Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skrämskott och "gångedagar". Claës Joh. Ljungström - Förtalaren. H. M-n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ooh
vi nästan öfverallt i landet ännu hafva mångfaldiga
qvarlefvor i skrock, hexeri med mera, som hänvisa till
vår hednatid, så må det föga eller intet förundra,
om åtskilliga spår af katolska seder och bruk ännu
finnäs, ehuru de, under århundradens lopp, i flera
afseenden hafva skiftat form. Formen vexlar, men
innehållet qvarstår.
Ett gammalt bruk, som mig synes hafva sin rot
i katolicismen, är äfvenväl det, att man om
våren, synnerligast på eller i närheten af Kristi
himmelsfärdsdag, gått omkring i skog och mark, för
att befria sin boskap från faran af rof-djurcn.
Inom Fågelås pastorat i Vestergötland var för icke
många år sedan, och kanske är det ännu, sed att vid
vårtiden, innan man släppte ut kreaturen i vall på
Hökensåsskogarna, derstädes anställa en så bullersam
skallgång, som möjligen kunde åstadkommas - icke
för att fånga rofdjuren, utan för att skrämma bort
dem från den trakten, och när detta var gjordt, var
man i den fullaste öfvertygelse, att de icke skulle
återkomma den derpå följande sommaren. Om likväl
sedermera något rofdjur gjorde skada, så ansågs detta
blott som en tillfällighet eller såsom ett på okända
grunder fotadt undantag. Denna skallgång skedde här
vanligen om nätterna till Thure-och Tycho-dagarna,
den 28 och 29. April. Minst en person från hvarje
hus, der’man ägde något beteskreatur, skulle härvid
infinna sig, men merendels kommo alla, stora som små,
som kunde vara med. Man genomvandrade kärr och moras,
man gick öfver berg och backar, huru oländigt det
än kunde vara, man ropade, hojtade, slog med grofva
påkar på stenar och bergklippor, stubbar och träd,
man blåste i bockhorn och oxhorn och lurar, man sköt
med pistoler och bössor. Här och der, hvarest det var
en liten slätt, upptändes stora stockeldar, kring
hvilka man äfven skötte sina nöjen med lekande och
dansande, men alltid under och med det mesta buller,
som kunde åstadkommas.
På sådant sätt skulle varg, lo och räf för hela både
sommaren och hösten, så länge kreaturen voro på bete,
vara fullkomligt förvisade från trakten.
Inoirf Sandhems och Böne pastorater, äfvensom på
flera andra orter inom Vestergötland, var och är
ännu sed att just på Kristi himmelsfärdsdagen -
ty ingen annan dag anses dertill tjenligare -
begifva sig ut i skog och mark att uppsöka räf-bon
(räflyor, »räfuhlor») och räfungar, äfvensom möjligen
varglägen och vargungar. Man påstår, att den dagen
utför räf-honan sina ungar att »sola dem» och vänja
dem vid lifvet der ute, hvadan man då med lätthet
finner spår af familjen i sanden och jorden utanför
ingången och sålunda förnimmer,
om räfuhlen är gammal och öfvergifven eller bebodd,
så att man bör anställa utgräfning.
Att Kristi himmelsfärdsdag det ena året kommer
tidigare eller senare än det andra, anses icke
hafva någon betydenhet, ej heller vårens tidigare
eller senare ankomst, alldeles som om räfpareto hade
kännedom om almanackans innehåll.
Inom Asarps gäll, synnerligast inom Solberga socken,
an-ställes hvarje vår, i Maj månad, enahanda
bullersamma skrämskott som i Fågelås, men med den
skilnad, att i Solberga försiggår allt om dagen, dock
ett par dagar å rad. Så vidt möjligt är,’"går man »man
ur huse» och ju värre oväsen, som kan anställas, desto
tryggare är man att rofdjuren skola öfvergifva trakten
och de i vall släppta kreaturen skola vara utan fara.
Det är möjligt, att dessa förhållanden hafva en äldre
grund, än katolicismen i vårt land, men helst vill
jag mena, att de härleda sig från »gauge d ägarna»,
då dessa ännu mer eller mindre firades.
Dessa voro årligen de tre dagarna näst före Kristi
himmelsfärdsdag, sålunda måndagen, tisdagen och
onsdagen i »Kristihimmelsfärds-veckan». Folket samlade
sig då i stora hopar, med presterna i sjetsen. Dessa
buro på långa stänger sådana kors, som ännu anträffas
här och der i landskyrkorna och hvilka i nedra ändan
äro försedda med en hålk att träda öfver toppen eller
spetsen af stången. Sålunda samlade och rustade,
vandrade man omkring åkrar och ängar under bedjande
och sjungande, allt under det klockringning ägde rum;
och detta skedde i den förhoppning, att derigenom
skulle en lycklig årstid blifva, god äring erhållas
och allehanda olyckor förebyggas.
»Gångedagarna» hafva hög ålder. Deras firande började
först genom ett påbud om dem omkring år 450, gifvet
af biskop Mamertus i Vienne, som, förskräckt för
jordbäfningar och vilddjur, hvilka hemsökte och
förfärade folket, anordnade dem till fäste- och
bönedagar, och detta påbud vann stadfästelse för
vesterländska kyrkan på mötet i Orleans år 511. Här i
landet ville man vid reformationens införande borttaga
dem, men de hafva qvarhängt ända in i midten af förra
århundradet, dock blott såsom »lätthelgdagar», på
hvilka en kort gudstjenst förrättades och förnämligast
katekesförhör höllos, hvarefter en hvar återtog sitt
vanliga arbete.
Att . »gångedagarna» in i senaste tid bibehållit
karaktären deraf, att man på dem eller vid tiden för
deras infallande skulle antasta vilddjuren, ligger
nära till hands att föreställa sig, då man besinnar,
med hvilken seghet vårt folk vidhåller gamla seder
och bruk, helst om i dessa ligger något vidskepligt
eller, lindrigare sagdt, någonting mystiskt.
Claes Joli.
I^örtalaren.
f slingen, som stjäl ett bröd, För att ifrån
hungersnöd Barn och maka skona, Om han röjes, inom
kort Grips han, förs i bojor bort, Att sitt brott
försona.
Den, som nästan sin bestjäl På hans goda namn och väl,
Skall dock ingen störa, Verlden städse trott så lätt
På förtalet - och än mätt Är hon ej att höra,
Men hur går tillväga då En förtalare, att så Han sig
trygg vet ställa?
Ack, sin konst han känner väl, Vet begagna allt söm
skäl, Att sitt offer fälla!
Om bland böcker på ditt bord Ligger upplagdt Herrans
ord, Skall hän kolport er a Bak’ din rygg kring hela
sta’n, Att du är en charlatan, Läsare med mera.
Om du en gång rättvist ta’r Varmt en qvinna i försvar
Emot glopar flera, Skall han intet säga då, Men se’n
tyst till alla gå Och– insinuera,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
