Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Orenburg till Samarkand. Af Marie Ujfolvy-Bourdon. Öfvers, af C. A. Swahn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
108
kräktare med så oskadlig hållning och hvilkas hästar
fram-skredo med så fredliga och jämna steg!
Plötsligt smalnar dalen, och på hvardera sidan om vägen
resa sig två väldiga klippor på ganska långt afstånd från
hvarandra. Till venster sorlar en liten bäck, och till höger
se vi en fyrkantig, m»ed inskrifter betäckt sten, hvilken tyckes
vara inpassad i den ofantliga bergväggen. Min man stiger
ur, for att undersöka de i stenen inristade tecknen, dem ingen
ännu lyckats tolka, ehuru många lärda påstått sig hafva gjort
det. Under det han söker lösa den egyptiska sfinxens gåta,
beundrar jag den väldiga port, som naturen med flit tyckes
hafva sprängt der. Dess höjd är större än dess bredd, och
dess oformliga massor harmoniera sålunda med de dem
infattande bergen. Endast motvilligt skildes vi från Tamerlaris
port och foro vidare. På bergsluttningarna, ja, äfven på
sjelfva yägen sågo vi fortfarande en mängd sköldpaddor och
ännu flera vesslor.
Vi tillbragte natten på hållplatsen Sarai-Syk, belägen i
en förtjusande dal,* som till höger begränsas af Vudin-bergen,
till venster af Zerafsehan-hÖjderna och i bakgrunden af
Mu-sabels snöhöljda toppar. Ett i sanning storslaget skådespel!
Klockan fem på morgonen voro vi åter på benen och hade
att glädja oss åt det ypperligaste resväder. Solen var
nämn-ligen insvept i moln och gaf sålunda ifrån sig en ljum
värme, som genomträngde, utan att bränna. Dalen är stor
och bördig, och vackra boskapshjordar beta der, men icke
ett enda träd skönjes vid synranden.
Då vi uppnådde platån, sågo vi plötsligt framför oss ett
temligen stort fäste vid den första stenbro, vi påträffat i
mellersta Asien. Den har gifvit hållplatsen sitt namn, Kameni
most eller Tasch-Kuprik. Der bortom har landet undergått
en fullständig förvandling. Der mötes ögat af vackra
trädgårdar, träd och små byar, hvilkas ständigt fattiga och
förfallna utseende sticker bjert af mot naturen, som blifver
allt vackrare. Vi öfverforo de mer eller mindre betydande*
småtioder, som genomskära dessa trakter. Vattningen syntes
ske med mycken omsorg, och för våra ögon utbredde sig
vidsträckta och väl brukade ris- och sädesfält, allt prydt med
ett ståtligt trädslag, som här benämnes karagatsck och hvilket är
ett slags alm med mycket hård ved; dessa träd äro Turkestans
ekar. I fjärran reser sig berget Tian-kan, hvars snöbetäckta
topp då och då skimrar som silfver i det matta solskenet.
Det blir allt högre och högre; stundom försvinner dess spets
för våra blickar, för att, ännu mera stolt och snöhöljd åter
dyka upp bakom en bergskedja. Slutligen uppnå vi, så att
säga, berusade af landskapets skönhet, den närmast Samarkand
liggande hållplatsen Djimbai.
Denna är obestridligen den bästa af alla. Den ligger
på en liten höjd, en prydlig trappa leder upp till en vacker
förstuga och hvarje resande har sitt särskilda rum, hvilka
alla äro försedda med möbler.
Under det vi på en vacker väg färdades utmed floden
Zerafschan, varseblefvo vi. plötsligt en förfallen bro,
Chadmane-Melik, hvars ännu upprätt stående hvalf vittna om den
förgätne byggmästarens snille. Dessa brolemningar resa sig
stolt på bergets baksida, och vid deras fot rullar floden sitt
temligen grunda vatten. Zerafschan upprinner på det
snöbetäckta berg, som bär dess namn, och största delen af dess
öfre lopp går mot vester. Sedan den lemnat bakom sig
den sex svenska mil från Samarkand liggande staden
Pend-jakend, i hvars närhet den redan -flödar med stridt lopp,
är dess massa tillräcklig att vattna hela dalen ända till
Bukhara. I allmänhet taladt, svälla Zerafschans bifloder icke;
de afledas allesammans till åkrarna, grönsaksfälten och framför
allt till trädgårdarna. Menniskan behöfver mycket vatten i dessa
trakter, i hvilka stundom intet regn faller under nio månader
af året, hvarför också tillgång på flodvatten spelar en stor
roll, der många bostader ligga samlade. Floden eller bäcken
bär i närheten af hvarje by dennas namn, eller uppkallas
byn efter vattendraget. Blott vid snösmältningen stiger dess
Tamerlans graf i Gur-Emir.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
