Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Malörer. Thore - Vårt land. G. C. Witt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
Nu för tiden diktens aqua vitse ’».Bränner» lite
hvar till husbehof, Också jag i yrket fuskar lite:
Här en hvardagssqvätt du fått till prof!
Kanske finner dock du bara länken I min visas lilla
ler-pokal? - Inte dör jag, för du ger den fanken,
Men nog är malörn ändå fatal!
Tliore.
m det är en sanning, att kännedommen af vårt eget
land af för oss den vigtigaste geografiska kunskap,
så bör hvarje bidrag dertill kunna hoppas åtminstone
någon uppmärksamhet. Af kartor, beskrifningar och
teckningar kunna vi få en åskådlig bild af detsamma,
dock endast under den förutsättning, att vi göra oss
en så lefvande föreställning om det beskrifna eller
i teckning framställda, som om det vore möjligt för
oss att flyga öfver landet, och i verkligheten se
hvad vi läsa om. Se här ett litet försök att uppfatta
geografien på detta sätt.
Hvad intryck vi skola få, vid första ögonkastet
på svenska landet, beror mycket på, vid hvilket
tillfälle vi se detsamma: om det är, då naturen är
klädd i högtidsskrud och sommarsolen sprider sina
lifgifvande strålar öfver berg och dal och fält
eller när höststormarna kasta omkring de gulnade
löfven eller sedan vintern bredt sitt hvita täcke
öfver land och vatten eller när våren förlossar de
fängslade vattnen och väcker den döda naturen till
lif; vidare, om det är dag eller natt, om natten
är ljus eller mörk, om månan för-silfrar fälten och
stjernorna tindra på fästet eller dystra, tunga moln
insvepa marken i sin nattsvarta mantel. Yi välja den
för alla turister bäst passande tid, nämnligen början
af sommaren. Landets stora utsträckning från norr
till söder gör, att just då , den största omvexling
i klimatiskt förhållande äger rum. Längst i norr
åker lappen i sin ackja eller på sina skidor öfver
den kalla, hvita, enformiga snön, under det Skånes
och Blekings blomsterrika fält och grönskande lundar
lifvas af varma solstrålar och bevingade sångarskarors
melodiska toner.
Vid en öfversigt af Skandinaviska halfön i sin helhet
märka vi först den snöklädda fj elirygg, som bildar
landets högsta del och utgör naturliga gränsen mellan
bägge brödrafolkens olika landområden. Snöhättan,
Sulitjelma, Syltoppen och flera andra bergshöjder
glänsa klarare emot oss, än den öfriga bergssträckan,
likaså Justedalsbräen, den vidsträcktaste glacier
i Europa, och flera andra glacierer. Vi se att
Norge är uppfyldt af höga berg, som grena sig
utåt Nordsjön, hvilken går in mellan bergen,
så att största delen af kustlandet är likasom
söndersplittrad i en otalig mängd halföar, med
smala vikar eller fjordar deremellan, och öarna
utanför kusten äro oräkneliga. Åt svenska sidan se
vi bergen mera lång-sluttande och sänkande sig,
innan de hinna till kusten, så att landets norra
del lutar alltjämnt åt öster, men blir ett slätt
lågland, innan den uppnår Bottniska viken. Södra
delen af Sverige finna vi deremot vara högst på
midten och lutande åt öster, söder och vester, så
att Vetterns yta ligger inemot tre hundra fot högre
än Östersjöns. Det, som mest faller oss i ögonen,
är den stora rikedommen på insjöar, floder, strömmar,
åar och bäckar. Det friska, klara, blåa vattnet i de
flesta vattendragen bildar en skarp motsats till,
hvad vi skulle se, om vi betraktade Khenfloden
med dess utmärkt vackra omgifningar, men grumliga,
ölsupsfärgade vattenmassa. Öfverallt se vi natursköna
trakter, en ständig omvexling af skogklädda höjder,
bördiga åkerfält, gröna ängar, stora och. små insjöar,
strömmar med hvitskummande forsar, vattenfall, hvilkas
brusande når upp till skyn, smärre, sakta rinnande
vatten och midt igenom landet »Sveriges blåa band»,
Göta kanal, med sina många slussar och bassiner. . ’ .
