Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Orenburg till Samarkand. Af Marie Ujfalvy-Bourdon. Öfvers, af C. A. Swahn. (Forts. fr. sid. 319.) - Insektsverldens barnkammare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller åtta stycken, hvarefter aftagandet sker i samma
proportion. Äfven finner man lika ofta tåg, der hvarje
efterföljande led innehåller två larver mer, än det föregående,
och der ett aftagande, likasom förut är nämndt,’ inträffar efter
mittelledet, som alltid är det bredaste. De särskilda leden
inom hvarje tåg följa alltid tätt efter hvarandra, så att hvarje
efterföljande larv med sitt hufvud berör den föregåendes
bakdel. Hvarje tåg har derjämnte en anförare, som bestämmer
riktningen, i hvilken tåget skall färdas. På honom hvilar
följaktligen ett större ansvar, än på någon af de andra
medlemmarna i sällskapet, hvarför man äfven litet emellanåt ser
honom upplyfta hufvudet och röra det åt ömse sidor, liksom
för att undersöka marken, på hvilken han framgår. Blifver
anföraren ett byte för någon fiende eller blifver han af en
eller annan anledning urståndsatt att utföra sitt värf, ersattes
han genast af en annan larv, som ställer sig i spetsen för
tåget. Stannar anföraren, såsom till exempel då ett passande
bete påträffas, gör hela den efterföljande skaran halt. Ofta
inträffar äfven ett dylikt uppehåll till följd deraf, att många
af larverna äro färdiga att företaga en hudömsning. De
tränga sig då tillhopa och lägga sig hvarftals öfver hvarandra
till dess de bilda en enda sammanhängande massa. Sedan
denna blifvit ordnad, framkrypa några larver och omspinna
hela sällskapet med ett nät, hvilket förses med tvänne
öppningar, af hvilka den ena tjenar såsom ingång och den andra
såsom utgång. Förpuppningen försiggår äfven inom ett
gemensamt näste, men hvarje larv omgifver sig dessutom med
en särskild kokong.
Utan synnerlig betydelse synes det vara för en
fjärilshona, om hon lägger ett större antal ägg på en enda plats
eller om hon fördelar dem i flera smärre hopar; men man
har dock iakttagit, att hon i alla händelser för anbringandet
af sina ägg väljer sådana växter, från hvilka de ur äggen
framkomna larverna kunna hemta sin första nödtorftiga näring.
- Den så kallade »förklädnaden», det vill säga den
öfverensstämmande likhet, som larven äger med sin omgifning, skänker
honom utan tvifvel det säkraste skydd mot hans fiender.
Sålunda händer det understundom, att till exempel hvarjehanda
slags larver hafva alldeles samma gröna färg, som det blad,
på hvilket de uppehålla sig-, andra deremot, såsom fallet är
med stora IjÖrkmätarens (Amphidasis betularia), hafva en så
förvillande likhet med barken af det. träd, på hvars grenar
de hålla sig utsträckta, att icke blott vi menniskor, utan äfven
den i detta hänseende mycket skarpsyntare fågeln, hafva svårt
att upptäcka dem. Många fjärilar pläga lägga sina ägg på
undre sidan af bladen, påtagligen, såsom det synes, i afsigt
att de unga larverna må vara mindre utsatta för sina fiender
eller i allmänhet för yttre faror. Först då, när bladet i
följd af larvens glupskhet blifvit delvis uppätet eller gått
förloradt, fästes uppmärksamheten på den objudne gästen,
som sålunda sjelf genom sitt frosseri förråder sig. - De
insekter, hvilka äro bestämda att under sina första
utvecklingsskeden lefva i vatten, utströ antingen sina ägg, såsom
det tyckes för oss, på måfå i vattensamlingar eller draga
på ett förundransvärdt sätt försorg om sin egen afföda.
Bland insekter, som kunna hänföras till denna kategori,
vilja vi till en början nämna trollsländan (Libellula), hvilken
fäster sina ägg, uppgående till bortåt sexhundra, på vasstrån
och ur vattnet uppskjutande blad och qvistar, så att larverna
straxt efter kläckningen med lätthet kunna nedglida i det
våta elementet och der finna en riklig näring i de små djur
af hvarjehanda slag, som der uppehålla sig.
På ett annat, men efter vår uppfattning försigtigare,
sätt går den vanliga myggan (Culex pipiens) till väga, i det
att hon åt sina larver bygger liksom en farkost, hvilken
består af hennes egna ägg, som hon på följande sätt hopfästat.
På någon af de närmast vattnet befintliga delarna af
en växt, från hvilken plats hon kan nå vattenbrynet, sätter
hon sig och korsar de två bakre fötterna på sådant sätt,
att de sinsemellan bilda en vinkel, i hvilken hon lägger det
första ägget. På samma sätt fasthåller hon det andra, tredje
och alla de följande äggen och sammanfogar dessa
sedermera med ett klibbigt ämne. Härmed fortfar hon så länge,
tills hon känner, att det nårdnat och sålunda bildat sig till
en botten för den lilla, tillämnade båten. Sedan hon på
detta sätt aflaggt större delen af sina ägg, fasthäftar hon de
öfriga radvis på det nyssnämnda, flytande underlaget, till
dess att hon genom denna egendomliga anordning bringat
till stånd, om man så må säga, en liten farkost, som med
lätthet inrymmer det erforderliga antalet ägg, hvilket under
normala förhållanden uppgår till ett antal af tvåhundra till
trehundra. Ur de ägg, som bilda botten till denna farkost,
framkomma de första larverna. De der ofvanpå liggande
blifva nu i tur och ordning utkläckta, allt efter som de
komma i beröring med vattenbrynet. Huru utomordentligt
ändamålsenlig denna äggbåt är, visar sig af de ofantliga
myggsvärmar, som tid efter annan höja sig öfver vattnet.
Beträffande äfven åtskilliga skalbaggar, hvilka lefva i
vattnet, må följande iakttagelser anföras.
Julius Stinde omnämner med anspråk på tillförlitlighet
följande utvecklingssätt för ett par arter vatten skalbaggar:
Honan till den lilla becksva/rta vattenskalbaggen bygger för
Kokandske guvernörens palats i Andidjan.(Se sidan 360.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
