Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ebba Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
90
vänskapsband, knutet under deras mödrars gästbesök hos
hvarandra, då barnen vanligtvis medföljde och hvarom många
minnen sägas slumra i de åldriga parkerna kring Lyckas och
Svartsjö slott, den nu till ruin förvandlade gamla
konungaboningen på den skönaste af Mälarens öar.
Det var naturligt, att under det nu nära nog dagliga
sammanträffandet mellan de unga, bägge utmärkta för inre
och yttre personliga företräden, barndomsvänskapens lugna
låga skulle utveckla sig och taga en varmare karaktär. Det
är den gamla historien om menniskohjertat.
Att dölja en sådan förändring är icke lätt, icke ens
möjligt, minst vid ett hof sådant som det, der den allvarliga
och stränga drottning Kristina förde spiran. Den
omständigheten, att Ebba begrät sin moder och att Gustaf Adolf innan
årets slut fick begråta sin fader, hvarigenom bägge hade
behof, af hvarandras tröst, ökade, som man lätt inser,
svårigheten för dem att icke blott för hvarandra, utan äfven för
omgifningen, hemlighålla. hvad deras hjertan med jubel
ville förkunna. Drottningen, som, i likhet med Carl IX, hade
den uppfattningen, att det vore till skada lika mycket för
dynastien, som för landet, om en konung inginge äktenskap
med en undersåtes dotter, en åsigt, som hade ett kraftigt
stöd i hvad som af sådan anledning timat under de
föregående Wasa-konungarna, vakade noga öfver sin skyddsling
och påstås i det hänseendet hafva lyckats så väl, att det
dröjde ganska länge, trots älskandes till ordspråk blifna
fint-lighet, innan den unge konungen lyckades få med sitt hjertas
utkorade en ensam och ostörd stund, då han kunde gifva
sina känslor ord och få visshet om, att de voro af henne på
önskadt sätt besvarade.
För Gustaf Adolf, ej *mer än sjutton år och fjorton
dagar gammal då han tillträdde regeringen, medförde den
närmaste tiden emellertid andra bestyr, än att trånande
blicka in i ett par vackra ögon och smeka en ungmös fagra
kinder. Rikets ställning var icke blott bekymmersam, utan till
och med vådlig. Fattigdom och split rådde inom landet, ränker
och fiendskap utom, ty Gustaf Adolf ärfde med kronan, som
bekant, också tre krig - det ryska, det polska och det
danska.
Under det sålunda den unge konungen var upptagen af
omsorger för rikets bästa, fick Ebba Brahe godt tillfälle att
i lugn och rö tänka öfver Utsigterna för sitt hjertas böjelse.
Enkedrottningen, hvilkens skarpa blickar det icke undgått,
att en färändring inträdt i förhållandet mellan sonen och
fosterdottern, hade beslutit att förhindra deras förening,
hvarför man har goda skäl för det antagandet, att hon icke
bemödade sig om att göra skön Ebbas framtidsdrömmar allt
för rosenfärgade. Detta afspeglar sig också i ett bref från den
sednare till Gustaf Adolf, deri hon, i anledning af
tronbestigningen, lyckönskar honom, "betygande af ett redligt hjerta
sin glädje öfver den kärlek hos svenska folket, som gifvit
honom kronans ära; men att han, såsom en mäktig herre
öfver ett stort konungadömme, skulle få taga henne, en
undersåtes ringa dotter, till maka, vågade hon icke hoppas mer".
- Derpå svarade han, att »sina krafter samt lif och blod
ville han hafva osparda för fäderneslandets lycka och ära,
men sitt hjertas kärlek och rätt att taga sin utkorade och
trolofvade brud till maka skulle ingen makt på jorden honom
förhindra^; han besvor henne i samma bref, att hon aldrig
mer med sådana tvifvel skulle störa deras inbördes sällhet.
Men händelserna utvecklade sig Jiastigt och förde med sig
rätt stormiga uppträden.
»En gång», berätter Arv. Aug. Afzelius, »kom Gustaf
Adolf hem från stridsfältet, der han vunnit segrar och ära.
Han kom just vid middagstiden och befann sig snart, vid
" sjn moders bord, sittande midt emot sin sköna trolofvade.
