Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Abyssiniens djurverld. X+ - Vid gamla verldens slut. B-m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
en dragning i gult, och pä bröstet, under buken, på
inre sidan af extremiteterna samt på hufvudet rent
hvitt. På sistnämnda kroppsdel har-äfven denna oryx
ett antal bruna fläckar, hvilka dock ej äro fördelade
på samma sätt som hos föregående eller den nubiska
oryx, utan delvis gå tillsammans under nedra käken
och till formen likna ett slags grimma. Vintertiden
öfvergår djurets gulaktiga färg nästan öfverallt till
blågrå. ,
Å den abyssinska oryx leisa, af hvilken ett exemplar
finnes framstäldt å teckningen sidan 44, äro håren
till större delen hvita eller klart gula och hufvudets
fläckar sammanflyta ej, som på den föregående,
utan äro strödda, en ofvanför nosen och tvänne under
ögonen. Äfven på andra delar af kroppen finnas ställen
med samma svartbruna färg: under halsen, på ryggen,
på ömse sidor utefter buken samt på frambenens tarser
löpa dylika strimmor, och ett bredare band af samma
äro blott de yppersta hästar i stånd att upphinna
dem. Just på grund af denna omständighet finna
araberna synnerligt nöje i en dylik jagt, då de
med lansen nedstöta djuret i det ögonblick, det,
slutligen upphunnet, gör front mot sin förföljare.
Detta jagtsätt fordrar emellertid stor säkerhet
på handen och ett öfvadt öga, enär villebrådet,
derest stöten förfelas, genast kastar sig på jägaren
under ursinnigt bruk af sina horn, dem djuret med
lätthet ränner tvärt igenom en hund, och tack vare
hvilka pantern, ja, sjelfva lejonet, om man eljest
far tro de- resandes berättelser, ej alltid utgå
som segrare ur en strid med algazellen. Med hvilka
svårigheter under sådana förhållanden hvarje försök
att fånga djuren lefvande måste vara förenadt, inses
lätt; också äro de ytterligt sällsynta i Europas
menagerier och zoologiska trädgårdar. De få exemplar,
som öfverkommits, hafva emellertid visat sig
Svensk-norska konsulatets hus i Kapstaden.
(Efter fotografi. Tillhör texten å följande sida.)
färg omgifver båda frambenen, ett stycke ofvanför
det vanligen, ehuru oriktigt, så kallade knät,
Algazellen kan i måttlighet nära nog jämnföras med
kamelen; också finner han utvägar till uppehälle äfven
i de ofruktbaraste trakter, der hans föda under den
torra årstiden uteslutande består af mimosans blad
och vippor af en eller annan lökväxt.
Vanligen följas hane och hona åt; är sällskapet
större, utgöres tillökningen af ungarna. Till
ytterlighet skygga, taga djuren till flykten vid
åsynen af en ryttare på aldrig så långt afstånd,
och som deras lopp är utomordentligt snabbt,
temligen läraktiga, men äro dock aldrig att riktigt
lita på, enär de äfven i fånget tillstånd bibehålla
den envishet, nyckfullhet och benägenhet att falla
i raseri, som äro dem egna i det vilda.
I djurets hemland tillgodogör man sig både dess
hud och kött, hvilket senare ej kommer upp i värde
och smaklighet med oxkött, men ej skall vara så
alldeles osmakligt. Af hornen göras lansspetsar eller
förvandlas de, omsorgsfullt polerade och försedda med
en elegant knapp, till sp äts er-käppar, hvilka lära
vara särdeles eftersökta, i synnerhet af de europeiska
kolonisterna i Kap.
X.+ .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
