- On this page / på denna sida
- Förra avdelningen
- Julies brev. — Helena. — Den blinda. — Emilia. — Fästmännen.
- On this page / på denna sida
- Förra avdelningen
- Julies brev. — Helena. — Den blinda. — Emilia. — Fästmännen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturen, efter vilkens stormar och regnskurar allt kommer
fram i förnyad klarhet, ordning och friskhet.
Man skurade, vädrade, dammade, putsade i alla vrår.
Hennes nåd, som ville vaka själv över allting, gick
oupphörligt in och ut genom alla dörrar och lämnade,
som oftast, alla öppna, vilket åstadkom ett förskräckligt
drag. För att frälsa mig för öronfluss och tandvärk,
flydde jag undan från rum till rum och fann
slutligen i Helenas, en trappa högre upp, en stormfri hamn.
Detta lilla rum syntes mig det trevligaste och gladaste
i hela huset. Det hade fönster åt solsidan, väggarna
voro prydda med tavlor, för det mesta föreställande
behagliga landskap. Bland dessa utmärkte sig tvenne av
Fahlcrantz, uti vilka denne store konstnärs pensel
framtrollat det förtjusande lugn, som en skön sommarafton
utbreder över naturen, och som så mäktigt meddelar sig
åt människans hjärta. Det öga, som uppmärksamt
fäste sig på dessa tavlor, uttryckte snart något ljuvt,
vemodigt och svärmande, och detta var den säkraste
borgen för deras sanningsfulla skönhet.
Möblerna i rummet voro vackra och bekväma. Ett
piano, ett väl uppfyllt bokskåp, en pupitre för målning
visade, att, inom denna lilla trånga krets, ej saknades
något av det, som kan göra alla den yttre världens
nöjen umbärliga och uppfylla dagens stunder på det mest
angenäma sätt.
Stora praktfulla geranier stodo i fönstren och väckte
genom sin friska grönska angenäma tankar på våren,
under det de avbröto, delade och mildrade de inträngande
solstrålarna, vilka denna dag lyste i hela den
klarhet, som de vanligen hysa under en skarp vinterfrost.
En vacker matta betäckte golvet, som syntes vara
besått med blommor.
Helena sydde, sittande i soffan. På sybordet framför
henne låg Nya Testamentet.
Hon emottog mig med ett leende, uttrycksfullt av
hjärtats lugn och tillfredsställelse. Jag satte mig till
arbete jämte henne, och kände mig särdeles glad och
trevlig till mods. Vi sydde på Emilias brudklänning.
»Du betraktar mitt rum?» sade Helena därunder
leende till mig, i det hennes ögon följde minas riktning.
»Ja», svarade jag, »dina systrars rum äro vackra och
trevliga, men man måste tillstå att de ej kunna
jämföras med detta.»
»Det har varit min fars vilja», sade hon. »att Helena
skulle vara det enda bortskämda barnet i huset.» Hon
fortfor, med tårar i ögonen: »Min goda pappa har velat
att jag aldrig skulle sakna de nöjen och njutningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
