Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cagliostro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
få dela skatten med honom, lyckades han afnarra denne en
summa af omkring femtio kronor. Slutligen kom den
bestämda natten, då skatten skulle uppgräfvas, och de båda
skattgräfvarna voro som bäst sysselsatta med sina besvärjelser,
då man plötsligt hörde ett infernaliskt tjut och såg sex
djeflar uppträda, hvilka kastade sig öfver guldsmeden och
grundligt kringklappade honom. Marano förstod nu "hvad klockan
var slagen» och svor att traktera Balsamo med sin stilett.
För att undgå denna undfägnad, beslöt vår unge äfventyrare
att lemna Palermo, der han för öfrigt vunnit en ryktbarhet,
som gjort marknaden tämligen »flau» för honom. Han flydde
nu till Messina, der han lär hafva gjort bekantskap med en
Althotas, en äfventyrare, med hvilken han sedan torde hafva
ströfvat omkring i orienten och besökt Malta, der han af
stormästaren Pinto skall hafva blifvit använd för alkemistiska
experiment.
Först några år senare börjar Balsamos historia erhålla
en tillförlitligare karaktär. Yi finna honom då boende i ett
värdshus vid Campo Yaccino i Rom, der han lefver på försäljandet
af originalpennteckningar (förfalskade naturligtvis; det var
koppargravyrer, här och der försedda med några tillsattser
af tusch, som utgåfvos för pennteckningar).
Midt under drifvandet af sådana hederliga affärer i Bom,
trädde Balsamo i gifte med den fagra Lorenza Feliziani,
dotter af en gördelmakare. Omedelbart efter giftermålet
tyckas hans affärer hafva blifvit bättre. Också uppträdde
han nu djerfvare än någonsin i egenskap af charlatan och
förfalskare samt hade dessutom betydliga inkomster äfven
genom hustruns behag. Redan i Rom hade han utgifvit sig
för preussisk öfverste, och vi återfinna honom snart på andra
ställen i Europa än som markis Pellegrini, än som grefve
Cagliostro, hvilken pseudonym till sist blef hans vanliga namn.
Slutligen hade han den djerfheten att å nyo välja Palermo
till skådeplats för sina vinglerier. Men i denna stad lefde
ännu hans gamle fiende Marano och många andra, som varit
föremål för hans bedrägerier. Det dröjde icke häller länge,
förrän den ädle markis Pellegrini blef ställd under åtal och
kastad i häkte. Men hans fiender hade gjort upp
räkningen utan en viss italiensk prins, som hade vunnit Lorenzas
ynnest. Hon förmådde fursten att taga »markisens» parti,’
och genom att prygla upp den allmänne åklagaren samt hota
domarena med hämnd och död utverkade han vår äfventyrares
frigifning.
Det torde icke behöfva sägas, att herr markisen
ofördröj-ligen lemnade det otacksamma Palermo. År 1772 återfinna
vi honom i London, men icke som »grefve», utan helt enkelt
som hr Balsamo. Hans uppgift var nu att »stryka» hus,
hvilket han .på sitt gamla sätt fullgjorde sålunda, att han
»smorde ned» husen i stället för att måla dem. Sedan hans
rykte som »plankstrykare» i grund blifvit förstördt genom
en process, som en viss doktor och husegare Bennemore
an-hängiggjorde mot honom, började han åter sysselsätta sig
med att tillaga kärleksdrycker och reparera vissnade
skönheters behag.
Då emellertid äfven denna källa började utsina, slog han
sig på förutsägelser och frimureri. Omkring 1776 befann
han sig åter i London, der han grundade sitt egyptiska
frimureri, som snart vann anseende i många delar af Europa.
I sitt »system» lofvar han sina följeslagare att föra dem till
fullkomlighet, medelst fysisk och moralisk pånyttfödelse, att
sätta dem i stånd att genom den förra (eller den fysiska
pånyttfödelsen) finna materia prima eller den filosofiska stenen,
samt akacian, hvilken hos menniskan bevarar den friskaste
ungdoms krafter och gör henne odödlig. Genom den
moraliska pånyttfödelsen åter skall han förskaffa menniskorna en
pentagon, hvilken skall fullkomligen återställa dem till deras
ursprungliga oskuldstillstånd, hvilket gått förloradt genom
arfsynden.
