Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huru stor är hennes hemgift? - Ur växternas verld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och underhålla ett hushåll? Och vid detta spörsmål
underförstås alltid, att »man skall lefva efter sitt stånd" - och
då måste säkerligen, i nitiofem fall af hundra, svar sökas på
frågan: "huru stor är hennes hemgift?" Ty denna måste i
de allra flesta fall tagas med i beräkningen, om det tilltänkta
äktenskapet skall byggas på en förnuftig grund.
Mången moder kan icke förstå, att hennes dotter, som hon
låtit komma i åtnjutande af den samvetsgrannaste uppfostran
och åt hvilken hon skänkt en skatt af kunskaper, en andlig,
oförstörbar egendom, som ställer henne i jämnhöjd med de
rikast lottade af hennes slägte - mången moder kan ej förstå,
att en sådan dotter blifver obeaktad, förbigången och måste
tvina bort, afstängd från den naturliga sfer, för hvilken hon
blifvit utrustad med de herrligaste gåfvor, under det andra,
henne obestridligen underlägsna i både sedligt och
intellektuelt hänseende, göra, som det heter, "goda partier" med
ansedda och välbergade män och få tillfälle att spela en roll
iveriden. Hafva då dygd, bildning och personlig älskvärdhet
icke något värde i vår tid? frågar hon med vemod.
"Förstå då icke männen, och har icke mångas sorgliga erfarenhet
lärt dem, att dessa ’guldflickor’, efter hvilka de jaga, sällan
äro rätt egnade att blifva, hvad man menar med en verkligt
god hustru, en hängifven följeslagerska, som har till sin
lifsuppgift att i hemmet uppbygga ett tempel åt lyckan, den
rena, äkta, fängslande lycka, som öfverstrålar verldens glädje
och ingen jordisk makt kan rubba?"
Bekymrade moder, se dig omkring i lifvet med skärpta
blickar och säg, om männen alltid kunna välja -hustrur, såsom
de önska! Mången erkänner den akta perlans värde, under
det att han måste välja den falska och värdelösa, emedan hon
är infattad i guld, och den andra derförutan för honom är
oanvändbar. - "Måste?" höra vi den bekymrade modern
förvånad fråga. - Ja, dess värre, han måste, och allt för ofta
betalas, detta tvång med lifvets hela lycka. Se er omkring
bland tjenstemännen, yrkesidkarna och köpmännen! Huru
mången äger före äktenskapet så pass mycket, som behöfves
för en ekonomiskt bekymmerfri existens? Kanske någon,
kanske ingen.
Det är ett hufvudfel hos vår tid, att ungdommen icke
far lära sig spara. Regeln är, att man skall lefva efter sitt
stånd, då det vore vida vigtigare att lefva hushållsaktigt och
med beräkning. Den unge mannen, som vill skapa åt sig
ett hem, borde tidigt och- i åratal bära tanken derpå i sitt
sinne och samla för det vigtiga företaget, i stället för att,
såsom det nu, sorgligt nog, är öfligt bland flertalet, betala sina
skulder vid bröllopet med hustruns hemgift! Yi skola dock
akta oss för att bakom kulisserna söka utforska, hvarför
och huru våra unga män afsluta sina äktenskapliga
förbindelser, hvarför de just vä]ja dottern till den eller den
välmående mannen, oaktadt de knappt känna honom och
intet tillgifvenhetsband fängslar dem vid henne, medan
deras ungdoms trogna väninna, med hvilken de hafva hundra
och åter hundra ljufva och hjertliga hågkomster gemensamma,
derigenom bringas till förtviflan öfver att - allt blott var
en dröm.
