Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Furst Serebräny. Historisk roman af grefve Alexis Tolstoy. Öfversättning af C. Ludv. Törnberg. (Forts. från sid. 431.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med armbågarna stödda på ekbordet och hufvudet i händerna
tänkte han på de nyligen timade tilldragelserna, på
afrättningarna, som ägt rum de senaste dagarna och från hvilka han
lyckligtvis kunnat hålla sig fjärran, på, den förskräcklige tsarens
gåtlika karaktär och på medel att bibehålla sig i hans gunst,
utan att nödgas deltaga i opritschnikernas illgärningar - då
en tjänare anmälde, att furst Nikita Serebräny vore i förmaket
och ville tala med honom. När Godunoff hörde detta namn,
sprang han förvånad upp. Serebräny befann sig i onåd, ja,
han var till och med dömd till döden. Han hade räddat sig
genom flykten, och minsta beröring med honom kunde kosta
både Godunoff sjelf och Serebräny hufvudet. Å andra sidan
skulle- det vara en verklig skändlighet att vägra fursten
gästfrihet eller att utlemna honom åt tsaren, och en sådan gerning
kunde Godunoff ej tillåta sig, utan att gå miste om folkets
förtroende, hvilket framför allt låg honom om hjertat. Tillika
erinrade han sig, att tsaren för tillfället befann sig i välvillig
sinnesstämning, och ögonblickligen hade han fastställt sin plan.
Han gick ej Serebräny till mötes, utan inskränkte sig till att
genast låta honom stiga in. Yittnen voro ej tillstädes, och då
Godunoff nu en gång beslutat sig för att mpttaga fursten, ville
han ej häller visa sin glädje blott till hälften, utan omfamnade
Nikita och sade:
"God dag, furste, tag plats! Hur har du kunnat besluta
dig för att återvända till slobodan? Men tillåt mig först och
främst att bjuda dig någon förfriskning, ty du måtte vara
mycket trött efter resan.»
Godunoff lät hemta en skål och några bägare, hvarpå han
med en viss ängslan frågade:
"Säg mig furste, såg någon dig, då du steg in?»
»Det vet jag ej», svarade Serebräny okonstladt. »Det är
ganska möjligt, ty jag brukar ej gömma mig, utan gick raka
vägen till ditt hus, eftersom jag vet, att du ej håller med
opritschnikerna.»
Godunoff rynkade pannan.
»Boris Fedorovitsch», fortfor Serebräny förtroligt, »jag är
ej ensam här: ungefär tvåhundra röfvare från trakten af Rasan
ha* följt mig hit.»
»Huru?» utbrast Godunoff.
»De hafva stannat/utom tullen», fortfor Serebräny. »Vi
erbjuda tsaren våra hufvuden; han må låta afrätta oss eller
förlåta oss efter behag.»
»Jag har hört, furste, huru du med ditt sällskap slagit
tatarerna; men vet du också, hvad som sedan dess tilldragit
sig i Moskva?»
»Jag vet det», svarade Serebräny. »Då jag kom hit,
trodde jag, att det var ute med opritschnikerna, men jag ser,
att ställningen tvärtom är ännu sämre - Gud förlåte tsaren!
Men har du, Boris, då intet samvete? Hur kan du
stillatigande åse allt detta?»
»Ack, Mkita, jag ser, att du förblifvit alldeles densamme,
som förr! Hvad skall jag säga tsaren? Tror du då, att han
skulle höra på mig?»
»Ja, men äfven om han ej vill höra på dig, så är det
dock din pligt att säga honom sanningen, ty af hvem skall
han annars erfara den, om ej af dig?»
»Inbillar du dig då, att han ej känner sanningen?
Föreställer du dig, att han trott på alla dessa anklagelser, som
kostat så många menniskor lifvet?»
Knappt hade dessa ord undfallit Godunoff, innan han bet
sig i tungan-, men derpå erinrade han sig, att han talade med
Serebräny, hvars öppna ansigte uteslöt hvarje-misstanke om
förräderi, hvarför han fortfor med dämpad stämma:
»Nej, furste, det är orätt af dig att anklaga mig. Tsaren
låter afrätta alla, på hvilka han vredgas, och ingen har
inflytande på honom. Konungarnas hjertan hvila i Guds.hand,
säger den heliga skrift. Morosoff försökte att säga honom
sanningen - och hvad blef följden? Jo, bojaren blef afrättad,
och ingen hade gagn deraf. Det ser verkligen ut, som om du,
Nikita, ej längre satte stort värde på ditt hufvud, då du
återvändt hit, ehuru du vet, hvad som tilldragit sig i Moskva,»
När Nikita hörde namnet Morosoff, suckade han djupt, ty
han hade hållit af gubben, ehuru denne röfvat lyckan ifrån
honom.
