- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 21, årgång 1882 /
65

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hushållets debet och kredit. - I Stamlandet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till besparingar skall sökas. För att kunna göra ett
lärorikt öfverslag af hushållningssättets beskaffenhet, måste
beslägtade utgiftsposter sammanföras i ett konto, så att man
till exempel upplägger ett för slagtaren, ett för bagaren, ett
för kryddkrämaren, ett för bryggaren o. s. v. Det ringa
besväret härmed bör icke afskräcka någon, som vill saken.
Konsten är icke heller stor, utan lätt lärd.

Det är beklagligen mycket, som med allt skäl kan
anmärkas mot vår tids flickskolor och qvinnobildning i
allmänhet. Ett hufvudfel är den nästan totala frånvaron af praktisk
riktning. För de mest maktpåliggande bestyr, som lifvet
ålägger qvinnan, blir flickan i pensionen på det mest
knapphändiga sätt utrustad. Hvilka insigter medför hon derifrån
om hushållningens kraf? Af hvad beskaffenhet är den känsla,

som hos den unga damen der väckes för det henne kanske
snart åliggande ansvaret för ett hushålls förvaltning? Skall
det framkalla ett medlidsamt löje öfver vår enfald eller
räknas o-ss till last som en hädelse, om vi påstå, att bland
det verkligt nyttiga, en flicka i skolan får lära, äfven, kanske
framför allt, borde ingå en klar insigt om hushållets debet
och kredit - en klar insigt om vilkoren för dessa - låt
vara triviala - faktorers rätta bedömmande?

Vi vädja till landets goda och tänkande husmödrar, vi
vädja till dem, som fått betala dyra läropenningar,
penningar, som aldrig komma igen, till dem, som kanske först
uti iråkade svårigheter och nöd haft en läromästare i det
ämne, vi här önskat framställa till våra läsarinnors allvarliga
begrundande.

*



I STAMLANDET.

Det kom mycket folk
norrifrån en vinter. De
kommo från Dalarna med
laggkärl och klockor.
. Grannfrun fick sig då ett
äkta dal-ur med stora
blommor och blad i alla
färger.

Denna klocka var
mången gång föremål för min
undran och häpnad. Jag
hade aldrig sett sådana

växter och tänkte så för mig sjelf, att de väl ändå måtte finnas
der uppe, och jag längtade dit för att plocka dem. Jag förstod
då ännu icke, med hvilken djerfhet naturen var efterliknad.
Kom så dertill, att Börne Lars Brita sade, att de hade det
så bra i det gamla landet med skogar och sjöar och berg.
Och hennes lilla Lisa kunde också tala om, huru det var der
hemma. Hvad hon pladdrade och sprakade! För allt gjorde
hon noga reda, från det lilla bordet vid fönstret, med
familjens gamla bibel med de stora messingsknäppena, ända till
ladugården och svingården, der den feta Lars fanns, han, som
skulle slagtas fram på våren. Och hon bad mig komma upp
någon gång till dem. Det lät så godt på hennes vackra språk.
Jag blef äldre och jag längtade ej så mycket till landet
med de underliga blommorna, som icke mer till landet för

saga och handling. Så tog jag en vacker dag renseln på ryggen
och begaf mig åstad, och jag kom till "Siljans sköna stränder«,
till Mora och fick till slut också reda. på Börne Lars Brita
och hennes lilla Lisa.

Bevars, hon var ej liten mer! Det kan man ej vara, då
man har friare omkring sig, och många voro de, som önskade
få dela sitt med henne. Men jag kände knappt igen henne,
så olik sig var hon mot förr. Jag tyckte, att hon blifvit
stolt och otillgänglig, dock ej för det, att hon just var det
mot mig särskildt, men så sade också flera andra, och de
hade nog rätt. Det var nog derför, att rike Per gick och
slog för henne, sade de.

Eike Per var för öfrigt ingen att önska sig. Nog var
han bland de ståtligaste af alla i byn, men dryg och ohyfsad.

Sv, Familj-Jcwr«, 1882.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1882/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free