Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Gustaf II Adolfs dagar. Anteckningar om konungens hof, hans resor, familjförhållanden m. m. Af J. M. (Året 1632.) (Forts. från sid. 259.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från Gustaf II Adolfs dagar.
Anteckningar om konungens hof, hans resor, familj förhållanden m. m.
Af J. M.
(Året 1632.)
(Forts. från sid. 259.)
Nu började det tvänne månaders svältkrig, som bröt Gustaf
Adolfs hittills varande öfvermakt och åvägabragte
jämnvigt mellan de krigförande parterna. Konungen, som
hade sitt högqvarter sydost om staden, mellan galgplatsen och
det lilla slottet Weiershaus, deltog personligen i flera utfall, för
att skaffa luft åt egna ströfvare och hindra fiendens tillförsel
- bland andra i den berömda striden vid Wendelstein natten
till den 30 Juli, som kan sättas i jämnbredd med öfverfallen
vid Burgstall och Marienburg. Den 4 Juli skref han till
Oxenstierna att låta drottningen på Main komma till
Aschaf-fenburg och den l Augusti, att han hällre ville hafva henne
till Wurzburg, än till Schweinfurth, der hon bland den
katholska befolkningen icke vore fullt säker.
Emellertid blef nöden vid Nurnberg allt större, såväl i
staden, som i svenska lägret och bland den dit inflydda,
talrika landtbefolkningen. Det var således i hög tid, som
Oxenstierna i medlet af Augusti med undsättningshären norr om
Wallensteins läger genom åtskilliga skickliga manövrer lyckades
nalkas Furth samt den 21 Augusti mellan denna ort och
Nurnberg träda i förening med konungens här. Gustaf Adolf
hade nu fyrtiosextusen man, den största styrka, som under
tretioåriga kriget omtalas på ett ställe samlad, och trodde sig
mot den redan mycket försvagade Wallenstein kunna våga
hvad som hälst. Den 24 Augusti anföll han med hela sin
styrka de branta, skogbevuxna och förhuggna höjderna vid
den gamla borgen Alte Feste, som i norr skyddade
Wallensteins läger, men utan framgång. Konungen sände brigad på
brigad i elden och en sägen går, att han sjelf i
skjortärmarna anförde ett af anfallen; säkert är att ena
stöfvel-sulan bortsköts för honom. Han blef likväl med blodigt hufvud
tillbakavisad och måste, oaktadt sin öfvermakt, å nyo, norr
om Wallensteins ställning, intaga ett befästadt läger, som blef
ännu förderfligare än det förra. Ty hela landet rundt
omkring var utätet och lifsmedel kunde ej anskaffas för de
stora massorna, så att både soldater och befäl började plundra
och röfva, för att skaffa sig uppehälle, till och med bland
den till Nurnberg flydda landtbefolkningen. Konungen råkade
häröfver i häftig vrede och sammankallade den 28 Augusti
sitt högre befäl, för hvilket han höll en sträng straffpredikan,
så att alla förstummades af förskräckelse. Och då han i
detsamma såg en röfvad ko framför tältet hos en korpral, tog
han denne med högst egen hand i håret och öfverlemnade
honom till profossen att hängas, med orden: »Kom hit, min
son, det är bättre, att jag straffar dig, än att Gud straffar
oss alla för dina missgerningars skull.»
Härigenom kunde emellertid icke förekommas, att
krigsfolket rymde hoptals till andra landsdelar, för att söka
brödfödan. Och inom ett par veckor fanns af hela den ståtliga
hären knappast hälften under fanorna, så att konungen, för
att undgå dess fullkomliga upplösning, den 8 September måste
uppbryta och afgå till Neustadt och Windsheim. Häraf
begagnade sig Wallenstein att äfven uppbryta och afgå norrut
mot Timringen. Konungen kunde nu anfalla den gamle
räfven, som så länge hållit sig dold i sin kula. Men han var
redan för svag härtill och måste nöja sig med att (den 18)
bese hans öfvergifna läger. För att draga den kejserlige
fältherren från Thiiringen och hans befarade förening med
Pappenheim, beslöt han att företaga en diversion söderut in i
Bajern och Österrike, hvarför han lät hären afgå till
Donau-werth. Sedan han från Wurzburg fått drottningen till sig
i Windsheim, uppbröt han derifrån den 22 och skyndade
efter hären till Nördlingen. Som borgerskapets mottagande
derstädes var hjertligt, lät han drottningen tills vidare
qvar-stanna i staden, hvarpå han fortsatte vägen öfver
Donau-werth till Kain, hvars uttågande besättning han likväl den 26
mötte, emedan kommendanten, öfverste Mitschefal, utan nöd
öfverlemnat staden åt bajrarna. För att öfverskrida Lech
och återtaga Kain (den l Oktober) förlorade konungen fem
dagar, hvaröfver han blef så förbittrad, att han den 5 lät
ställa Mitschefal för krigsrätt och i hela härens närvaro
halshugga honom vid Neuburg.
