Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur en tecknarens album
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
27
vi bär för våra läsare presentera några bilder. Han är ännu
en belt ung man, men bans spirituella teckningar hafva i
England förskaffat honom en stor popularitet. Han är
visserligen också derjämte målare och skulptör, men - så har
det åtminstone hittills visat sig - icke är det på detta
område, hans namn skall gå till efterverlden.
Hans namn är RandolpJi Caldecott. Om hans
lefnadsöden hafva vi nästan intet att förtälja, de torde också
erbjuda föga af intresse. Yi veta blott, att han föddes i den
gamla, pittoreska staden Chester (några mil från Liverpool)
och att han, innan ban på allvar egnade sig åt konsten,
varit anställd i en bankaffär derstädes. För nio år sedan
flyttade han till London och fick sitt lefvebröd af att teckna
för illustrerade tidningar, bland annat den amerikanska »Daily
Graphic». Snart började han
också illustrera nya
upplagor af engelska och
amerikanska favoritförfattare -
och bland dessa hans
arbeten framstå i synnerhet
hans teckningar till
Washington Irvings, äfven hos
oss temligen bekanta, »Old
Christinas» och
»Brace-bridge-Hall» (1875-76).
Allt ifrån 1878 har han
derjämte egnat sin talang
åt leksaksböcker för barn,
böcker, som vi, hvilka något
så när hafva åren inne,
knappast kunna betrakta
utan en viss känsla af
hemlig afund,’ i det vi nästan
med rysning påminna oss
de ohyggliga barnböcker
med ^sina otympliga bilder
i skrikande färger, hvarmed
vi i våra barnaår
undfägnades. Hvad kunna vi icke
hafva att vänta oss af den
nu uppväxande
generationens konst sinne, då det
redan från de spädaste åren
uppfostras af sådana små
mästerverk, som dem, hvilka
numera skänkas
barnaverl-den af en Caldecott, en
Walter Crane, en Oscar
Pletsch och andra verkliga
konstnärer, hvilka icke ansett
under sin värdighet att glädja
och gagna våra små!
De teckningar, vi här
meddela, äro till allra största
delen hemtade ur den af
Caldecott illustrerade
upplagan af Washington Irvings
nyssnämnda berättelser. Ue tala tillräckligt för sig sjelfva
och tarfva egentligen inga kommentarier, helst för dem,
som läst och minnas Irvings böcker. De erbjuda ett
vackert prof på Caldecotts talang att i få drag träffa
naturen, hans förmåga af karaktäristik, hans fina, lätta gratie
och hans godmodiga, äkta engelska humor. Kan man i
några få penndrag komma naturen närmare, än C. gjort i
denna katt, som ligger på lur efter en råtta, eller i denna
flock af hundar? I deras olika sätt att springa, i deras
uttryck till och med, ligger något individuelt hos hvar och en,
allt ifrån den noble vindthunden och till den raggiga
bond-hunden. Och hvilken kostlig komik visar oss icke »den galne
hundens» otympligt dansmästare artade krumsprång - eller
de gravitetiska kråkornas gåsmarsch -, se den listigt skelande
blick, den sista kråkan kastar bakom sig! Samma mästerskap
röja hans skildringar ur menniskoverlden. Se till exempel
dessa halft karrikerade »tre muntra jägare!» Deras
uppsluppenhet blir lätt smittosam, om man betraktar dem närmare.
Eller se den lilla, präktiga trion, den gamle, välgödde
be-tjenten, ponyn och fågelhunden, alla tre nästan halfsofvande
af ålder och välmåga" och synbarligen i hvarandras dagliga
sällskap grånade i någon högadlig familjs makliga tjenst på
landet. Eller se, huru »det gamla, glada England» roar sig
på Braeebridge-Hall med ett slags »väfva vadmal»! Hvilken
oefterhärmlig grace vet icke den dansande kavaljeren (det
är Irvings Master Simon) att lägga i sina bens och armars
vältaliga kroklinier! Helt säkert är det mera hans, än hans
unga, näpna dams pris, som uttalar sig i de kringståendes
beundrande blickar,-En verklig liten perla är hans kör,
med ty åtföljande orkester,
på den anspråkslösa
landskyrkans läktare. Hvilka
präktiga typer! De passa
ypperligt i stycke med
1820-talets kostymer. På första
bänken se vi byns sopraner
och altar. Yi hafva svårt
att göra oss fria från den
misstanken, att ett par af
dessa täcka sopraner här på
läktaren spela samma roll,
i det närmaste åtminstone,
som de prydligt anbragta,
vackra och blankt skinande
piporna i en orgelfasad,
nämnligen att mera sitta
der för ögats skull, än för
örats. På bänken bakom
sitta tenorer och basar, de
se nu visserligen föga
artistiska ut, men det djupa
allvar, hvarmed de helt och
hållet hängifva sig åt sin
frivilligt åtagna pligt för
tillfället, gör deras kostliga
fysionomier nästan vackra.
Med fullaste allvar och
fullaste lungor - och
hvarför icke också fullaste hjerta
- bidrager en hvar af dem
att, hvad på honom
ankommer, efter bästa krafter söka
höja församlingens andakt.
Den trindlagde herrn till
venster, en inkarnation af
rostbiff och schweizerost,
hvilken vänder, om också
icke ögonen, så åtminstone
ansigtet mot himmelen ^ller
dess representant för
tillfället, kyrktaket, är
påtag-ligen en tenor-, den gamle
herrn med brillorna är deremot lika visst en bas, som
just nu dra’s med svårigheten att få fram någon ton ett
temligt stycke »under linien». Den unge Celadonen till
höger, som ser smått ängslig ut och markerar takten med
handen, är ännu temligen osäker i konstens teknik, desto
mera säker på sin sak är hans granne, såsom ses af det
sjelfmedvetna sätt, hvarpå han sätter armen i sidan. På
tredje bänken hafva vi åter orkestern, som här i dubbel
mening får fylla orgelns plats, en klarinett, två fioler och
mellan dessa den djupt allvarliga kontrabasen, af hvilken vi
dock knappast se mera än vishetens klart skinande symbol,
den fullmånslika hjessan. Det är nog möjligt, ja troligt, att
hvar och en af dessa musikälskare har sin egen ästetik, hvar
och en sin egen musikaliska metod, kanske också hvar och
en sina egna begrepp om takt och rytm -, men det är
På läktaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
