Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Cygnæus. - Katten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och vi skola blott egna dem en kort öfvesblick. Han erhöll
på begäran afsked från sin anställning vid kadettkåren
1838, blef följande år rektor vid trivialskolan i
Helsingfors och 1839 nämnd till docent i historien vid dervarande
universitet. Ett par år derefter flyttades han till
rektorsplatsen vid högre elementarskolan i samma stad, och 1843
anträdde han med understöd af universitetet en långvarig
utländsk resa, till Sverige, Danmark, Tyskland, Belgien,
Frankrike, Schweitz och Italien, från hvilken färd han först hösten
1847 återvände. Året derpå blef han förordnad att förestå
den historiska professionen, hvilket förordnande fortfor till
våren 1853. Under tiden hade han ånyo företagit en
utländsk resa-, och i Januari 1854 nämndes han till professor
i esthetik och modern litteratur, en befattning, i hvilken han
vqrkade till 1867, då han erhöll afsked såsom emeritus och
derjämte hugnades med statsråds titel. Det faller för öfrigt
af sig sjelf, att andra utmärkelser i rikt mått kommit honom
till del. Efter en längre tids aftynande afled han i
Helsingfors den 7 Februari 1881 och begrofs med en högtidlighet,
som visade, hvilket värde hans land satte på denna sin
storslagne son.
Inom ramen af dessa konturer rymmes också ett lif af
oförtröttadt och på flera håll storartadt framgångsrikt arbete
i den finska odlingens tjenst. Det var genom vitterheten
och det »lefvande ordet», som Cygnseus verkade. Hans många
skrifter röra sig hufvudsakligast på två områden: diktens och
historiens. Som skald, liksom öfver hufvud taget i hela sin
verksamhet, äger Cygnseus ett stort förråd af fantasi och
känsla: han skapar med lif och lust och är mäktig äfven af
stora kompositioner, väldigt anlagda dramer. Men han
saknar en väsentlig egenskap, för att nå den verkligt stora
betydelse, till hvilken hans begåfning synes kora honom:
han-äger ej begränsning, afrundning, med ett ord, han saknar det
nödiga sinnet för formen. Och dertill kommer nu
subjektiviteten, en oemotståndlig böjelse att omgestalta allt, som hans
fantasi omfattar efter sin egen art, att göra allt och alla till
tolk för hans egna åskådningar, hans egna känslor. Det är
väsentligen detta, som gör honom omöjlig såsom dramatiker.
Endast i sina lyckligaste ögonblick, i sina ljusaste lyriska
stunder når Cygnseus den harmoni och den klarhet, hvilka
äro den verkligt store skaldens oafhändeliga egendom.
Cygnsei historieskrifnjng äger, liksom hans vittra skrifter,
förtjensten af stora och rika utsigter, af lifligt framvällande
tankar, af grundligt studium, äfven i enskildheterna, men lider
också af ungefär enahanda fel, som de ofvan anmärkta: en
trög och vidtsväfvande komposition, en oförmåga att samla
och ordna sina krafter, som ej verka fördelaktigt. Men de
uppbäras tillika af denna glödande kärlek till fosterlandet,
af denna ifver för det finska folkets lyftning och utveckling,
hvilken utgör, så att säga, brännpunkten i Cygnsei hela
sträfvan. Det stora och sköna, som Finlands häfd och sång bjuda,
har i Cygnseus en djupt hänförd och känslig beundrare och
tolk; och när han helt får hängifva sig åt denna värme,
och der ej den polemiska tonen tager öfverhand, der är
Cygnseus, trots den vidlyftiga formen, en lifligt tilltalande
författare, liksom han alltid, äfven i sin vredes utbrott, är en
intressant, Betraktelserna om »Fänrik Ståla sägner»,
af-handlingarna om Runeberg och talet Öfver Franzén, minnet af
Duncker m. fl. äro sådana historiska och historiskt-esthetiska
skrifter, i hvilka Cygnseus framstår i sin älskvärdaste skepnad.
Men Cygnseus var långt mera än skald och författare,
om än hans kraftiga individualitet äfven på dessa områden
gifvit sig uttryck af stor betydenhet. Han var lärare,
dan-are och ledare af ungdomen, han var framför allt den
till-litsfulla. vårdaren af det unga Finlands konst, så scenens och
tonernas, som färgens och formens. »Det var», yttrar om
honom hans efterträdare i lärostolen, »först vid 47 års ålder,
Cygnseus intog den akademiska lärarens plats-, men ingen
förstod bättre än han, hvad som rörde sig i den akademiska
ungdomens hjertan, med hvars pulsslag hans eget aldrig
upphörde att slå i gemenskap. Med sitt högstämda patriotiska
tänkesätt, som höll honom ungdomsvarm ännu i ålderdomen,
innehade han ynglingahjertats hemlighet och förmådde desto
lättare deri sprida sina åsigter och läror, som det för honom
kom mindre an på en vetenskaplig bevisning, hvilken tilltalar
endast få, än på att framställa fantasirika vyer i
vitterhetens verld. Som hans historieskrifning, så är hans litterära
kritik mera utmärkt genom åsigternas upphöjdhet, än genom
omdömenas bevislighet, men ägde nu i det muntliga
före-*draget en mera tilltalande form, än i den skriftliga
framställningen.» Alla vitsorda den mäktiga verkan Cygnseus öfvade som
talare. »Hans mera lågmälda, entoniga stämma», yttrar nyss
nämnde minnestecknare, »och den rö han gaf sig att utföra
sina tankar verkade på ett egendomligt fängslande sätt. Det
var i hufvudsak samma tankegång, samma hyperboliska
uttryckssätt, samma riktning på det stora och upphöjda, som i
hans historiografi, men i denna retoriska form framträdde de
med fullare berättigande. Han var icke sparsam på beröm,
då det gällde att prisa det vi äga, eller sparsam på
maningsord, då det kom an på att skaffa oss något bättre. -
Jämn-för man Cygnseus som talare och skald, kan man säga, att
han aldrig var större som poet, än då han i sina tal målade
dessa af fosterlandskänslan genomströmmade bilder. Man vore
nästan frestad att säga, det han var född till talare, men
sträfvade att blifva skald och historieskrifvare.»
Cygnsei betydelse och inflytande som varm konstvän och
finska konstföreningens ordförande kan knappt of verskattas:
hvad af finsk konst nu finnes, kan nästan uteslutande
tillskrifvas den kärlek och omvårdnad han egnade dess unga
adepter, och de plantskolor, hvilka till stor del uppstodo
genom hans initiativ och medverkan. Historien om dessa tysta
segrar, dessa den hängifna kärlekens och nitets skapelser
kan ej ännu skrifvas-, men vår öfvertygelse, liksom mångas, är
att Cygnsei namn en gång skall ristas på denna historias
främsta blad.
Ett lif af den omfattning i år, verksamhet och kärlek,
som Cygnsei, blir betydelsefullt ej blott /or det land, som
närmast njutit och njuter dess frukter. Äfven till oss i det
gamla moderlandet ställer det allvarliga frågor, kraftiga
maningar. Hafva vi alltid och alla verkat så som han, med
fäderneslandets kära bild oaflåtligt för ögonen? Tänka vi,
som han, alltid högt och varmt om detta land? Hans
lifs-gerning blifve ett talande efterdöme äfven i landet på denna
sidan Östersjön, der det icke alltid är så rikt förråd på
karaktärer, hvilka, likt honom, älska fosterlandet öfver allt annat
på jorden och ej blott i orden visa denna sin käxlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
