Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stinas val. Berättelse af Cervus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
lustigt, så att skratt och prat ljödo lång väg från
den tillökade barnskaran.
Den munvige Oskar höll stojet vid makt. Han kunde
härnia både menniskor och djur, blåsa på grässtrå och
hvissla så att det skar i öronen. Ibland knuffade han
en kamrat i diket, ibland stannade han tvärt, så att
den, som gick efter honom, tornade emot, och slutligen
skulle han visa att han kunde svänga matkorgen omkring
utan att något föll ur. Men då hände sig ej bättre,
än att grepen gick loss och korgen slängde långt ut i
ett stenröse. Det värsta var att qvartersbuteljen med
mjölken krossades. Oskar såg då litet flat ut. Karl
Johan och Stina bekymrade sig öfver skadan, men de
andra barnen skrattade med full hals.
Snart voro de med lätta f j ät hunna till skolan
och sutto der på de söndertäljda, smala träbänkarne
och ringde med benen och tittade i sommarvärmen på
urvisarna i kyrktornet, huru sakteliga de skredo,
och på kyrktuppen, som satt der så säker, ibland
visande bredsidan, men ett, tu, tre blott såg ut som
en smal sticka.
Stina kunde oklanderligt sitt långa "språk":
"Hedningarne, som icke hafva lagen af naturen
etc. . . ..>.> utom det att hon hade svårt att göra
paus vid kommat. Oskar läste upp ur "bibliskan",
huru David dansade fram för arken och det gick bra
nog, men han var litet oklar i tideräkningen, ty han
trodde att det var Noachs ark. Anders hade grufve-ligt
svårt, då han läste innantill i testamentet, att
uttala Bar-to-lo-me-us och arbetade dermed länge,
men slutligen gick det.
Ändtligen blef det middagsrast och barnen strömmade
ut, för att sätta sig här och der, men mest under
stora lönnen på kyrkogården, att äta. Karl Johan var
tillsagd att köpa hem för 3 skilling "Biga-balsam" på
"abeteket" och två "ritstickebundtar" i Söderdals bod,
och det ville han ordentligt uträtta först. Då han
kom tillbaka, hade Oskar druckit ur hälften af hans
mjölkbutelj och det tyckte han var orätt att göra
utan lof, så att det blef ett litet nappatag mellan
bröderna. Då lade Stina sig emellan och erbjöd af sin
mjölk i stället, men det hade ej Karl Johan hjerta
att taga emot.
Slutligen, efter små knaggligheter och gäspningar
under eftermiddagens räkneöfningar, blef klockan fyra
och barnen fingo gå hem. Då gick det ännu lättare med
bara fötterna, än på bortvägen. Den första halfva
fjerdingsvägen var ett oafbrutet springande, tills
de fingo lof att stanna och invänta en liten kamrat,
som tappade sina böcker med sådan fart, att de lösa
bladen flögo rundt omkring, hvarigenom han blef mycket
på efterkälken.
Under denna muntra kapplöpning utförde Oskar de
befängdaste krumsprång, slog bakut, som en fölunge,
och gaf de andra "fötter" både här och der. När de
kommo till Hargs herrgård, der det alltid var litet
vådligt för hundarnas skull och för tjurens, så
började Oskar att skälla, och när de väl hunnit fram
i hagen, började han böla, allt med önskad verkan att
förskräcka de andra och i synnerhet för att förarga
Karl Johan, som förmanade honom att låta bli. Tjuren
kom mycket riktigt ilsket mumlande och barnen räddade
sig, qvicka som ekorrar, öfver gärdesgården, men Oskar
stod qvar och retades med tjuren, som stannat bölande
och sparkade" upp jorden med framfötterna. Stina bad,
att Oskar skulle "låta vara så’n der illakhet», men
han förlitade sig på sin vighet att i rätter tid rädda
sig och uppmuntrades af en annan pojke att ej vara
en kruka. Nu gjorde tjuren ett plötsligt anlopp och
Oskar kilade till gärdesgården och kastade sig lätt
upp derpå, men en qvist tog fast i hans byxor och han
blef hängande, der ett par ögonblick. Det var hemska
sekunder och alla barnen utstötte som med en mun ett
skri af förskräckelse, utom Karl Johan. Han rusade i
stället fram och rock ned brodern, så att han föll
som en säck i backen, just i detsamma tjuren satte
hornen i gärdesgården så att störarne brakade.
Faran var öfver. Oskar hade sönderrifna byxor,
hade fått ett sår på armbågen och skrapat skinnet
på benpipan, men var snart åter lika glad igen och
låtsade ej om att det sved dugtigt.