»Ack, Boris», invände han, »ingen kan undgå sitt en
gång förut bestämda öde. Får jag ej säga sanningen, så är
lifvet mig en börda. Sannerligen, det gifves ingenting mer i
Ryssland, som synes vardt att eftersträfva!»
»Nåväl, furste, ligger det nu en gång i din karaktär att
städse utsätta dig för faran, så må Gud beskydda dig. Ehuru
du redan snuddat tätt förbi galgen, har du dock hittills
undkommit med lifvet. Som det synes, är det dig beskärdt att ej
gagnlöst gå under. Hade du kommit tillbaka för en vecka
sedan, så vet ingen, hur det kunnat gå med dig, men nu finnes
kanske någon förhoppning. Emellertid bör du ej ha’ alltför
brådt att träda fram inför tsaren; bättre är det, att jag först
förbereder honom på din ankomst.»
»Jag tackar dig, Boris, men oroa dig ej för min skull,
utan sök blott att rädda mina arma äfventyrare ur faran. Så
långt de än gått på villostigar, hafva de dock åter rikligen
godtgjort sina förseelser.»
Godunoff såg förvånad på Nikita. Han förmådde ej vänja
sig vid furstens hjerteenfald, och dennes likgiltighet för sitt lif
föreföll honom ej naturlig, hvarför han frågade:
»Är du så öfvermätt på lifvet? Har du några bekymmer?»
»Det är,möjligt», svarade Serebräny. »Hvarför lefva
längre? Kan du tro det, Boris: många gånger måste jag
ovilkorligen tänka på Kurbski, och jag gripes af en formlig
svindel, när jag erinrar mig honom. Vore ej Polen vår fiende,
skulle jag öfvergifva mitt fädernesland och ögonblickligen sluta
mig till honom.»
»Ja, furste, för närvarande återstår oss blott valet mellan
två vägar: att följa Kurbskis exempel och för alltid öfvergifva
fäderneslandet eller att göra, som jag, och stanna i tsarens
närhet samt söka att vinna hans gunst. Men du gör hvarken
det ena eller det andra, du stannar i tsarens närhet, men är
å andra sidan ej af samma tanke, som han - det är ett
omöjligt läge. Man måste välja det ena eller det andra. Vill
du stanna qvar i Ryssland, så måste du underkasta dig tsarens
vilja. Om han slutligen fattar behag till dig, så skulle det
kunna hända, att han blefve trött på opritschnikerna. Om vi
båda befunno oss i hans närhet och understödde hvarandra, så
skulle jag låta falla ett ord i dag och du ett i morgon, och
något skulle väl då fastna i hans själ. Man säger ju, att
vattendroppar, som oupphörligt falla på ett och samma ställe,
ändtligen urhålka sjelfva stenen. Men genom våldsam
påtrang-senhet uträttar du ingenting, Nikita.»
»Om han blott ej vore tsaren, så visste jag nog, hvad
jag hade att göra», svarade Serebräny dystert, »men nu kan
jag ingenting företaga. Att göra uppror mot honom förbjuder
Gud, men att deltaga i hans handlingar är mig omöjligt, och
om jag än skulle bli huggen i stycken, så vill jag aldrig ha’
något att göra med opritschnikerna.»
»Ännu behöfver du dock ej förtvifla, furste. Kommer du
ihåg, hvad jag sade dig förr? Vi böra, utan att motsäga
tsaren, öfverlemna opritschnikerna åt sig sjelfva, så skola de snart
göra af med hvarandra. Tre af deras hufvudmän, de båda
Bassmanoff och Vjäsemski, hafva redan fallit. Låt du blott
tiden gå sin gång, så skola nog de öfriga också störta i
förderfvet.»
»Men hvad kan ej allt inträffa, innan det kommer så
långt?» invände Serebräny.
»Dess förinnan», svarade Godunoff, som ej längre ville
uppehålla sig vid den tanke, han väckt till lif i Serebräny s själ,
»dess förinnan hinner tsaren benåda dig, och du kan på nytt
draga i falt mot tatarerna, så att du ej behöfver lida brist
på arbete.»
Två olika tankar kunde svårligen förlikas i Serebränys
hufvud* och hoppet att åter få bekämpa tatarerna bannlyste
för en stund den dystra sinnesstämning, som dittills beherrskat
honom.
»Ja», sade han, ^en sak återstår oss ännu: att bekämpa
tatarerna. Men tänk, om man, i stället för att invänta dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
