusen
vid toddyglaset.
På hennes nåds handdukar sattes en krona öfver
namnet. Så märkte man allt linne der i huset,
från damastservetter till köks- och dammhanddukar,
ja, malicen påstod, att till och med skurtrasorna
voro försedda med kronor. Om så var, berodde det
naturligtvis på, att de sett bättre dagar förr i
verlden. Men detta nämnde icke malicen.
»»Frun»» märkte sina servetter med ett par initialer
endast. Äfven hon hade visserligen en och annan
näsduk, i hvilkens hörn fanns en greflig krona;
men det var från hennes flicktid, sade hon, och
derpå tviflade ingen, i synnerhet sedan hon vid ett
högtidligt tillföllo förklarat, att hon aldrig skulle
tillåta sina döttrar mottaga frökentiteln, så länge
det ofrälse frökenskapet icke var erkändt af Post- och
Inrikes Tidningar ... För resten voro i hennes ögon,
liksom säkert i hvarje annan förnuftig menniskan,
sade hon, en »»hygglig fröken»» .och en »»hygglig
mamsell»» alldeles eqvivalenta.
En vacker dag, några år efter inköpsdagen, råkades
hennes nåds handdukar och fruns servetter hos en
madam, som tog emot hemtvätt. I väntan på »»stukning»»
och »»byk»», lades de upp på ett rankigt bord,
genomblötta, så att det rann af dem. En såpklump hade
smetat sig in i en af servetterna, just der namnet
stod, och på en af handdukarna låg ett stycke soda och
smälte midt på kronan. »>Sic transit gloria mundi»,
sade en fattig skolpilt »»på klassiska linien»»,
söm hade sin gång genom tvättstugan - pilten,
välförståendes, icke den klassiska linien. Handduken
och servetten lågo alldeles inpå hvarandra och kunde
således icke undgå att komma i beröring.
»»Ser jag rätt»», utropade servetten. »»Så roligt,
att få råka en slägting! Du känner kanske inte igen
mig? Tempora mutantur et nos mutamur in illis...»
Handduken studsade, ty han förstod icke ens kökslatin,
ännu mindre något ann^t.
»»Mjuka tjenare»», svarade han dock slutligen. »»Nu
ser jag verkligen; kände icke igen i början. Det
ständiga eldskenet i köket har gjort mig
närsynt.. . Minns nu mycket väl, hm! Barndomsvänner,
fostersyskon . . . Ha’ varit i samma linland.»»
»»Jo; så är det», bestyrkte servetten. »»Kommer du
ihåg barnen, som plockade blåklint mellan oss och
råggärdet? Gossen med de mörkblåa ögonen och flickan
med den höga pannan och det guldskiftande håret?»»
»»Erinrar mig dem mycket väl... Minns du vår
skoltid? Tvi, hvad en ruskades och repades och
torkades och bråkades och skäktades, innan en blef
af med alla. skäfvorna - för att inte tala om hur
man häcklades se’n!»
»»Allt det der hade dock en öfvergång och det låg
onekligen något pikant i det, så länge det påstod»»,
tyckte servetten. »»Nå, huru har du haft det, sedan
vi skildes åt och kommo ut i lifvet?»
»»Åh, det har varit både si och så. Jag kom i ett
adligt hus, som du nog kan förstå på mitt märke,
men svårt har jag merendels haft det, ty jag har
fått vara torktrasa åt hvem som helst; derför är jag
också nu nästan utsliten. Du har stått bättre på dig,
kan jag tycka. Du kom i en finare samhällsställning.»»
»»Jag har icke blifvit alldeles så illa skubbad,
som du, och jag har kanske ofta legat på tallrik,
när du låg på bara köksbordet, men stor sak i det,
porslinet är vanligen kallare än brädan! . . . Jag
drömde en gång om annat, jag, än att stryka folk om
mun .och blifva nedspilld. När jag stod i linlandet,
var det precis som om jag velat flyga ibland, och
när jag första gången slog ut min ljusblåa blomma
mot Junisolen och hörde lärkan slå under de luftiga
skyarna, det glömmer jag aldrig! Det minnet har
föresväfvat mig mången gång, när herrn strukit mot
mig sina hvassa mustascher och frun eller mamsellerna
begagnat mig till dammhandduk, hvilket verkligen händt
någon gång, deras stora ordentlighet till trots. Nu,
när jag senast var inne vid bordet, hörde jag en sak,
som riktigt gladde mig.»»
