Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Furst Serebräny. Historisk roman af grefve Alexis Tolstoy. Öfversättning af C. Ludv. Törnberg. (Forts. från sid. 255.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
299
Äter hostade Persten, rätade derefter på sig och böljade
i sjungande ton:
»En gång uppsteg ett mörkt, hotande moln, himmelen
delade sig och ur det mörka molnet föll boken om dufvorna
ned på jorden. Kring denna bok om dufvorna församlade sig
fyrtio tsarer och tsarsöner, fyrtio konungar och konungasöner,
fyrtio furstar och furstesöner, fyrtio prester och pr est söner
äfvensom en stor mängd bojarer, krigsmän och allehanda folk,
rättrogna christna. Bland dem befunno sig framför andra fem
större tsarer: tsaren Esun, tsaren Yassili, tsaren Konstantin,
tsaren Vladimir och den vise tsaren David. Och tsar Yladimir
talade sålunda: ’Hvem af oss, bröder, är läskunnig, hvem förstår
att läsa denna bok. om dufvorna? Den skall uppenbara oss,
hvad denna verlden är, hvarifrån den glänsande solen kommer,
hvarifrån månen och de otaliga stjernorna komma, äfvensom
den ljusa morgonrodnaden och de stormiga vindarna, de
förskräckliga molnen och de mörka nätterna; den skall säga oss,
hvarifrån folket och tsarerna och bojarerna och de rättrogna
christna kommit/ - Härpå förstummades samtliga tsarerna.
Endast den vise tsaren David svarade och sade: ’Bröder, jag
vill förklara för er boken om dufvorna. Detta är ingen liten
bok: den har en längd af tvåhundraåttio fot och en bredd om
etthundrafyrtio fot. Ingen mensklig arm förmår upplyfta och
hålla den, intet menskligt öga är i stånd att genomögna samtliga
sidorna eller läsa samtliga raderna. Den helige Johannes har
skrifvit den, och endast profeten Isajas har läst den: i tre års
tid läste han deri, och under dessa tre år kunde han endast
läsa tre sidor. Alltså förmår icke häller jag sjelf läsa denna
gudomliga bok. Boken har tryckt sig sjelf, bladen hafva vändt
sig sjelfva, orden hafva läst sig sjelfva. Utan att kasta en
blick i den skall jag säga er allt. Ni herrar, jag» har det i
minne genom gagen, allt som blifvit skrifvet i äldsta och
uräldsta tider. Den strålande solen kommer från Guds klart
glänsande ansigte, den unga, klara månen har framgått ur hans
sköte och de otaliga stjernorna ur hans gudomliga ögon-, den
purpurklara morgonrodnaden är ett återsken af hans läppar,
de stormiga vindarna äro Guds andedrägt, de hotande molnen
hans tankar och de dystra nätterna hans mantel. Jordens
befolkning härstammar från Adam. Ur dennes hufvud hafva
tsarerna framgått, ur hans armar furstarna och bojarerna, ur
hans knän de rättrogna "bönderna och derifrån härstammar
äfven qvinnokönet.’ - Samtliga tsarerna bugade sig för honom,
sägande: ’Haf tack, vise och kloke tsar David! Men säg oss
ytterligare, hvem som är tsar öfver alla tsarer, hvilket land
som är alla andra lands moder, hvilket haf som är upphofvet
till alla andra haf, hvilken ström som är alla strömmars fader,
» hvilket berg som är alla bergs fader och hvilken stad som är
alla städers fader.’»
Här kastade Persten en för stulen blick på Ivan. Denne
tycktes allt mer försjunka i sömn. Tid efter annan öppnade
han ögonen med synbar ansträngning, för att genast åter sluta
dem; men för hvarje gång kastade han förstulet en forskande,
genomträngande blick på berättaren.
Persten blinkade åt Korschun och fortfor:
»Den vise tsaren David gaf dem följande svar: ’Jag skall
äfven säga och förklara er det, ni bröder. I boken om dufvorna
står skrifvet: Hos oss skall den hvite tsaren vara tsar öfver
alla tsarer, emedan han tror på dopets gudomliga sakrament,
på Guds moder och på den osynliga trefaldigheten. Alla
folkstammar hylla honom, alla tungor äro honom underdåniga;
hans herravälde sträcker sig öfver hela jorden; hans hand,
hans kejserliga, rättfärdiga och ärade hand, räcker öfver alla
hufvuden, och alla buga sig för den hvite tsaren, emedan han
är alla tsarers tsar. Det heliga Kyssland är alla lands moder:
der byggas apostoliska kyrkor, i hvilka Guds ord förkunnas.