Åsynen af hennes skönhet värmde blodet i hans hjerta och
eldade hans blick. Glad tog han duken, som låg framför
honom på bordet, kysste på densamma och kastade den till
den rodnande Ebba, som tryckte den till sitt hjertat. Då
upplågade drottningens vrede, och hon befallde Ebba genast
stiga upp och gå ut till hoftärnornas bord. Fröken Ebba
gick på denna hårda befallning, fällande bittra tårar. Men
Gustaf skyndade efter henne ut, tog henne hurtigt kring
lifvet och dansade omkring med henne, att bortleka sorgen,
försäkrande henne, att hon hade ingenting att frukta. Det
berättas, att Gustaf Adolf, när han svängde omkring med
henne, olyckligtvis sönderref den venstra ärmen .på hennes
klädning, men på det att drottningen icke skulle märka det,
skickade han genast efter ett passande stycke siden att binda
derom samt gaf drottningens alla hofjungfrur dylika band om
armen, hvilka de sedan alltid buro till minne af denna
tilldragelse, och synas de med detta band aftagna på gamla
målningar.»
Efter dylika uppträden och då drottningen icke .ville
lemna sitt bifall till föreningen var det klart, att den unga
Ebbas vistelse vid hofvet skulle blifva förknippad med många
obehag och förödmjukelser. För att befria henne derifråji,
föranstaltade den unge konungen, att hon fick flytta till den
gamla enkedrottning Catharina Stenbock, som hade sitt stilla,
enkla hof på Strömsholm.
Sedan Gustaf Adolf samtidigt hos Ebbas fader formligen.
anhållit om hennes hand och denne gifvit dem sin
välsignelse, afvaktade han blott ett gynnsamt tillfälle att af
modern, den han alltid* bemötte med stor sonlig vördnad,
utverka bifall till giftermålet. Ett omslag inträffade också i
hennes sätt att betrakta sonens giftermålsförslag och väckte
hos de unga nya förhoppningar - äfven hos fröken Ebba,
hvilken, trots sina unga år, tyckes hafva ägt ett utpregladt
praktiskt sinne och bedömt framtiden, noga och väl
beräknande möjligheter och omöjligheter. Konungen sökte också,
såsom man finner af hans bref, att uppehålla hennes mod
genom nya försäkringar om sin trohet och fasta föresatts, att
hon, hans hjertas brud, också skulle blifva hans rikes
drottning. Genom hertig Henrik af Saxen-Lauenburg begärde
han på nytt moderns samtycke till giftermålet, och det svar,
hon nu gaf, lade de älskandes sak så godt som ensamt i
deras egna händer. Hon hade visserligen icke ändrat åsigt
om en konungs giftermål med en undersåtes dotter, »men
skulle sådant ske, visste hon ingen mera passande till
drottning, än fröken Ebba, hvilken förtjente allas högaktning».
Drottningen önskade dock några års uppskof med föreningen,
till undvikande af allt förhastande, som sedan kunde
framkalla för sen ånger.
Den, som vinner tid, vinner allt, tänkte den kloka
Kristina, och hon lemnade för sin del och för sina planers
främjande tiden långt ifrån obegagnad. Ju mera sonen omhvärfdes
af statsangelägenheter och indrogs i politiska omsorger, dess
mera skulle han ock ryckas ifrån erotiska drömmerier, dess mer
statsskäl inverka på hans beslut äfven i afseende på det
tilltänkta giftermålet. Drottningen började sålunda att inblanda
flera politiska intressen i saken, för att derigenom få nya
vapen och nya hinder mot konungens böjelse. Dels af
politik, hvartill minnena från Erik XIY:s och Johan III:s
regeringstid gåfvo en bedröflig fingervisning, dels af afund slöto
sig många af rikets främsta, män till drottningens åsigt. Äfven
Axel Oxenstjerna, som redan nu hade stort inflytande på
konungen och riksstyrelsen, delade hennes uppfattning och lade
sina råd i öfverensstämmelse dermed. Men detta rubbade
icke Gustaf Adolfs känslor och beslut. Ännu på hösten
1614 skref han från Narwa, med fröjd omtalande <}e bragder,
han »till fröken Ebbas’ ära och fäderneslandets försvar hade
utfört mot den öfvermodige fienden».
Men drottningen skulle helt oväntadt i Gustaf Adolf
sjelf få en bundsförvandt. Fältlifvet har , andra seder, än
hemmets stilla verld. Det är en himmelsvid skilnad, Större
än någonsin var den, kan man förstå, mellan den ytterst
stränga ordningen i enkedrottning Kristinas hof, hvarom rent
af häpnadsväckande bevis föreligga, och den tidens
lägervanor och militära lifsuppfattning. Gustaf Adolf kunde lika
litet, som någon annan, undgå inflytelsen häraf, kanske till
och med mindre än mången annan, omgifven, som han var,,
på alla håll af frestelser, på alla sidor af personer, de der
sökte hans gunst, genom hvilken de tillgodosågo egna planer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