»»Nå, huru lyder den?»» frågade handduken.
»»Du kan aldrig tro, hvad man får höra mycket,
då man tillbringar största delen af sitt lif vid
middagsbordet. Apropos det, så rinner det mig nu
också i hågen, hvad jag hörde första gången, jag
tjenstgjorde som servett, och om det vill jag nu
först säga ett par ord.»»
»»Du får skynda dig, ty nu tog man våra
grannar. Härnäst är turen hos oss.»»
»»En gammal herre, som då fäst mig öfver
skjortbröstet, påstod, att de allra flesta menniskor
på jorden äro galna i något, den ene i ett, den andre
i ett annat.
»»Det är just, hvad också jag anat ibland, när jag
blifvit allt för illa skamfilad.»»
»»Han tog icke ens sig sjelf undan, fast han icke
talte om, hvari hans galenskap bestod. Fruntimmerna
äro värst, sade han. Deras galenskap rättar sig efter
konstruktionen af, deras hjernor; de, som äro svagare
konstruerade, angripas vanligast af modegalenskap,
hvilken anfäktar dem hela deras lif igenom; de
starkare deremot äro mindre/tillgängliga för den,
de gripas af–en ide.»»
»»Men huru kan det glädja en utsliten servett?»
»»Vänta och du skall få höra. Frun och mamsellerna
der hemma höra alla till de starkare hjernorna, och
derför är det, som det, jag hörde första gången, jag
var vid bordet, har fått ett visst sammanhang med det,
jag nu skall berätta. Frun och mamsellerna vurma för
sjukvård, det är deras ide, och en af de vackraste
idéer, som kan gripa qvinnan, har jag hört en doktor
säga. Sista gången jag nu var vid bordet, hörde
jag frun säga: ’När dessa servetterna blifvit bykta
härnäst, så skola de slopas. De blifva förträffliga
till charpi.’ Der ser du mitt glädjeämne!»
»? Charpi, det ordet har jag ej hört förr. Hvad är
det?»»
»»Charpi är gammalt, uppraffladt linne, som
genomdränkes i helande vätskor och lägges på sår,
svidande sår.»»
»»Jaså! Brännsår känner jag till. Jag har ett, som
är oläkligt, fast det inte svider. Köksan der hemma
är tokig på sitt vis, hon med, derför svedde hon mig,
kan jag tänka.»»
Servetten fortfor: »»Min fru och döttrarna hennes
göra hela lårar med charpi, som sedan skickas till
sjukhusen. Jag riktigt längtar att komma med i
packningen. Det finns i verlden många svidande sår,
har jag hört, och det vore roligt att få läggas på
något af dem... Den der lilla gossen, som lekte i
linlandet, när vi stodo på rot i verlden, är stor
nu. Han blef krigare och gick i utländsk tjenst -
allt det der har jag hört vid bordet. Kanske ligger
han sårad på något hospital och väntar på - charpi.»»
»»Jag förstår, det är till honom du längtar.»»
»»Jag har aldrig kunnat glömma hvarken honom eller
systern. Ja, jag vill läggas på hans sår och medan
jag svalkar dem, vill jag hviska till hans minne om
den tid, då han plockade blåklinten. Kanske är hans
öga icke på långt när så ljust och klart, som det var
då; men jag vill helsa honom från fosterland och hem,
från barndomsminnen och blommor, tills det får barnets
renhet igen. Kanske du gör mig sällskap?»»
»»Tror icke det. Jag duger icke till annat, än lump,
har det sagts i köket. Jag kommer att säljas till
lumpsamlaren för några öre skålpundet.»»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
