Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Donaufärd. (Forts. från sidan 451.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förankrade på floden. Det är allt, hvad vi se af Bezdan,
hvilket, liksom tre fjerdedelar af de .köpingar och till och
med städer, der vi laggt till, sedan vi lemnade Pest, är
fullkomligt osynligt för den resandes öga.
På qvarnarna vid
Bezdan följa fiskerierna vid
Apatin (se bilden å nästa
sida). De bilda en på
vattenytan byggd stad, som
genom egendomligheten af
sitt yttre gör ett lyckligt
afbrott i det enformiga
landskapet. Man
föreställe sig en röra af
trävirke, kajutor, hyddor,
vagnsskjul, skyllerkurar,
lider af trädgrenar och
halm uppförda kring en
stomme! I midten är en
plats utmärkt genom en
stor mast. Hvarje stör,
hvarje påle, hvarje
utsprång håller tåget till ett
spändt nät. I alla
dörröppningar äro ekor
fastgjorda och i hvarje
mellanrum, genom hvilket
blicken kan glida långs
gatorna och öfver de lätta
takresningarna, ser man
barker ila fram, hvilkas
förare, män och qvinnor,
rö med indiska åror i
upprätt ställning. Vår
ångbåt stoppar för att köpa
fisk. Köksmästaren gör sitt
urval af de vackraste
exemplaren för passagerarnas
bord, och besättningens
glupskhet lönas med en
fiskpastej. Vi* åsynen af
alla dessa piroger, dessa
skrattretande qvinnor, som
sträcka ett sprattlande byte
emot oss, vid dessa barbariska och obegripliga ljud, som träffa
vårt öra, kunna vi tro oss vara försatta midt ibland Söderhafvets
vildar. Vi äro färdiga att vänta, det vår mästerkock betalar
hela slumpen med en glasperlskedja eller ett messingsarmband,
och sannerligen vi bedraga oss mycket, ty det är genom
dessa föränderliga österrikiska papper, som byteshandeln här
försiggår.
En timme senare passera vi Dravas inlopp i Donau,
som af denna enorma vattentillökning i ingen mån synes
ändra fysionomi och vanor. Och efter att hafva ångat
förbi Neusatz (på magyariska Uj-Videk och på serbiska
Novisad), hvilken stad genom en pontonbrygga är förbunden
med den midt emot på
högra stranden liggande
fästningen Peterwardein
(på magyariska
Petervarad) närma vi oss Theiss’
mynning.
Theiss (Tisza, Tibiscus)
är Donaus betydligaste
tillflöde och fördubblar denna
flods bredd och volym. Den
är mycket fiskrikare än
den sednare och lifnär en
fiskarebefolkning (se
bilden å följande sida), som
älskar dess stränder lika
högt, som hästherden
(csi-kos) sin stepp.
Klädedrägten är likartad, med
undantag för hatten, som
är bredskyggigare, och
stöf-larna, som sakna sporrar.
Barkerna äro små och flata,
utan styre och af en plump
konstruktion. Fiskarena ha*
uttrycksfulla, magra
ansigten af feberaktig färg.
Uttrycket är allvarsamt,
nästan sorgset.
 |
Ungersk landtadelsman. |
|
Svinahjord på ungerska stoppen. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