Det är nämnligen icke blott öfver de unga männen, som
skugga bör kastas för bristande sparsamhet och öfverflöd på
"verldsligt sinne"; äfven till eder, unga flickor, vare det sagdt,
att ni ofta, genom eder vurm för grannlåt, genom
anspråksfullhet i uppträdandet och fåfängligt användande af tiden, påtvingat
mannen den åsigt, att han måste förfoga öfver kapitaler, om
icke rikedom, för att kunna tänka på en förbindelse för
lifvet med eder. Ni hafva icke till vana att egna en flitig
hand åt arbete eller att inskränka edra behof och
önskningar - och detta gäller de fattiga såväl som de rika,
så att mannen och hans hem kunna vara lika illa ställda,
huru hans val faller; det kan till och med hända, att
den sålunda uppfostrade fattiga flickan för med sig vida
större anspråk, än den rika, enär allt för henne har
nyhetens behag.
Här vid lag gäller det för eder att bekämpa och
besegra allt för mäktigt uppvuxna fördommar. Är det ditåt,
som det nu allmänt nyvaknade intresset för qvinnofrågan vill
föra eder, så må vi skatta framtiden lycklig, ty dervid skola
sundare familj förhållanden inträda. Men det anstår ingen
tänkande att lägga händerna i kors och stilla bida den tiden.
För hvar och en är det en pligt att kämpa för ett bättre.
Och våra unga flickor skulle oftare, än nu sker, för sin egen
skull blifva eftersökta och till egen och andras lycka finna
sin naturliga verkningskrets, om de visade sig enkla,
anspråkslösa, verksamma deltagarinnor i lifvets värf, men icke såsom
bortklemade, missriktade, anspråksfulla, små dockor, för hvilka
mannen har att sörja och arbeta och hvilkas önskningar han
skall uppfylla. Häfdar qvinnan sin lika -berättigade och
lika bjudande uppgift i lifvet, så blir hon som hustru i
ordets rätta och sanna bemärkelse mannens deltagarinna i allt
hans görande, och i sin energi, sin skicklighet till arbete
medför hon i boet ett kapital, som är likstäldt med hvarje
hemgift. Den kontanta hemgiften är nämnligen ofta ett lätt
byte för de första årens behof; det husliga sinnet och den
intellektuella.bildningen utgöra deremot en hemgift för lifvet.
Ty» hvilken summa skulle man kunna anse motsvara värdet
af sparsamhet, flit och ett klokt deltagande å hustruns sida
i mannens sträfvanden? Framför allt lemna vi här icke ur
räkningen den höga, qvinliga förträfflighet, som ligger i
enkelheten. Ju sällsyntare denna är, desto högre är den af
männen uppskattad.
Beklagligen förhåller det sig nu så, att en enkelt
uppträdande flicka, utan i ögonen fallande prydnader, allt för ofta
blifver obemärkt; det falska skenet, glittret och bjefset är hvad
som tilldrager sig de flesta mäns uppmärksamhet, hvarigenom
de behagsjuka flickorna eggas att fullfölja den en gång
beträdda vägen.
Förståndiga mödrars uppgift är, att så uppfostra sina
söner, att dessa redan från barnaåren få sinne för det enkla
och naturliga. Unga män, hvilka lärt af sin mor att skatta
den sanna qvinligheten, hvilka i sin mor ägt förebilden för
det verkligt sanna och goda, skola aldrig, vid val af hustru,
stanna hos en ytligt bildad, fåfäng flicka. Ensamt
rikedommens belopp är icke bestämmande för hemgiftens storlek; ty
mången får till hustru en rik, men dock ganska fattig flicka.
I den mån, detta blir allt klarare för vårt lands hustrur och
mödrar, skola dessa också vinnlägga sig om att i sina söners
sinne inpregla ett ideal, som förlänar dem kraft och
duglighet att stå på egen botten - att spara - för att en gång få
tillfälle att kunna räcka handen åt den, som, ehuru fattig
på yttre ägodelar, likväl medför en skatt af sann duglighet,
huslighet, hjertlig godhet och andlig begåfning. Dessa
egenskaper bestämma hemgiftens storlek. De äro en borgen
för familjens välstånd och lycka, och i deras hägn. skall
hvarje trefnadens brodd skjuta upp, frodas och mogna till
herrlig frukt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
