Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. LXXXXI. Karl Johan Schönherr. Alex. Zanders - Folkens vexlande öden. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
i lugn och med all sin kraft fick egna sig åt
naturforskningen. Af curculionidslägtet, som hittills
åstadkommit oräkneliga svårigheter för forskaren,
hade Linné beskrifvit ett hundra species och af
hela familjen voro på sin höjd blott åtta hundra
kända fore Schönherr, af föregående författare
planlöst sammanförda. Det blef nu hans åtagande, att
systematisera den oordnade massan - rudis indigestaqiw
moles, kunde man säga med Ovidius - och gifva åt dem
alla benämningar. Detta gjorde vår forskare på ett
sätt, att det Schönherrska systemet bestått prof vet
intill dessa dagar inför den stränga, vetenskapliga
kritiken. Öfverallt rönte företaget bifall. Systemet
trycktes första gången i Okens tidskrift Iris för åren
1822 -25. En följd deraf var bland annat, att hans
största arbete (Genera et Species Curculionidimi)
blef, på en fransk entomolog-dilettants bekostnad,
tryckt i Paris i tolf delar. Vår Vetenskapsakademi
bidrog sedermera till de fyra sista delarnas befodran
till trycket. Utom sådana frikostiga främmande
bidrag, fordrade också ett så stort verk äfven
vänliga händer för sitt afslutande, och sådana
fattades icke heller. Vårt eget lands förnämsta
entomologer, förutnämnde Gyllen-hal, en Boheman, O. L
Fåhreeus, voro behjelpliga med be-skrifvandet af olika
species. Kika förråd af proftyper skickades från de
olika verldsdelarna till Sparrsäter genom resande,
vetenskapsidkare, museer, och föreningar. Äfven häri
skönjer man en viss likhet/med hvad som skedde, när
den store Linné uppställde naturens olika riken i ett
ordnadt skick och hela den naturforskande verlden
kontribuerade genom växt-alster till hans Systema
Natura. Liksom ett halft århundrade förut Hammarby
varit adressorten för alla botanister, så var nu
Schönherr s Tusculum Sparrsäter, i en undangömd vrå i
Vestergötland, detsamma för allt hvad insektssamlare
hette, dilettanter såväl som fackmän.
Berzelius var det, som gjorde Schönherr till
nordstjerne-riddare. Men när han äfven ville
hänga kommendörsbandet om hans hals, då var den
anspråkslöse mannen icke med längre. Han undanbad
sig äran, skyllande på, att han icke hade råd
att lösa utnämningsbrefvet. Man sände honom detta
afgiftsfritt. Schönherr mottog det, lade ordenstecknet
i sin skrifbordslåda, men bar det aldrig.
»Hvarför skall väl jag, gamle man, kläda ut mig med
sådan grannlåt här ute på Klyftamoen?» *, yttrade
han en gång åt en bekant.
Han stod nu nära den port, genom hvilken man ingår
utan alla äretecken och vid hvilken ^lifvet med
dess små bekymmer» te sig så olika mot förr. Den
ynnest, Schönherr önskade och äfven erhöll, var ett
statsanslag, hvarigenom de sista delarna af hans
största, förut nämnda entomologiska verk befordrades
till tryckning.
I sina religiösa åsigter var han en stark anhängare
af Svedenborgs lära, som då i Vestergötland ägde
mycket ansedda teologiska män som sina tillgifna:
en biskop Sven jLund-Wad, JTnösarna och flera.
Äfven i jordbruket införde han förbättringar och
var i mycket fore sin tid. Således odlade han hvarje
år på sin egendom majs, hvilken h£tn ansåg väl tåla
vårt klimat och som ofta gaf honom ända till tolfte
kornet. - Han afled på sitt Sparrsäter den 28 Mars
år 1848 och begrofs på Ler-dala kyrkogård.
Redan långt före sitt frånfälle hade han testamenterat
sina dyrbara entomologiska samlingar till kungliga
Vetenskapsakademien, inom hvilkens naturhistoriska
museum de utgöra en egen afdelning och hvilken de,
genom sitt rika urval på sällsynta och valda exemplar,
gjort till en af de dyrbaraste och rikhaltigaste i
Europa inom entomologien.
Alex. Panelers.