Sedan kom truppen till en stuga vid vägen och der
satt mor Majas trefärgade katt i ett körsbärsträd
och skatorna skrattade omkring honom. Oskar och en
annan pojke började genast kasta sten på katten och
upphörde ej, fastän Stina ifrigt påstod, att "det
var synd om kattstackarn."
"Låt bli katten!" sade Karl Johan bestämdt. Han var
ett år äldre än Oskar, och när det var allvarsamma
affärer, tog han sin myndighet i akt. Detta eggade
Oskar att måtta bättre, och han träffade också katten,
så att denne med ett argt fräsande ramlade ned ur
trädet och sprang in under stenfoten. Men då blef det
annat af. Karl Johan skulle bestraffa. Det blef dock
ej lätt att taga fatt den vige Oskar, men Stina,
förtörnad på kattens vägnar, motade honom och då
han väl var fångad, stod mor Maja i samma ögonblick
öfver honom med en björkqvast och .hämnade sin katt
på ganska eftertryckligt sätt.
Efter denna scen blef det lilla sällskapet
fördystradt. Stina icke minst. Ty fastän Oskar tagit
mjölken, spräckt sina byxor och sin butelj och slagit
katten, så tyckte hon en stund derefter att hon
ångrade sin medverkan till hans bestraffning. Oskar
var i alla fall en bra rolig och glad lekkamrat,
roligare än Karl Johan och alla de andra. Hon
tittade på honom. Han linkade tyst och butter efter
de andra. När slutligen de öfriga barnen spridt sig
till hvar sin gård och Stina nära hemmet var ensam
med de två bröderna, kände hon, att hon ej kunde
skiljas vid Oskar utan försoning.
"Nu ska’ vi vara sams igen!" sade hon sakta. "Tag
min butelj, du, Oskar, så slipper du förargelse när
du kommer hem", och dermed stoppade hon buteljen i
hans korg. Det rörde Oskar och han svarade blidkad:
"Nej, Stina, det vill jag inte, för då skulle du få
bannor i stället."
Och så skildes de åt som vänner.
Yxefalls by är en af dessa gamla, oskiftade
byar, hvaraf ännu finnes en och annan i Östgöta
skogsbygder. Alla de gråa eller röda boningshusen,
i det närmaste lika hvarandra, ligga med sina
trånga, fyrkantiga gårdsplaner i en lång rad
utmed bygatan. Gårdsplanerna omgifvas för öfrigt
af bodbyggnader och genom det låga portskjulet
kommer man ut derifrån. På andra sidan gatan är en
mängd af gråa ladugårdshus och timrade vedskjul. En
midsommarstång, med en vimpel af brokigt klädningstyg,
synes på långt håll öfver de gröna torftaken eller
de mossiga brädtaken bland knotiga päronträd och små
körsbärsdungar med skatbon uti.
Här hade barnens fäder och sedan urminnes tid deras
förfäder arbetat och sträfvat på de af stenrösen
uppfyllda, magra åkervretarna, brännt svedjeland
i de bergiga skogamarkerna och i de små, aflägsna
höladorna, byggda af rundtimmer, samlat ett knappt
foder från steniga ängar och sänka kärr, allt i en
viss tur inom bylaget.
Ingen hade hvarken råd eller riktig håg att föreslå
ett dyrt ägoskifte och derför gick det ännu, som
i gamla tider, dåligt, men det gick likväl, ty
vällefnadens behof voro af gammal vana inskränkta
till möjligaste minsta mått.
Stinas föräldrar bergade sig temligen; men der
voro många munnar i hushållet, ty Stina hade flera
småsyskon och derför fick hon redan nu lof att
göra nytta. Då hon ej gick i skolan, måste hon vara
barnflicka och om höstarna, i väta och kyla, var hon
med och plockade upp potatis på åkern eller körde
oxarna i det lilla, öppna tröskverket. Men hon var
en dugtig flicka, som ej var ledsen för det.
Karl Johans och Oskars föräldrar bodde i granngården
näst intill. Der voro ej flera barn än de, men gården
var blott "en sextondel" och hypotekslånet låg på,
så att det ej var bättre för dem, än för grannarna.
Dagen efter Oskars missöden voro barnen Jaemma,
ty de behöfde ej gå den långa skolvägen oftare,
än hvarannan dag. Stina hade fått löfte att slippa
bära på lillebror under en stund, om hon såg efter
de andra småsyskonen, som gräfde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
