- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 21, årgång 1882 /
487

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefvande telegraf - Tomten. Poem av L:sköld Oxenstierna. - Tempeltornet i Paris

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

muskel, med sin ena ända häftar vid en knota (till exempel
öfverarmens) och med sin andra ända vid en annan med
den förra till en led förbunden knota (till exempel
underarmens), så åstadkommer en sammandragning af detta
köttparti eller denna muskel en rörelse hos de bägge knotorna
mot hvarandra.

I den menskliga kroppen finnes ett stort antal sådana
strängt åtskilda köttpartier eller muskler. En hvar af dessa
muskler utför vid sin sammandragning en för sig egendomlig
rörelse. Genom förening af alla härigenom uppstående,
mångfaldiga rörelser betingas just vår kropps stora lättrörlighet,

Efter denna korta utflygt återvända vi till våra nervösa
telegraftrådar, känsel- och rörelsenerverna.

Ett enkelt exempel skall skaffa oss ett tillfredsställande
begrepp om vårt nervlifs fysiologiska företeelser. Yi tänka
oss, att en stickfluga i detta ögonblick sätter sig på vår
hand. Derigenom utöfvas en stark retning på en af
känselnervernas i handen små trådar. Easkt fortplantas denna
retning från tråd till gren, från gren till stam och genom
denna till centrum, hjernan, men blott på känselnervernas
telegrafbana. I hjernan, medvetandets, tänkandets och viljans
säte, hamnar ändtligen depeschen om attentatet på kroppens
yta. Det härigenom väckta medvetandet föranlåter viljan att
bestämma sig för det sätt, hvarpå odjuret skall undanskaffas.
Skall det bortjagas, så telegraferar hjernan genast till dem
af armens muskler, som bruka utföra den åsyftade rörelsen,
en befallning att ofördröjligen sätta domen i verkställighet.
Ej alltid behöfs det dock, att hjernan och viljan sättas i
verksamhet, för att rörelse skall framkallas. En på
känselnervernas bana till hjernan fortplantad retning kan nämnligen
derstädes omedelbart springa öfver på en rörelsenervs bana
och på sin återväg till kroppsytan framkalla en rörelse. Yi

kalla sådana rörelser reflexrörelser. Om jag skulle beröra
din ögonglob, värde läsare, med en knappnål, så skulle du
ovilkorligt sluta ögonlocken i samma stund, som jag utförde
mitt uppsåt. Denna rörelse vore helt och hållet oberoende
af din vilja-, hon skedde alldeles ovilkorligt. Och detta är
en reflexrörelse.

Ett annat exempel på reflexrörelse bjuder nysandet och
hostandet. Om vi lukta på något skarpt eller ovanligt, så
utöfvar doften en utomordentlig retning på vår näsas
slemhinna, På känselnervernas väg blir kännedomen härom bragt
till hjernan-, der öfverspringer retningen på de rörelsenerver,
som försätta utandningsmusklerna i rörelse. Utandningsakten
försiggår med en viss häftighet och våldsamhet, emedan
fridstöraren i näsan skall aflägsnas genom den utstötta
luftströmmen: vi nysa. Denna reflexrörelse har intet med fria
viljan att göra, ja, hon inträder till och med mycket säkrare,
om hon är ovilkorlig, än om man söker med viljans makt
påskynda henne. Ni känner det pinliga tillstånd, hvari man
befinner sig, då man vill nysa och med bästa vilja ej kan.
En likartad stark retning utöfva solstrålarna på näsans
slemhud. Yi hjälpa oss derför ur det omnämnda pinliga
tillståndet derigenom, att vi hålla näsan i vädret och låta några
solstrålar kittla henne. Resultatet blir en ovilkorlig, sund,
kraftig nysning.

Såsom det förhåller sig med nysandet, förhåller det sig
ock med hostandet-, äfven detta är en genom reflex
uppkommen, mestadels ovilkorlig utandning. Retmedlet är här
för det mesta det i lungornas luftvägar samlade slemmet
eller sjukliga afsöndringsprodukter.