Cagliostro spelade i början rolen af Stor-Cophtas eller
Elias’ sändebud i sitt frimureri, men utgaf sig snart vara
Stor-Cophta sjelf. Dyrkan af Cagliostro gick slutligen så
långt, att hans anhängare knäfallande tillbådo honom och
trodde sig genom minsta beröring af honom blifva
helig-gjorda.
Under de resor, Cagliostro nu företog från land till
land, från vester till öster, från norr till söder, utvecklade
han den största prakt. Han och hans hustru voro klädda i
de präktigaste drägter, hans bordskärl voro ,af de dyrbaraste
material, hans talrika betjening var utstyrd i de grannaste
livréer, och under sina resor for han fram med en mängd
vagnar och ett talrikt följe, som påminde om en furstes.
Dessutom utvecklade han en stor frikostighet mot de fattiga
och låtsades icke vilja taga ersättning för sina underkurer
(det var dock naturligtvis de lurade, som ganska dyrt fingo
betala fiolerna).
I Holland och Tyskland mottogs Cagliostro med hänförelse,
men i Ryssland, der kejsarinnan Katarina II förlöjligade
honom i en komedi, gjorde han ingen lycka. (Äfven Göthe
satiriserade honom i ett lustspel.) Ar 1788 kom Cagliostro
till Strassburg, der hans lycka nådde sin höjd. Den bekante
furstkardinalen de Rohan önskade se Cagliostro. Men denne,
som förstod sig på menniskorna, gaf följande svar: »Om
kardinalen är sjuk, så må han komma, och jag skall bota honom,
om han är frisk, behöfver han icke mig och jag ej honom.»
Kardinalen, som fann svaret pikant, infann sig hos
qvack-salfvaren, och snart utvecklade sig det intimaste förhållande
mellan de båda männen.
Ar 1785 befann sig Cagliostro i Paris och blef, tillika
med kardinal de Rohan, invecklad i det bedrägeri, som är
kändt under namn af »halsbandshistorien.» Ehuru han icke
hade någon andel i denna diamantstöld, blef han likväl
inkastad på Bastiljen och 1786 förvist från Frankrike.
Nu begaf han sig till London, hvarifrån han tillställde
franska folket en skrifvelse, i hvilken han förutsade franska
revolutionen. Efter någon tids vistelse i den engelska
hufvudstaden började Cagliostro åter genomströfva kontinenten,
men blef förvisad från de flesta ställen. På sin hustrus råd
beslöt han till sist att begifva sig till Rom. Der lefde han
till en början mycket indraget, men måste slutligen, drifven
af brist, åter uppträda som egyptisk frimurare. »Den heliga
inqvisitionen», hvilken sedan länge hade ett horn i sidan till
honom, just med anledning af frimureriet, höll emellertid
ögonen öppna. Den 27 November 1789 blef han gripen
och insatt på fästet S:t Angelo, för att aldrig mer återvinna
friheten. Samtidigt häktades äfven Lorenza Feliziani och
insattes i samma fäste. Under aderton månader fortgick
ransakningen med de båda häktade, hvilka, sedan Cagliostro
förgäfves vändt sig till franska lagstiftande församlingen,
bekände allt, hvad inqvisitionen ville, och ännu mer. År
1791 blef Cagliostro dömd till döden som frimurare och
gudsförnekare och Lorenza till inspärrning i ett kloster för
hela sitt återstående lif. Hans straff blef emellertid mildradt
till diverse penitenser och förvaring för lifstiden - i den
heliga kyrkans vård.
»En sommarmorgon år 1795», säger den engelska
författaren Carlyle, »fann Cagliostros kropp såsom eljest hvarje
morgon i S:t Leos fäste; men Cagliostros jag hade rymt
–hvarthän vet ännu ingen menniska.»
Cagliostro, Balsamo eller hvad man vill kalla honom,
hade ett godt hufvud, var begåfvad med en skarp
iakttagelseförmåga och en betydande menniskokännedom. Dessa
egenskaper och hans aldrig svigtande oförskämdhet voro vilkoren
för hans framgångar eller åtminstone för hans förmåga att
aflocka hederligt folk penningar. Bland de äfventyrare, som
väckte verldens uppmärksamhet i slutet af adertonde
århundradet, intager han ett ytterst karaktäristiskt rum.
B. F. O.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
