Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Furst Serebräny. Historisk roman af grefve Alexis Tolstoy. Öfversättning af C. Ludv. Törnberg. - Illusion - Fysikaliska lekverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nikita reste sig och såg en opritschnik, som han förut ej
hade märkt. Denne, som ej tycktes räkna mer än sjutton år,
hade ett bloddrypande svärd i handen. Björnen låg framför
honom utsträckt på ryggen med klufvet hufvud och rörde svagt
på tassarna. Opritschniken tycktes ej vara synnerligen stolt
öfver sin seger. I hans anspråkslösa drag låg ett uttryck af
djup sorg. Sedan han öfvertygat sig om, att björnen ej skadat
fursten, ämnade han aflägsna sig, utan att vänta på dennes
tacksägelse.
»Tappre yngling, säg mig ditt namn, så att jag vet, för
hvem jag skall bedja Gud», sade Serebräny till honom.
»Hvarför behöfver du veta mitt namn, bojar», svarade
opritschniken. »Jag älskar det ej, och för mig må man gerna
beröfva mig det.»
Detta sällsamma svar öfverraskade Serebräny; men hans
räddare hade redan aflägsnat sig. Nu började Mikael med
sin ärm aftorka björnens blod från sin herres kaftan och yttrade
derunder:
»Ack, far lille, Nikita Komanovitsch, nu har jag utstått en
ångest som förslår! Jag ropade redan ’huhu’ till björnen, för
att han skulle vända sig från dig och störta sig öfver mig,
men i detsamma slog denne tappre yngling, den Gud välsigne,
in hufvudskålen på honom. Men allt detta har det der
mjölkskägget med oljeögonen, som står der på trappan och stirrar
på oss, ställt till - den hundsonen! - Men i hvilken håla hafva
vi råkat?» tillade Mikael sakta. »Har man någonsin sett
maken? Midt på tsarens gård låter man björnar springa omkring
utan kedjor!»
Mikaels anmärkning var ganska förnuftig, men i slobodan
hade man sina egna seder, och i alla stycken gick det här
annorlunda till, än i den öfriga verlden. Tsaren tyckte om
björnfäktningar, hvarför åtskilliga djur af ifrågavarande slag
städse höllos i järnburar för att vara tillhands, när han behagade
ställa till ett dylikt nöje. Tid efter annan befriade emellertid
Ivan sjelf eller hans opritschniker de vilda bestarna ur sina
burar, hetsade dem på menniskor och roade sig åt den förfåran,
som björnarnas plötsliga framträdande väckte. Hände det,
att en björn skadade någon, gaf Ivan denne litet penningar i
skadeersättning; dog åter den sårade, så fördelades penningarna
bland hans anförvandter, och den olyckliges namn infördes i
dödsregistret, på det att munkarna i klostren skulle bedja för
hans själ och läsa själamessor för honom - alldeles som för
de andra offren för tsarens nöjen eller vrede.
Snart kommo två tjenare ut ur palatset, hvilka förklarade
för Serebräny, att tsaren sett honom från fönstren och önskade
veta, hvem han var. Så snart furstens namn blifvit framburet
till tsaren kommo tjenarna tillbaka och sade:
»Tsaren frågar, huru du befinner dig och befaller dig att i
dag spisa vid hans bord.»
Serebräny var långt ifrån glad öfver detta ynnestbevis.
Ivan visste måhända ännu ingenting om hans strid med
opritsch-nikerna i byn Medvedevka; men det var också möjligt - och
det inträffade ganska ofta - att tsaren för någon tid dolde sin
vrede under välviljans mask, på det att det plötsliga straffet
midt under en glad fest så mycket förskräckligare skulle drabba
den skyldige. Huru än härmed förhöll sig, var Serebräny
beredd på allt och upprepade för sig sjelf en innerlig bön.
Den innevarande dagen var af särskild betydelse för
slobodan. Tsaren, som förberedde sig till en vallfart till klostret
Susdal, hade förklarat, att han ämnade spisa tillsammans med
bröderna och befallt, att utom de tre hundra opritschniker,
hvilka bildade hans vanliga sällskap, ännu fyra hundra andra
personer skulle inbjudas till måltiden, så att tillsammans sju
hundra menniskor derunder voro tillstädes. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