5 et har från urminnes tider varit verldens lopp
och folkslagens öde, att när en nation svingat sig
upp till en viss höjd och makt, nedsjönk den åter så
småningom och underkufvades af främmande, dels vilda
och ohyfsade, dels större och mäktigare folkslag.
Hinduerna, som bodde kring Indus och Ganges, hade
under årtusenden utgjort en egen, fri, blomstrande
och bildad nation, då de ändtligen så småningom
underkufvades af mongoler, perser, maratter,
afghaner, engelsmän, fransmän och andra européer
samt blefvo en lekboll för främmande folk. Stora
Mogols, jordens mäktigaste monark, rike har länge
sedan försvunnit, och knappt återstår nu mera en
skugga deraf. Icke bättre gick det med en annan stor
och bildad nation. Kineserna, som i bildning nalkas
européerna, blefvo, äfven de, ett rof för barbarerna,
hvilka underkufvade Kinas ursprungliga invånare och
stiftade ett nytt rike. Samma öde hade alla jordens
gamla folkslag. Assyrierna blefvo underkufvade af
babylonierna, .dessa af perserna, och perserna åter af
macedomerna. Judarna och israeliterna blefvo ett byte
för ba-bylonier och assyrier-, fenicierna för romarna,
syrerna för grekerna; egyptierna kufvades först af en
främmande, norna-disk nation ech sedermera af greker,
romare, araber och saracener.
Gick det väl bättre med oss européer, än med dessa
asiatiska och afrikanska stater? Grekland, detta
fria, lyckliga, blomstrande och mäktiga land,
hvars konst- och snilleprodukter vi ännu i dag,
efter så många årtusenden, beundra och efterhärma,
som var de sköna konsternas och vetenskapernas vagga
i Europa, måste, sedan det förut blifvit för-svagadt
genom inre misshälligheter, böja sin nacke först
under de närgränsande macedoniernas ok, sedan under
de krigiska, mäktiga och eröfringslystna romarnas,
och slutligen under vilda och barbariska nationers,
turkarnas och saracenernas, hvilka, såsom fiender
till all kultur och alla vetenskaper och
öden.
som de argaste fanatici, fullkomligt förstörde
och tillintetgjorde, hvad tidens tand och romarnas
rofgirighet hade qvaiiemnat.
Men vedergällningsrätten uteblifver aldrig. Den
fruktansvärda Nemesis hämnade vid alla tillfällen
de plundrade och underkufvade folkslagens lidna
orättvisa. Liksom romarna småningom tillkämpat
sig herraväldet öfver hela den då kända verlden,
skapat omätliga inkomster från alla verldens ändar
och beröfvat alla eröfrade länder deras skatter af
konstprodukter och deras rikedommar, blefvo äfven de,
då de förvekligades och öfverlemnade sig åt vällusten,
angripna från alla sidor af ett härjande krig
och beröfvade sina skönaste provinser. De krigiska
partnerna i öster, gallierna och germanerna i vester,
inföllo tid efter annan på det romerska området, tills
ändtligen det vesterländska romerska kejsare-dömmet
eröfrades af göter och andra tyska folkstammar,
och det österländska af saracener och turkar.
Af det stora romerska kejsaredömmet blefvo nu
många andra mindre stater, hvilka till en del
äfven upphäfde sig i ill en stor makt och lade an
på grundandet af en universal-monarki. Spanien,
till en början liksom Gallien en romersk provins,
upphöjde sig i nyare tider till ett mäktigt rike,
hvars herravälde sträckte sig öfver tre verldsdel
er, så att kejsar Karl den femte kunde skryta med,
att solen icke gick ned i hans rike. Numera har det
nedsjunkit till en makt af andra rangen. Frankrike,
det forna Gallien, som hade gjort sig så fruktansvärdt
för de segervande romarna, blef först öfver-svämmadt
af dessa och sedermera af hunnerna, frankerna,
norrmännen och britterna. Det befriade sig väl från
dessa fiender eller förenades med dem till ett folk,
ja, det svingade sig i början af detta århundrade
upp till ett stort kejsare-dömme och eftertraktade
under Napoleon den förste herraväldet öfver verlden;
men Nemesis hämnade sig på ett fruktansvärdt sätt,
och under Napoleon III förlorade det äfven ett par
af sina mest betydande, äldre eröfringar,
* En höjdsträckning, vid hvilkens fot Sparrsäter,
ett halft mantal säteri-rusthall; är beläget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
