Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gotthold Ephraim Lessing. Vilhelm L-g
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
otäckt anlete för en skön hand eller med en puckel
för en retande fot.»
Samtidigt med littératurbrefven författade lian sina
fabler, som .emellertid äro skäligen torra. Pliilotes,
sorgespel i en akt, skrefs ock under denna tid.
En egendomlig företeelse är, att jämnväl Lessing
tilltalats af det tragiska stoff, som Faustsagan
innehåller; också han har pr of v ät sina krafter
på sagans omdaning till drama, Yi vilja här meddela
den enda återstoden af de två Faust-dramer, hvilka
Lessing påbörjat:
Faust och sju andar.
FAUST: I? I aren helvetets snabbaste andar?
ALLA AXDARXA: Vi.
FAUST: Aren I alla sju lika snabba?
ALLA ANDARNA: Xej.
FAUST: Och hvilken af eder är den snabbaste?
ALLA ANDARNA: Det är jag!
FAUST: Ett under, att bland sju djeflar sex allena
äro lögnare. Jag måste lära känna eder närmare.
FÖRSTE ANDEN: Det skall du! En gång!
FAUST: En gång! livad menar du med det? Predika
cljef-larna också bättring?
FÖRSTE ANDEN: Ja, för de förhärdade. Men uppehåll
oss icke!
FAUST: Hvad heter du? Och huru snabb är du?
FÖRSTE ANDEN : Du skulle förr kunna hafva ett prof,
än ett svar.
FAUST: Godt! Se hit: hvad gör jag?
FÖRSTE ANDEN : Du far hastigt med fingret genom
ljusets låga -
FAUST: Och bränner mig ickeo. Så gå ock du och lar
sju gånger likaså hastigt genom helvetets låo;or och
bränn dig icke! - Du tiger? Du stannar? Så skrän1 a dä
också djeflarna? Ja, ja; ingen synd är så liten, att
I låten afhända eder den. - Nummer två, hvad heter du?
o o
ANDRE ANDEN: Chil, det är på edert langsläpiga
tungomål: pestens pilar.
FAUST: Och huru snabb är du?
ANDRE ANDEN: Menar du,, att jag bär mitt namn
förgäfves? - Som pestens pilar. o
FAUST: Nå, så gå och tjena en läkare! För mig är du
alltför trög. Du, tredje, hvad heter du?
TREDJE ANDEN: Jag heter Dilla; ty mig bära vindens
vingar.
FAUST: Och du, fjerde?
FJERDE ANDEN: Mitt namn är Jutta, ty jag far på
ljusets strålar.
FAUST: O, I, hvilkas snabbhet kan mätas i ändliga
mått! I eländige -.
FEMTE ANDEN : Bevårdiga dem ej med din ovilja. De
äro endast satans bud i den kroppsliga verlden. Yi
äro det i andarnas verld; oss skall du finna snabbare.
FAUST: Och huru snabb är du?
FEMTE ANDEN: Så snabb som menniskans tankar.
FAUST: Det är något! Men icke alltid äro menniskans
tankar snabba. Icke odå, när dygd och sanning
uppfordra dem. Huru tröga äro de icke då! - Du kan
vara snabb, om du vill vara snabb; men hvem svarar
migo föi*2 att du alltid vill? Nej, på dig törs jag
lika litet lita, som på mig sjelf. Ack (till sjette
anden)) säg du, huru snabb är du?
SJETTE ANDEN: Så snabb som hämnarens hämnd.
FAUST: Hämnarens? Hvilken nämnares?
SJETTE ANDEN : Den allsvåldige, den förskräcklige,
som förbehöll sig allena hämnden, emedan han fann
sin förnöjelse i hämnden:
FAUST: Djefvul! Du hädar, ty jag ser du darrar. -
Snabb, säger du, som hämnden, hvilken - jag hade s|
när nämnt honom. Nej, han må ej nämnas bland oss! Är
då hans hämnd så snabb? Snabb? Och jag lefver än? Och
jag syndar än?
SJETTE ANDEN: Att han än låter dig synda, är redan
hämnd!
FAUST: Och att en djefvul måste lära mig detta! Men
likväl först i dag! Nej, hans hämndo är icke
snabb och, om du ej är snabbare, än hans hämnd,
så gå! {Till den sjunde anden)-. Huru snabb är du?
o o .
SJUNDE ANDEN: Oförnöjde dödlige, månne också jag icke
är dig snabb nog - -
FAUST: Så säg: huru snabb?
SJUNDE ANDEN: Ej mer och ej mindre än öfvergången
från godt till ondt,
FAUST: Ha! Du är min djefvul! Så snabb, som
öfvergången från godt till ondt! -Ja, den är snabb;
intet är snabbare, än den. - Bort härifrån, I Orcus’
sniglar! Bort! Som öfvergången från godt till
ondt! Jag har erfarit, huru snabb den är! Jag har
erfarit det! > ,
Man förstår, hvarför hans sonntid tillade honom
namnet »Sliakespeare-Lessing."!
