- On this page / på denna sida
- Förra avdelningen
- Ankomst. — Te. — Porträtt.
- On this page / på denna sida
- Förra avdelningen
- Ankomst. — Te. — Porträtt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hennes mänskliga inrättning kan tillåta, men däremot
får hon bruka ögon och öron i frihet, fastän med
försiktighet, och att draga nytta därav har hon ypperliga
tillfällen. I motsats till vad som fordras i den fysiska
världen, är i den moraliska ingen plats så tjänlig för
ett observatorium, som den låga, av allas blickar mest
obemärkta, och följaktligen innehar husrådinnan inom
familjen en den mest förmånliga för att stå dess hemisfär
rikta det forskande synglaset. Varje rörelse, varje
fläck uti hjärtats planet blir henne småningom åskådlig,
den minsta kringlöpande komet följer hon på dess
bana; förmörkelserna ser hon komma och försvinna,
och betraktande fenomenen — de växlande känslor
och tankar inom människosjälen, tallösare än himmelens
stjärnor — lär hon dag efter dag att uttyda och
tolka en punkt mer av denna skapelsens stora
beundransvärda hieroglyf. Man ser således, att hon
småningom måste förvärva en god del av det dyrbara,
alltid användbara guldet, som kallas människokännedom,
och mot henne ler det hoppet, att hon i en framtid, då
glasögon skola pryda hennes näsa och silverhår den
åldriga hjässan, skall som ett orakel tala för lyssnande
ungdom om vad hon vet, och som de ännu ej ana.
Så mycket om husrådinnans personage i allmänhet,
nu några få ord om den, som i överste H:s familj till
någon del går att uppfylla denna roll — till någon del,
säger jag, ty, gudskelov, hon anses där mer som en vän,
har således ej sufflörens post, står ej heller bakom
kulisserna, men stiger som oftast med frampå scenen och
säger sitt ord fritt och tryggt, såväl som de övriga
aktörerna.
Det första ord, som hennes barnaläppar stammade
efter ett års vistande på denna låga jord, var »Måna».
Åtta år senare skrev hon sina första verser — till
månen; och morgonen av ett liv, som sedan utvecklade sig
så torrt och prosaiskt, var en ljuv poetisk månskensdröm.
Mången sonett, månget ode ägnade hennes penna
till alla naturens mest behagliga föremål, under de rika
ungdomsdagar, då hjärtat klappar så högt, då känslorna
svälla likt vårfloden, och då tårarnas ymniga källor
flöda av en så ljuv smärta, men i allt vad hon sjöng,
skrev eller drömde, var alltid något om månsken.
Föräldrarna ruskade på sina visa huvuden: »Flicka,
om du skriver vers, skall du aldrig lära hacka färs, skall
du låta såsen bli vidbränd. Du måste tänka på att lära
föda dig med tiden, måste kunna spinna din tråd och
baka sin bulle. Av månsken blir man ej mätt.» Men
flickan skrev sina verser, och hackade färsen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
