Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bortom järnvägarnas och telegrafens råmärken. II. Karl Ekström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
och »höll" honom, tills skytten hann komma
fram. Då skulle karlen skjuta, men bössan, klickade
olyckligtvis. Björnen hade likväl knappast märkt
skyttens afsigt, förr än han rusade fram och reste
sig på två fötter, färdig att anfalla och krossa den
förmätne, som vågat störa sjelfva skogsdrottens
frid. Öga mot öga stodo nu för ett ögonblick
de båda kämparna, men det kunde dock icke vara
ovisst, att björnen skulle blifva den segrande. I
detta fasansfulla ögonblick fick skytten en lycklig
tanke: han spottade sin tobaksbuss i nalles vidöppna
gap! Förbluffad öfver denna beska present, började
björnen ruska och slänga på hufvudet, göra löjliga
bondgrin och slå sig sjelf på nosen. Men under tiden
hann den rådige skytten sätta på en ny knallhatt och
fällde så den fruktansvärde till marken.
För blott några tiotal af år sedan funnos ännu
ganska talrika hjordar af vildren på denna skog,
men nu finnes väl knappast en enda qvar. Eenar får
man dock ofta se, ty både norska och herjeådalslappar
ströfva ibland öfver hit.
Nu börja de svala fjällvindarna spela, och af hettan
lider man ej längre. Vegetationen tager alldeles slut,
i skrefvorna af fjället synas is och snö ligga qvar,
fast vi hunnit slutet af Juli, och blott stora,
ibland underligt formade, stenblock ligga strödda på
de breda fjällafsatserna. Ändtligen äro vi framme på
sjelfva fjällkrönet, liggande tre tusen tre hundra
fot öfver hafvet.
Att värdigt sina föremål skildra den utsigt,
som härifrån erbjuder sig åt alla väderstreck,
är en uppgift, som åtminstone of ver stiger våra
krafter. Se derför sjelf, benägne läsare, se, huru
åt Norge det ena högfjället upptornar sig öfver
det andra och huru herrligt deras snöklädda toppar
gnistra i solljuset! Se, huru nedanför oss urskogen
ligger mörk och af-skräckande, men se också, huru de
oräkneliga fjällvattnen ur denna djupgröna infattning
glänsa och glittra som diamanter mot solen, som just
nu lyser öfver oss från högblå himmel!
På ett och annat ställe långt bort synes rök uppstiga,
antydande att här är en säter eller att ett vallhjon
uppgjort
På Städj ans topp.
(Teckning af G. S. Hallbeck.)
Dalripan är här mycket allmän, men först högre upp mot
Städjan och de andra fjällen anträffas hennes nära
slägting, fjällripan. Jagtfalken och pilgrimsfalken
hafva här förut fångats af "holländske falcoherare
med konglig fullmakt", som Htilphers upplyser, men
ehuru dessa fåglar ännu temligen allmänt förekomma,
är det dock numera ingen, som bryr sig om att fånga
dem. . - .
Vid foten af den mäktiga Städjan ligger en vänlig
säter, och der må vi rasta en stund,.innan vi
fortsätta. Vår väg genom vildskogen har -hittills’,
gått jämnförelsevis lätt, men nu börja allvarsammare,
svårigheter, ty under mera än en fjerdingsvägs
sträcka bär det här oupphörligen uppåt. Vi flämta
och känna oss ibland färdiga att digna i solbaddet,
men hoppet om belöning för mödan, då vi väl kommit
upp på fjällspetsen, stärker vårt mod och våra
krafter, och vi sträfva vidare. Här lemna vi nu
skogen bakom oss. Blott dvärgbjörken, efter marken
krypande enbuskar, sparsamt kråkris och åtskilliga
mossor sticka upp mellan stenörena ur det tunna,
svartbruna jordlagret.
eld, för att medelst röken freda sig sjelf och
kreaturen från "åtet" - dessa milliarder små,
besvärliga insekter, hvilka man nere i fjälldalarna
känner sig benägen att anse som rnenni-skors och djurs
fruktansvärdaste fiender, der de hvarje ögonblick
tränga in i näsa, ögon, öron och mun. Men hit upp
till fjällspetsen våga. de sig lyckligtvis icke, för
den ständiga blåstens skull–i sanning en välsignad
omständighet!
Högst uppe på krönet finna vi en liten grotta, der
man under oväder kan söka skydd. I denna grotta -
jämnväl synlig på illustrationen – finnes nedlagd
en mängd stickor, med namn på dem, som bestigit
den väldige fjällkolossen. I detta egendomliga,
album finner man namn på artister och litteratörer,
vetenskapsmän och turister, såväl från Sverge som
från vidt skilda länder.
Flera af de praktfulla fjäll, man här skådar, äro
belägna många dagsresor bort, men ändå tyckas de
i den underbart klara luften ligga oss så nära,
att man frestas tro sig. kunna hinna dit på några
få timmar. De aflägsnaste åt Norge ligga ända från
femton till tjugo mil bort, och synas nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