Derpå beslöt han belägra Ingolstadt. Men Wallensteins
operationer lemnade honom ingen rö. Sedan han erfarit, att
denne från Koburg afvikit österut för att infalla i Sachsen,
ansåg han sig tvungen att skynda till Erfurth, hvarest en ny
truppsamling anordnades. Den 8 Oktober uppbröt han från
Neuburg och kom den 10 till Nördlingen, hvarifrån han lät
drottningen med infanteriet gå öfver Dunkelspiel, Kothenburg,
Kitzingen och Schweinfurth raka vägen till Erfurth. Sjelf tog
han med rytteriet en krokväg öfver Nurnberg, dit han kom
den 12 och hvarest han vistades några dagar för att
rådgöra med Oxenstierna. Sedan han den 16 Oktober
öfver-fallit den i sydlig riktning förbitågande bajerska härens
efter-trupp, nära Hersbruck, skyndade han med Oxenstierna öfver
Wurzburg och Thuringerwald, sist allenast beledsagad af
Smålands ryttare, samt upphann den 23 Oktober drottningen
med de föruttågande trupperna i Arnstadt, der han under
några dagar unnade dem hvila och hvarifrån Oxenstierna
sändes till södra Tyskland. Den 26 fortsattes vägen till
Erfurth.
Här hade Gustaf Adolf nu ämnat dröja, till dess de
väntade förstärkningarna anländt. Men den oroliga ifver, som
utmärkt alla hans företag efter de misslyckade operationerna
vid Nurnberg, och Wallensteins eröfring af Leipzig, hindrade
honom derifrån. Sedan han tagit ett ömt farvål af
drottningen, denna gång icke utan en hemlig aning om sin snart
förestående död, uppbröt han den 29, tidigt på morgonen,
från Erfurth vesterut, för att söka förening med de sachsiska
trupperna. Lyckligtvis besatte ett svenskt rytteriregemente
samma morgon staden Naumburg, hvarför konungen den 30
på förmiddagen ostörd kunde öfverskrida Saale och samma dag
uppnå nämnde stad. Då han här erfor, att Wallenstein
förenat sig med Pappenheim och spärrade vägen för honom
vid Weissenfels (en mil ’ derifrån), ansåg han sig för svag
att vidare framtränga, hvarför han lät hären lägra sig på
fälten söder om Naumburg och kring staden upprätta ett b
e-fästadt läger. Sjelf satt konungen till häst mest hela
dagarna den 31 Oktober och l November, dels för att
öfver-vaka befästningarnas uppförande, dels för att undersöka den
kringliggande, brutna trakten. Först sist nämnda dag på
aftonen och den 2 på middagen unnade han sig rö att äta i
staden, der han likväl följande trenne nätter tog nattläger,
fastän om dagarna ständigt kringridande. Till följd af den
starka höstkylan fick infanteriet den 3 inqvartera sig i staden
och kavalleriet i de kringliggande byarna.
På söndagsaftonen den 4 November inkommo säkra
underrättelser, att Wallenstein samma dag uppbrutit från
Weissenfels ooh dragit sig tillbaka till Lutzen på vägen till
Leipzig. Gustaf Adolf beslöt då begagna tillfället att afgå
öster ut och söka förening med sachsarna. Före dagningen
den 5 på måndagsmorgonen uppbröt han derför, sedan bön
blifvit hållen, från Naumburg och tågade hela förmiddagen
i riktningen af Pegau. Men då han vid middagstiden hunnit
halfva vägen, erhöll han genom ett uppsnappadt bref den
Öfverraskande underrättelsen, att Pappenheim skilt sig från
Wallenstein och afgått till Hålle. Till följd deraf beslöt han
att hastigt öfverfalla den sednare, ännu samma dag, innan
Pappenheim hunnit återkallas. Tågets kosa riktades genast
åt norr mot Lutzen, men vid öfverskridandet af den mellan
branta och träskiga stränder flytande ån Kippach gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