I Berlin trifdes Lessing ej heller denna gång. En dag
funno hans vänner honom ej längre der; förmodligen
saknades han ock af sina borgenärer. Det var till
Breslau, han
vände sin färd. Der började han två af sina
största verk, som dock fullbordades i Berlin. De
äro lustspelet Minna von Barnhelm och den
estetisk-filosojskä afhandling, som bär namnet
»Laokoon eller om målarkonstens och poesiens gränser».
En officer med en ädel karaktär har särats. På en
gång ser han ock sin heder hotad af en orättvis
rättegång. Han vill ej draga den, han älskar, med
sig i olyckan genom att gifta sig med henne. Han
döljer derför sin kärlek. Detta är hela uppränningen
till Minna von Barnhelm. Med dessa s*å enkla medel
har. Lessing vetat att framkalla ett stort intresse;
dialogen är full af lif och täckhet, stilen ren och
karaktärsteckningen så naturlig, att man tror sig se
idel’ kända personer och höra sina närmaste vänners
förtroenden.
Genom Laokoon har han visat arkitekturen och
bild-huggarekonsten’ in på deras rätta vägar, då de
förut läto sig ledas af målarekonstens stillagar. Han
fastställde vidare gränserna mellan poesi och
bildande konst.
Lessing invecklades nu med Winckelman och flera i
en långvarig strid om det’ slcöm, nämnligen huruvida
detta skulle utstakas som det karaktäristiska eller
som det ideala. Striden grundade sig emellertid derpå,
att de sågo det sköna från olika sidor och synpunkter:
Winckelman från skulpturens och Lessing från poesiens
och målarekonstens.
Ar 1766 vederfors Lessing en stor lycka, då en af
hans käraste önskningar uppfylldes. Han kallades
till dramaturg vid den tyska, stående teatern i
Hamburg. Hvem var nu lyckligare än han?
Efter att hafva återvändt till Berlin, ordnade han der
sina affärer och drog försorg om utgifningen af sina
samlade lustspel. Full af tillit till sin nya bana,
sålde han en del af sitt kära och dyrbara bibliotek,
som gick upp till sex tusen band. Han reste så till
Hamburg, utan att, sin vana trogen, säga farväl ens
åt sin broder.
Här var valplatsen för hans största bragd, hans lifs
största gerning. Det var här, som han skref sin
»Hamburgi-sclie Dramaturgie», en tidskrift eller,
rättare, ett verk, som skulle hafva omätliga följder,
som skulle leda en hel nations andliga lif på en ny
och bättre väg.
Det var genom denna granskning, som Goethe lärde
känna, hvad som felades den tyska litteraturen,
och en tysk, "Wolfgang Menzel, säger till och med
rent ut,, att utan Les-sings föredömme och ledniifg
skulle hvarken Goethe eller Schiller nått’ den höjd,
de nådde. Detta är naturligtvis en öfverdrift, men det
visar, huru högt tyskarna skatta Lessings verksamhet.
I denna sin dramaturgi påvisar han med skärpa och
snille fel och förtjenster, och ingen författare står
så högt, att Lessing låter sig bländas af det namn,
han kan hafva förvärfvat sig. Han klandrar Moliére
och för ett oblidkeligt krig mot Gottsched och
hans män. Wieland får skarpa och hälsobringande
tillrättavisningar och Corneille, den store
Cor-neille, varder så åtgången, att hans rykte går
ohjelpligt för-loradt, åtminstone i Tyskland.
Lessing var medveten om, att en ny tid stundade
för litteraturen, och med detta medvetande för
själen gjorde han Tallt, för att bereda denna nya
tid en någorlunda jämn väg. Emellertid började
hans yttre ställning i mycket ändras. Han kallades
till det vittra hofvet i Braunschweig och mottog,
ehuru med knapp lön, en syssla såsom bibliotekarie
i Wolfen-biittel. Här utvecklade han en rastlös,
litterär verksamhet, hvarom många, företrädesvis
teologiska och historiska arbeten, vittna.
Men märkligare är den inre förändring, som nu börjar
skönjas hos Lessing. Det är ej samma tillit, samma
företagsamhet och energi uti hans sätt att uppträda,
De yttre motgångarna nedtrycka honom. Han är sjelf
fattig; men när hans fader dör, åtager han sig
äfven frivilligt dennes skulder. Han .älskar sedan
flera år en ung och älskvärd enka och hon vägrar, af
falsk- stolthet, att mottaga hans hand. Han lofvas
en professur, men löftet svikes. Allt hans hopp på
lifvet gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
