Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
Band. 21. Häft. 4
- Alphonse Daudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Band 21. Häft. 4.
Alphonse Daudet.
Alphonse Daudet.
Inom den verld, som uppträder med anspråk på att
vara bildad och på hvilken man sålunda ställer
bildningens fordringar, kan det naturligtvis icke
finnas någon, åtminstone icke något flertal, som ej
känner namnet Alphonse Daudet, ehuru det icke
länge haft verldslitteratur-historisk klang. Bäraren
af detta namn är väl redan hunnen in i medelåldern - han
är född 1840 -, och han började visserligen tidigt sin bana
som skriftställare, ty då han,
sjuttonårig, flyttade till Paris, för att
der söka lyckan, hade han redan
skrifvit uppsattser för åtskilliga
landsortsblad, men synnerligt
rykte vann han icke utom sitt lands
gränser förr än 1874. Med ens
steg emellertid hans namn då upp
som en af de klarast strålande
stjernorna på litteraturens
firmament.
Det var hans af franska
akademien prisbelönta roman
»Fromont den yngre och Risler den
äldre», - ett arbete, som upplefvat
öfver femtio upplagor i Frankrike
och nu i draget antagligen
är, liksom dess yngre syskon,
införlifvadt med alla språk, som
hafva någon litteratur; till
svenskan är det länge sedan
öfverflyttadt, - det var genom denna
roman han steg till ära, ryktbarhet
och ekonomiskt oberoende.
Daudet har nämnligen haft, han
som andra, och icke endast
franska, författare, en hård skola att
genomgå, innan han kom till det af alla skriftställare så ifrigt
eftersträfvade målet att »blifva läst» och att icke längre
behöfva låta talang och fantasi arbeta som dagsverkare för det
knappa dagliga brödet. Blotta förteckningen på hans många
arbeten, af hvilka de flesta, före 1874, icke tilldragit sig någon
betydligare uppmärksamhet, vittnar tillräckligt härom.
Lyckligare än flertalet af sina yrkeskamrater, har Daudet blifvit
fullständigt erkänd redan under sin lifstid, och detta har gjort,
att rätt många af hans äldre arbeten nu också blifvit mer än
förr uppmärksammade och fått räkna sig till godo det stora
anseende, deras författare, oberoende af dem, vunnit.
Bokförläggarna hafva icke försummat att slå kapital af detta
förhållande.
Att hans senare arbeten, bland hvilka vi nämna »Jack»,
»Naboben», »Konungar i landsflykt», en tidsbild med
anspelningar på under senare åren förekommande märkligare
politiska förhållanden, och »Numa Roumestan», vunnit stor
spridning, behöfver ej sägas, ty hvarje ny bok med Alphonse
Daudets namn på titelbladet är numera alltid en mycket
eftersökt artikel i bokmarknaden.
Onekligen står dock den prisbelönta
»Fromont» högst bland hans
arbeten och i allra främsta ledet
bland gripande skildringar af det
moderna lifvet i den franska
hufvudstaden.
Åtskilliga af sina romaner har
Daudet, dels i samråd med
medarbetare, dels ensam, äfven
bearbetat för scenen, såsom några
franska romanförfattare haft för
sed, men i egenskap af
dramaturg har han ännu icke vunnit
samma framgång, som med sina
med öfverlägset mästerskap
skrifna romaner. Egendomligt är
emellertid, att hans mest berömda
roman: »Fromont» etc., ursprungligen
var ämnad för dramatisk
form, fastän författaren sedan
ändrade planen, för att först
efteråt bearbeta den för scenen.
Alphonse Daudets äldre broder,
Ernest D., har också, ehuru med
mindre framgång än brodern,
egnat sig åt författareskap och
skrifvit flera romaner. - Fadern, fabrikant, förlorade sin
förmögenhet, så att sönerna redan vid tidig ålder voro
hänvisade att med eget arbete trygga sin existens och skapa sin
framtid.
Alphonse Daudet berättar, huru han, innan han ännu
fått någon stor publik, jämte några andra författare i samma
ställning, fem, sex till antalet, plägade tillbringa
söndagsaftnarna hos Gustave Flaubert, der den lilla vänkretsen
tröstade sig med att utfinna och utslunga förebråelser mot
allmänheten, för dess likgiltighet gent emot litteraturen, och
mot bokanmälarna, för deras blindhet i fråga om den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:34:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1882/0133.html