Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slottet La Granja - Långt fjärran. Musik af Fredrika Wickman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slottet La Granja.
La Granja eller San Il-de-fonso är ett af den spanska
konungafamiljens sommarresidens, beläget vid stora
landsvägen ej långt från Segovia, sextiotvå kilometer
(= fem och åtta tiondedels mil) från Madrid. Den gamla
vägen dit genomskär Guadarramabergen. Man passerar
sluttning efter sluttning ända till Novacerrada, som skiljer de båda
Castilierna. De skönaste utsigter följa hvarandra vid hvarje
krökning af vägen; öfverallt slingra sig sorlande vattendrag
genom skogarna och ljunghedarna.
Man kommer snart till Valsain (Vallis sapinorum), ett
residens, som Filip II utvalde åt sig midt i en skog af
präktiga furor, men af hvilket nu blott få lemningar finnas qvar.
Derifrån till San Il-de-fonso är mindre än en mils väg.
Slottet der, som har sitt namn af granja (sädesloge),
anlades 1719 af Filip Y, hvilken här en tid lefde i eremitisk
tillbakadragenhet, sedan han öfverlemnat kronan åt sin son,
Don Luis. På dess fullbordande arbetade en stor mängd af
den tidens förnämsta artister inom arkitekturens, måleriets
och bildhuggeriets områden och företrädesvis franska mästare,
så till exempel bland arkitekterna Felipe Jubara och hans
lärjunge Giovanni Battista Sacchetti, hvilken sednare uppgjort
ritningen till slottets behagliga fasad, bland målarna Jacques
Rousseau och Ercole Procaccini, bland bildhuggarna Robert
Michel och Jean Thierry, representerad genom en vacker
Dianagrupp i slottsträdgården och statyer af de fyra
årstiderna och verldsdelarna å slottet. Detta rekonstruerades i
närmaste tiden efter dess byggande; ett arfprinspalats och
byggnader för ministrarna och kanikerna samt för gardena
hafva tillkommit-, catalonierna hafva anlaggt en
kristallglasfabrik. På sådant sätt har byn San Il-de-fonso bildat sig
omkring palatset La Granja.
Kyrkan och slottet äro hållna i en praktfull, men en
smula klumpig och öfverlastad stil af ej alltid ren smak.
Våningarna imponera genom storlek och rikedom. De nedra
innesluta en massa antiqviteter, samlade i Rom af Gustaf II
Adolfs dotter och senare öfvergångna i Filip V:s ägo.
Det, som utmärker La Granja, är dock mindre dess slott,
än dess trädgårdar, prydda med statyer och vaser, fontäner,
bassiner och springbrunnar. De äro rika på klara vatten,
som i kaskader nedströmma från de angränsande bergen
och förena sig i jämnhöjd med husen till en vidsträckt sjö,
kallad »hafvet». Denna sjö underhåller tjugusex fontäner,
fall eller bassiner, utmärkta för friskhet och skönhet. Hvar
och en af dem har sitt eget namn. Så mötas vi af kaskaden
Nueva med de tre gracerna, burna af tritoner, Neptuni char,
JEolifontänen och Drakfontänen, hvilken bilden å föregående sida
återgifver, med flera. Framför en af dessa underbara
konstskapelser skall den tungsinte Filip Y vid springvattnets första
spelande hafva yttrat: »Du har förstrött mig under tre minuter
men du har kostat tre millioner!».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
