Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På klassisk jord. - Sofvande bacchant. (Bild i marmor af J. P. Molin; se texten å sidan 398.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öppnades år 1833, efter mönstret af universitetet i Munchen,
och räknar sextio ordinarie och extra ordinarie professorer
samt tolf privatdocenter. En mängd af dessa lärostolar
intages af tyskar-, många af de infödda grekiska lärarna
hafva fullbordat sina studier vid tyska högskolor.
Fakulteternas antal är fyra och lärjungaantalet öfverstiger redan tolf
hundra. (Vid sidan af denna undervisningsanstalt ställa sig
dessutom ett gymnasium, ett seminarium, en skola för de
sköna konsterna, museer för anatomi och naturhistoria och
ett bibliothek med öfver hundrafemtiotusen band.)
I förening med Hermesgatans östliga del omsluter
Athene-gatan, som snörrätt förer till Otto- eller Endragtsplatsen,
Athens skönaste del. Gatorna i denna nordöstliga stadsdel
äro väl ej så starkt trafikerade, men erbjuda genom många
präktiga byggnader och genom sina dubbeiradiga platanaileer
en tilltalande anblick.
2Eolusgatan ändar i söder vid Vindarnas torn, ett af
det gamla Athens senare fornminnen, i andra århundradet före
Christus uppbygdt af Andronikos från Kyrrhos och först i midten
af vårt århundrade utgräfdt genom arkeologiska sällskapets
försorg. Den del af det åttkantiga, låga tornet, som ligger
närmast under taket, visar oss sköna afbildninger af de åtta
hufvudvindarna (Boreas, Kaikias, Apeliotes, Lips, Euros, Notos,
Zephyros och Skeiron). I det inre af tornet bevaras ett
vattenur.
Ofvanför detta torn mot söder mötas vi af Athens
dyrbaraste fornlemning, Akropolis, med dess ännu delvis bibehållna,
o öfverträffa ga konstverk. Dessa resa sig på en hög bergkulle,
hvilken på tre sidor är otillgänglig och endast på den
vestliga möjlig att bestiga. På ThemistoklesV tid var, enligt
Herodots berättelse, denna borg befästad blott med palissader,
hvilka, jämnte de af dem skyddade templen, förstördes af
perserna. Perikles, som efter perserkrigens slut snart hade
en statsskatt af mellan tretio och fyrtio millioner kronor
samlad, uppbyggde nu med hjälp af arkitekten Iktinos och
bildhuggaren Phidias den förstörda borgen på det praktfullaste
sätt. Den tillgängliga sidan blef befästad och samtidigt prydd
med en storslagen trappanläggning, som ledde upp till de
så kallade propyleerna, en omfångs- och pelarrik
portalbyggnad, utförd af arkitekten Mnesikles.
Låtom oss bestiga dessa konstens heliga trappor, af
hvilka blott den mellersta, och äfven hon endast spårvis, är
bibehållen! Det var uppför henne offerdjuren vid de
pan-atheneiska festerna fördes. Yi vandra genom propyleerna och
stå på klipp-platån framför Parthenon, Athenes segertempel,
Iktinos* och Kallikrates’ mästerverk. Det är bygdt i renaste
doriska stil och besitter det fullaste jämnmått i alla sina
delar. På den åt söder vettande långsidan befunno sig förr
sjutton kraftiga och dock smäckra pelare, på den gafvelkrönta
tvärsidan åtta. På pelarna hvilade arkitraven (bjelklaget)
och på dessa mellan triglyferna (tre lodräta inskärningar
tvärs öfver frisen ofvan hvarje pelare och deras mellanrum)
metoper (fyrkantiga afdelningar), som pryddes af reliefer,
föreställande lapithernas och centaurernas kamp, andens
seger öfver de råa naturkrafterna. På hvarje gafvel befunno
sig tjugo kolossala figurer: i öster framställdes Athenes födelse,
i vester förherrligades hennes seger öfver Poseidon. Det af
dessa grupper, som till vår tid blifvit bevaradt och som
Akropolisplundraren lörd Elgin öfverfört till British museum
i London, är det yppersta, vi äga, af grekisk plastik.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
