Svenska Familj-Journalen / Band 20, årgång 1881 / 332 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholmsbilder. Af Axel S-g. 2. Procentarens dotter - Villa Reale

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den gamle tycktes omfatta denna lösning af frågan
med samma ifver, som den drunknande griper efter
ett halmstrå, och det var med nästan bedjande ton,
som han vände sig till Majken, hvilken under en
afböjande rörelse med handen svarade:

»Nej, pappa. Jag blir icke friherrinna Silfverlo och
det af två skäl. För det första är jag viss om, att
den unge baronen aldrig säljer sitt namn för lumpna
penningar, dertill ser han för ädel och upphöjd
ut. Han vet troligen icke, ur hvilken grumlig källa
hans stackars moder nödgas ösa tillgångarna till sin
sons underhåll. Det andra och vigtigaste skälet är
det, att jag redan skänkt bort mitt hjerta. Jag har
nämnligen i dag lofvat att bli Albert Eks hustru och
det löftet bryter jag aldrig.»

Stum af förvåning hade procentaren lyssnat till sin
dotter, hvilken på en gång tycktes hafva undergått
en fullkomlig förvandling. Den eljest så tysta och
blyga flickan hade yttrat sig med en vältalighet
och bestämdhet, som alldeles nedslogo den gamle
mannens mod.



Parti vid Villa Reale.
(Teckning af Karl Girardet; se uppsatsen »Villa
Reale» sid. 334).

»Det vill säga», stammade han, »du vill göra din
gamle fader olycklig.»

»Tvärt om, pappa, jag vill göra dig så lycklig,
som någonsin en dotter kan önska det.»

»Lycklig, då du vill göra mig utfattig på gamla
dagar.»

»Nej, fader, jag vill tvärt om ge dig den största
rikedom, vi kunna äga i denna verlden, ett lugnadt
samvete», svarade den unga flickan och tryckte varmt
sin faders hand. »Hör du nu på min plan, min far, och
du skall medgifva, att den för oss lättare till målet,
än din. Du gör redan i afton, innan sabbaten gått
till ända, ett öfverslag öfver, hvad du tror dig vara
skyldig din forne husbondes enka, och redan i morgon
dag lemnar jag sjelf denna redovisning till henne,
som nog icke skall vägra att för min skull förlåta dig
de sorger, du beredt henne. Men märk väl, fader, det
skall vara en redovisning, vid hvars revidering vår
Herre sjelf icke skulle kunna ha något att anmärka. –
Och nu god natt, pappa. Vi träffas i morgon bittida
med lättare börs, men också med lättare sinnen.»

Den unga flickan tryckte en varm kyss på gubbens panna
och sväfvade med lätta steg ur rummet, lemnande den
gamle som ett rof för de mest stridiga sinnesrörelser.

-

Med morgonsolens första stråle steg också Majken,
solljus i hågen, in i gamle Gulings sof-, kassa- och
arbetsrum, der hon fann den gamle med korslagda
armar lutad öfver sin gamla pulpet, såsom det tycktes
inslumrad öfver sitt arbete, hvarmed han uppenbarligen
varit sysselsatt hela natten, ty hans bädd var orörd.

Gående på tå, smög sig den unga flickan fram till
gubbens sida för att väcka honom. – Stackars barn! Ur
den sömn, som den gamle sof, vaknar man icke mera i
denna verlden. Han hade haft styrka nog att uppgöra
den redovisning, som utvisade hans ungefärliga skuld
till sin forne husbonde, men till att gälda densamma
räckte icke hans krafter. Hans högra hand omslöt ännu
pennan, som just skolat nedskrifva den slutliga summan,
då ett slaganfall plötsligt ändat hans lif.

Så snart Majken någorlunda hemtat sig efter detta
oväntade slag, skyndade hon att tillkalla Albert Ek,
för att med hans tillhjelp få affärerna efter fadern
utredda, och till Eks heder få vi nämna, att han lika
litet, som fästmön, tvekade att i främsta rummet
fullgöra den pligt, som bestod i afbördandet af
den mångåriga skulden till familjen Silfverlo. Sedan
denna skuld blifvit godtgjord, återstod i alla fall
en ganska nätt summa till grundläggande af de båda
älskandes framtida lycka, hvilken också kom dem till
del i så fullt mått, som de någonsin kunnat önska.

Att »grafven allt förliker», derpå ses ett nytt
bevis i den enkla, men vackra vård, som friherrinnan
Silfverlo sjelf anhöll att få resa på den gamle
procentarens graf och hvilkens inskrift: »vänner reste
vården», der åtminstone har större berättigande, än å
den dyrbara vård, som en af gubben Gulings yrkesbröder
sjelf bestod sig med redan under sin lifstid.

_

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>