Verldshafvet är alla hafs fader. Vid dess kust höjer sig en
domkyrka, och i denna domkyrka hvila benen af popen i Rom,
den romerska popen Clemens. Detta haf omsluter hela jorden;
samtliga strömmar ila till hafvet, alla buga de sig för
verldshafvet. Floden Jordan är alla andra floders moder, ty i henne
döptes Jesus Christus, den himmelske tsaren. Och berget Tabor
är alla bergs fader, emedan Jesus Christus på detta berömda
berg Tabor förvandlat tig och uppenbarat sig för sina lärjungar
i hela sin herrlighet, Staden Jerusalem är alla städers fader,
emedan han ligger midt på jorden, och emedan en allmännelig
kyrka befinner sig der; denna kyrka innehåller Herrans
grafvård, och deri hvila Christi egna ben, der doftar välluktande
rökelse och der brinna ljus, hvilka aldrig slockna.’»
Här kastade Persten åter en blick på Ivan. Dennes ögon
voro slutna, hans andedrägt gick jämnt. Den förskräcklige tycktes
sofva. Atamanen vidrörde Korschun med armbågen. Gubben
tog två steg framåt. Persten fortfor i sjungande ton:
»Samtliga tsarerna bugade sig för honom och sade: ’Haf
tack, vise, upplyste tsar David! Men säg oss äfven detta, herre:
hvilken fisk är alla fiskars fader, hvilken fågel alla fåglars
fader, hvilket djur det första af alla djur, hvilken sten alla
stenars fader, hvilket träd alla träds fader, hvilken planta alla
plantors moder?’ - Den vise tsaren gaf dem följande svar:
’Det skall jag äfven säga er, ni bröder. Hos oss är h valfisken
alla fiskars fader. Jestrafilen är alla fåglars fader, emedan
han bor vid det blåa hafvets strand. När denna fågel slår
med vingarna, bäfvar hela hafvet, skeppen slås i stycken och
förgås, och när Jestrafilen vaknar vid den andra timmen efter
midnatt, börja tupparna i hela verlden gala och hela jordens
yta att ljusna . . .’»
’ Ånyo kastade Persten en förstulen blick på Ivan. Tsaren
låg der med slutna ögon, och munnen var öppen, som på en
sofvande. Nu såg Persten ut genom fenstret och märkte, att
- liksom till bevis på sanningen af hans ord - palatsets
kyrka äfvensom taken på de närliggande husen började belysas
af en eldsvåda på något afstånd. Han knuffade sakta till
Korschun, som åter tog ett steg fram mot Ivan. Persten fortfor:
»Hos oss är fyrfotadjuret Indra alla djurs konung. Han
skrider fram öfver jorden, som solen öfver himlahvalfvet; med
sina horn ristar han upp modern jorden och låter källorna,
bäckarna och floderna framspringa derur. Byggnadsstenen är
alla stenars fader: på honom har Jesus Christus hvilat, på honom
har den himmelske tsaren umgåtts med sina tolf apostlar, på
honom har han grundat den kristna tron och på honom
utspridt böcker öfver hela jorden. Cypressen är alla träds
konung, ty af detta träd förfärdigades det undergörande korset,
på hvilket Christus fastnaglades mellan två ogerningsmän. Videt
är alla buskars fader. När Christus blef korsfäst, begaf hans
heliga moder sig till sin på korset fastade son. Derunder föllo
tårar ur hennes ögon på jorden, och ur dessa rena tårar har
videt, buskarnas fader, framgått; af denna buskes rötter utskäras
hos oss i Kyssland de underbara kors, hvilka gamla eremiter
och fromma menniskor bära på bröstet.»
Här suckade Ivan djupt, men hans ögon förblefvo slutna.
Återskenet af eldsvådan blef allt ljusare, och Persten började
frukta, att alarm skulle göras, innan han hunnit bemäktiga sig
nycklarna. Han vågade ej röra sig ur stället, emedan tsaren
genom hans stämma kunde göras uppmärksam på hans rörelse;
han fäste derför Korschuns uppmärksamhet på eldsvådan, pekade
derefter på den sofvande tsaren och fortfor:
»Samtliga tsarerna bugade sig för honom och sade: ’Haf
tack, vise David! Du är skicklig i konsten att fritt tala ur
minnet, du är vältalig som en bok.’ Och tsar Vladimir sade
till honom: ’Förklara mig ännu en sak. Under förflutna natten
sof jag litet och drömde mycket. Jag såg två djur mötas, det
ena var hvitt, det andra grått; de kämpade med hvarandra,
och det hvita djuret blef segrare.’ - Och den vise tsaren
David gaf följande svar: ’O, tsar Vladimir, det var ej två djur,
som möttes och kämpade med hvarandra. Hvad du drömt är
verklighet - sådant har man sett på jorden. Det hvita
djuret är sanningen, det gråa lögnen; sanningen har besegrat
lögnen och derefter återvändt till Gud i himmelen, men lögnen
har förblifvit här på jorden. Den som lefver i sanningen, han
skall ärfva himmelriket, men den, som lefver i lögnen, skall
blifva fördömd till eviga qval.’»
Här hörde man Ivan sakta snarka. Korschun sträckte ut
handen mot Ivans hufvudkudde, hvaremot Persten omärkligt
närmade sig fenstret; men för att ej genom sin tystnad störa Ivans
sömn, fortsatte han sin berättelse i samma enformiga ton:
08*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
