Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På fria fältet. Fr-. - Villa Reale - Samlarenitet och dess betydelse, med särskildt fäst afseende vid landsmålen. Aug. Hammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fältot.
id stammen af en lummig ek Står liten buske späd och
vek. I brokig färgprakt fjäriln skiftar; Han hvilar
sig mot rosens barm, Hon blossar röd och kärleksvarm,
Och han med vingen svalka viftar. .
Hjertat slår af outsäglig fröjd, Ögonblicken äro
himmelskt ljufva, Och min lofsång emot etherns höjd
Sväfvar upp, liksom en snöhvit dufva.
En liten fågel flög så glad Och tog sig nyss ett
morgonbad Uti den klara, friska bäcken.
Nu på en gren han slår sin drill; Snart komma flera
fåglar till: Det blir konsert i rosenhäcken.
Yerldars Herre, till min ringhet se! O, förläna åt
mitt hjerta styrka, Att åt Dig ett tacksamt offer ge
Och med barnslig tro din godhet dyrka!
En kyss ger böljan åt sin strand, Och kärlek lifvar
minsta grand; Af sympati förenas djuren. Solstrålen
kysser dal och sjö, Jag kysser sjelf min trogna mö
Och härmar leende naturen.
Fr-.
^illa
den från Castello delf ovo till Posilippo utmed
vestra delen af Neapels golf löpande chiajan ligger
Villa Eeale, af Kotzebue, hvilken visserligen var
allt utom skald, förliknad vid Berlins Unter den
Linden, med det tillägg, att han ej förstode, hvad
man egentligen beundrade i dessa tredubbla rader af
akacier, der, enligt hans uttryck, »utmerglade hofmän
gingo och hade tråkigt». Med-gifvas måste ock, att
hvad stället egentligen äger beundrans-värdt, hvarken
är dess alléer af akacier och ständigt grönskande
ekar, dess bersåer af orange och myrten eller dess
springbrunnar, marmorstatyer och vaser - icke ens den
kungliga villan sjelf, som, af temligen unga anor,
delvis åtminstone mera harmonierar med den omgifvande,
snart sagdt tropiska, vegetationen, än den äger någon
sjelfständig arkitektonisk betydelse.
Hvad främlingen framför allt beundrar, är den utsigt,
kanske den skönaste i verlden, som här, under det
den friska ^hafsbrisen smeker hans lungor, utbreder
sig för hans öga,
samma utsigt, om hvilken Bottiger, i den bekanta dikt,
som utgör en hyllningsgärd på samma gång åt en den
nordiska skaldekonstens och denna den sydländska
naturskönhetens perla, sjunger:
"Framför mig krusades den blåa fjärden Af vindens
anda, svalkande och ljuf: Bakom mig låg den sköns ta
stad i verlden Och midt emot mig reste sig Vesuv."
Hvad man utom Yesuvius är i tillfälle att skåda från
denna park, der »sångfoglar slå sin fulla drill i
fikonlöfvens natt», är, på samma sida som vulkanen,
Portici och Sorrento, i midten öarna och längre bort
Posilippo, Pozzuoli, Baja och Cap Miseno. Det är den
trakt, der Virgilius, Horatius, Sannazaro och Tasso
diktat, och dit folktraditionen förlägger den först
nämndes graf - och allt detta omslutet ej blott af
haf och himmel, utan, hvad mera är och för att än en
gång begagna den anförde skaldens ord, af
»En sådan himmel och ett sådant haf!»
och dess betydelse, med särskildt fäst afseende
vid landsmålen.
[ramat i alla riktningar af mensklig sträfvan är ju
den gyllene sats, som vår tid i synnerhet skrifvit
på sin fana. Men »det finnes en återgång», säger
Geijer, »som icke blott är möjlig, utan under alla
tider och omständigheter loflig och nyttig, det är
återgången till sig sjelf». Det är återgången till
sina minnen, till sitt språk, med ett ord, till sin
egen nationalitet, en återgång, utan hvilken ingen
säker och innehållsrik framgång är gifven. Denna
fosterländska tanke har varmt besjälat mången af
våra dagars män, hvilken derför gjort till mål för
sin lifligaste verksamhet att tillvarataga, hvad som
finnes qvar af de i flere afseenden så värdefulla
skatterna från fordom. Sålunda hafva offentliga museer
och enskilda samlingar uppstått, i hvilka finnas
bergade i rikt mått, icke blott dyrbara bildstoder
och sköna smycken, kungliga rustningar och krigiska
vapen, utan äfven den undangömda hyddans tarfligaste
husgeråd, hennes invånares enkla kläde dr ägter,
med mera dylikt. Ja, till och med några uråldriga
grafvar hafva fått öppna sitt sköt, för att återgifva
af sitt innehåll, hvad som icke öfvergått till mull.
Det är på detta sätt, som forskaren sökt vinna
kännedom om våra gamla förfäders seder och bruk,
deras andliga ståndpunkt, de olika stammarnas
inbördes förhållanden och, om möjligt, hvarifrån de
ursprungligen äro beslägtade. Kort sagdt, samlingar
af nämnda slag utgöra kulturhistoriens grundval.
Men om man nu redan af dessa kan sluta till
förfä-drens andliga odling, huru mycket mer då af
språket, af hvilket o vi utan tvifvel hafva en rik
återklang i våra landsmål! Åtminstone återfinnas många
af nu lefvande folkord i det äldsta i Norden skrifna
språket, fornnordiskan eller isländskan. Folkets
talspråk är sålunda långt äldre, än vårt nuvarande
skriftspråk, och tillika långt renare, från nationell
synpunkt betraktadt. Ty då detta senare tagit
intryck af främmande språk med såväl romanskt, som
i synnerhet germanskt ursprung, har det förra genom
sin isolering och sin konservativa anda för öfrigt
merendels bibehållit sig oskadadt. Ifraren för ett
rent nordiskt skriftspråk har sålunda att återgå till
vårt forn- och folkspråks klara källa, då han vill
»aftvå det främmande smink», som nu vidlåder.
Flera framstående män hafva förut verkat i denna
riktning för språkets rensning, och arbetet har
redan en tid bortåt pågått i Norge, der man, genom
att upptaga många af landsmålens ord och talesätt,
numera kommit att betydligt skilja sig från det af
tyskan mera besmittade danska skriftspråket.
Äfven i vårt land har för icke så länge sedan en
lifligare rörelse i samma anda uppstått, synnerligast
sedan de nordiska språkens studium mera allmänt
upptogs vid våra universitet. Landsmålsföreningar
bildades af den studerande ungdommen såväl i Upsala
som i Lund, hvilka hafva till syfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