Det har ofta blifvit anmärkt, att Sverige är så rikt
på naturskönhet, att svenskar ingalunda behöfva resa
utomlands för att se vackra utsigter. Man finner i
våra bygder trakter af hänförande skönhet: i norra
delen af landet en vild, storartad, häpnadsväckande
natur, längre i söder leende dalar,
land.
blomsterrika ängar,, idylliskt sköna nejder. Vi tänka
oss exempelvis den praktfulla Angermanna-elfven,
som är segelbar tio mil inuti landet och jämte den
dal, i hvilken han flyter, bildar ett så skönt och
herrligt landskap, att den namnkunnige tyske resanden
von Schubert yttrat: »ingen Rhen-eller Neckardal
kan jämnföras dermed»; vidare Siljan, »Dalarnes
öga», med Sollerön till ögonsten; den romantiskt
sköna dal, hvaruti Filipstad är belägen; Mälaren
med sina tolf hundra öar och holmar, sina vackra,
skogklädda stränder, prydda af slott och landtliga
villor, och i hvars vågor »Mälar-drottningen», den
vackra hufvudstaden, speglar sina stolta byggnader;
Trollhättans brusande vattenfall; Einnekulle med sin
yppiga växtlighet; Vettern med Visingsö; Omberg med
sina egendomliga klippformationer; de idylliskt sköna
landskapen Norra och Södra Tjust i , Kalmar län;
Qvistrum i Bohuslän; Ronneby med dess vattenfall
och forsen vid Djupadal; och många andra pittoreska
nejder, samt slutligen Öresund vid ett tillfälle,
då tre till fyra hundra seglare, hvilka alla legat
till ankars i afvaktan på gynnande vind, på en
gång breda ut sina hyita segel, hvilka, belysta af
morgonsolens strålar och fyllda af en frisk bris,=
föra’ stora tremastare, briggär, skonertar, slupar
och små jakter ut genom sundet.
Landets naturliga beskaffenhet visar, att det inom
sig äger tillräckliga medel för befolkningens
behof. Berg och skogar gifva rik afkastning och
marken i öfrigt är i allmänhet tjenlig för åkerbruk
och boskapsskötsel. De odlade markerna utgöra en så
stor yta, att, om ej missväxt inträffar,, skörden
måste blifva mer än tillräcklig för befolkningens
behof, hvilket också visar sig uti hvad som utföres
till andra länder. Lif och rörelse råder öfverallt:
landtmannen plöjer och besår sina tegar, fiskaren
vitjar sina garn, på skepps-varfven hamras och spikas,
i hamnarna lasta sjömännen under munter sång sina
skepp; ångfartyg och seglare färdas utefter kusterna,
på kanaler och insjöar, bantåg ila på järnvägarna,
grufarbetare spränga malmen i bergens djup,
stångjärnsham-rarna slamra, sågverken låta höra
sitt skärande ljud, jägarnes skott genljuda i de
djupa, tysta skogarna, på floderna flottas sågblock
och timmer och i en del städer se vi ett flitigt
fabriks- och handtverksarbete. Järnvägarna framställa
visserligen icke ett nät med så täta maskor, som i en
del andra länder, men i proportion till folkmängden
utgöra de en större sträcka, än i något annat land;
ty vi märka genast, att i jämnförelse med England,
Holland, Belgien med flera är landet glest befolkadt,
i synnerhet i norra delen, der endast kuststräckan
och flodområdena äro bebyggda, höglandet mellan
dem uppfyldt af skogar, träsk och bergshöjder,
samt att städerna äro små och i allmänhet aflägsna
från hvarandra.
Hade vi kunnat beskåda Sverige i något af de förflutna
seklerna, skulle vi varseblifvit en helt annan
verksamhet i landet, än nu för tiden: krigsrustningar
till lands och sjös, för att hämnas de våldsbragder,
hvarom nedbrända städer och byar, sköflade fält och
på kryckor gående invalider buro sorgliga vittnen. Det
var en tid, då stridsropet ständigt ljöd öfver Norden,
då endast krigarens yrke skattades högt och ärofullt,
då vetenskaper, sköna konster och fredliga idrotter
nära nog föraktades; men nu har svenska nationen lärt
sig att anse kriget för hvad det verkligen är: ett
mord i stor skala, en fasansfull tilldragelse, vid
hvilken menni sko vännen ryser och alla goda englar
hölja sig i sorgedok. Allt det romantiska skimmer,
hvarmed under förflutna tider personlig tapperhet
och ridderliga handlingar öfverskylde stridens fasor,
har försvunnit sedan kriget blifvit ett vetenskapligt
slagteri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