Yi tro, att vi härmed tillräckligt visat de ovilkorliga, så
kallade reflexrörelsernas väsen och existens. De äro i sin
ändamålsenlighet af stor vigt för vår kropps alla funktioner.

*



Tomten.

Carolus», så han svarar. Jag frågade en man,

^ Hvad heter du min gubbe? »Carolus» svarar han.
Han satt uppå min trappa en qväll i månens sken,
När jag kom hem från grannen, och tolf var klockan re’n
Gråskäggig var den lille och klädd i mössa röd,
Och grå var hela drägten, men tydde ej på nöd.
Blott två fot lång, ej mera, jag tyckte att han var
Och gammal var han äfven, men blicken den var klar
Och skalken lyste i den och munter såg han ut.
När honom jag betraktat, jag frågade till slut:
»Hvad vill du mig, min gubbe, har du ett bud med dig?
Liksom ett dunkelt minne så står din bild för mig.»

»Jag är din egen Tomte», han gaf mig då till svar,
»Och såg dig här som liten, så ock din farfars far,
Stod ock vid deras vagga, liksom jag stod vid din,
Och mången natt jag söfde den lille pilten in.
Se’n har jag troget vaktat ditt hus, ditt hem, din gård,
Och höns och kor och hästar jag tagit i min vård-,
Nu vill jag hafva lönen för detta mitt besvär
Och derför har jag väntat dig uppå trappan här.

Du har en ek i parken se’n många hundra år,
Den är nu gammal vorden och dig i vägen står,
Den eken jag planterat och älskar som en vän;
Gif mig till lön ditt löfte, att icke hugga den.»

»Nu ber du, käre Tomte», jag svarade helt kort,

»Om någonting omöjligt, min fru vill ha’ den bort.

Men hvad - min lille Nisse! Säg, gråter du, min vän,

Kan ingenting dig muntra, så du blir glad igen?» -

Han ruskade %itt hufvud - »Nå, då må eken stå

Så länge som jag lefver, se der min hand derpå!»

I hast sig Tomten reste, hans blick af glädje brann,

Han tog min hand och kysste - och derpå han försvann.

Jag gick nu in och täljde min maka denna syn,

Hon skrattade och sade: »När du gick hem från byn,

Så har du drömt, min gubbe-, men villfar Tomtens bön:

Yi hugga bort kring eken för utsigten till sjön.»

Yår sömn var god. Yi vakna’ vid sommarsolens glans.

Se! På vår förstlings vagga låg der en eklöfskrans

Och än i dessa dagar står Tomtens ek så grön: -

På sidorna af denne är utsigt öfver sjön.

L:sköld Oxenstierna.

*



Tempeltornet i Paris.

Det beryktade tempeltornet i Paris leder sitt ursprung
från tolfte århundradet. Man betecknade då med
detta namn en stor byggnad, uppförd af Tempelordens
riddare utanför Paris’ murar, midt i ofantliga odlingar, hvilka
sträckte sig ända mot Gréveplatsen och öfver det qvarter,
som i dag är gammal stadsdel och delvis upptages af
klädmäklares salustånd.

Under Ludvig YII:s regering fick byggnaden nya tillägg.
Det stora tempeltornet uppfördes år 1212 af brodern Hubert,

ordens skattmästare, och inom kort blef inhägnaden, som
skyddades af med småtorn flankerade murar, en ointaglig
fästning.

Tempelorden grundades år 1118 till den heliga grafvens
försvar. Liksom alla militärisk-religiösa ordnar, ledde den
sitt ursprung från Citeaux (Cistercium, by söder om Dijon,
der cisterciensorden bildades) och iakttog de af den helige
Bernhard uppgjorda reglerna. Tempelherrarna fingo aldrig
undandraga sig striden, aldrig gifva lösen för fångar, aldrig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1882/0491.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free